Idun: 1892

1892 DUN 293 samt äga ett kunskapsmâtt motsvarande femte klassens, äfvensom skicklighet i teckning. För de öfriga fackafdelningarna : att hafva god frejd, ha fyllt 15 år samt rimliga skol- kunskaper. Årliga äfgiften varierar för de olika fac- ken mellan 16 kronor och 8 kronor samt är i afdelningen för teckningslärare 20 kr. Extra läroämnen äro konstsömnad, stil-lära och Ornamentik samt fotografi. Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar räknade under läroåret 1889—90 icke min- dre än 264 lärjungar, af hvilka 32 redan in- trädt i tekniskt yrke. Af dessa 32 voro 7 lärarinnor i teckning och slöjd, 6 skulptörer, 5 gravörer, och 14 tillhörde andra yrken. Från Stockholm voro 128 lärjungar och från landsorten 125. Resten voro utländin- gar från Finland, Danmark, Ryssland, Bel- gien, Italien, ja till och ned från Amerika. Den högre konstindustriela skolan hade un- der samma tid 64 kvinnliga lärjungar. Sko- lan i sin helhet — i alla dess olika afdel- niDgar — räknade 309 kvinnliga elever. De kvinnor, som vilja ägna sig åt yrkena, ha sålunda ett utmärkt tillfälle att grundligt och så godt som gratis tillägna sig nödig underbyggnad — något som också behöfves, om de vilja framgångsrikt täfla med männen. I medgång och i motgång. fjÉpedgängens dygd är återhållsamhet; mot- gångens dygd är tålamod. —• Medgån- gen saknar icke bekymmer och obehag; och motgången saknar ej tröst och för- hoppningar. Yi finna i handarbeten och broderi, att man har mera nöje af ett lifligt mönster på en mörk och allvarsam botten, än af ett melankoliskt och mörkt mönster på en ljus botten; döm därför hjärtats nöje efter ögats nöje. Dygden är verkligen lik dyrbara vällukter, hvilka dofta starkast då de brän- nas eller krossas; ty medgången förråder bäst felen, men motgången uppenbarar bäst för- tjänsterna. o J Bacou. -As». Genom förnöjsamhetens glasögon. »Jag har ett förnöjsamt sinn, Det är rikedomen min, Det är mera än silfver och guld.» Det vill något till för att, då man brutit benet, tacka Gud, att det ej var båda benen och armarne med, och dock fordras därtill en- dast, att man från ungdomen fått de riktiga glasögonen på sig. De äro allt en stor skatt, dessa präktiga glasögon, som visa alla lifvets förhållanden från deras ljusaste sida, och inga föräldrar borde försumma att tillförsäkra sina barn denna klenod. Den är »mera än silfver och guld», säger folkvisan, och det är för visso sannt. Silfver och guld kunna förtäras och förskingras, men med dessa glasögon gifva föräldrarne åt barnet en sådan fond af lycka med på vägen, att den näppeligen helt kan decimeras af lifvets stormar. Att utan vidare gå till optikern och för en rund summa skaffa sig de oförlikneliga glas- ögonen gär visserligen ej för sig, och ulan att själf äga ett par sådana, har man svårt att förse barnen ; men med litet själföfvervinnelse, god vilja och uppmärksamhet på sig själf kan man nog inom en jämförelsevis kort tid komma sig till dem, och denna ansträngning bör ej vara för stor vare sig för far eller mor, då det gäller en sådan familjeklenod. Då liten tös kommer hem från skolan och med smått afund i rösten talar om kamratens vackra fina klädning, säger den mor, som ser genom försakelsens och tålamodets dystra glas- ögon: »Vi hafva ej råd till sådana dyrbara saker; du måste vänja dig att vara nöjd med mindre,» under det att den mamma, som genom de ljusa glasögonen tittar på sin lilla flicka, säger: »Men tänk sådan präktig, varm kläd- ning du själf har; hvad tror du stackars tra- siga Torp-Greta skulle säga, om hon fiuge en så här god klädning?» Om soppan är för mycket salt, är det inga- lunda rådligt, att husmodern lämnar detta obe- aktadt gent emot köksan ; men saken behöfver därför ej vid bordet behandlas som en familje- olyeka. - Då ovädret förhindrar en utfärd, är det litet ledsamt, men tur ändå, att man ej redan hun- nit ut och blifvit obehagligt öfverraskad. Går ett hopp, hvaråt man länge gladt sig, ej i fullbordan; nå, så har man ändock haft nöje, så länge man hoppats! Då lille pysen skadat sig, behöfver det ej genast heta: »Min stackars, stackars gosse! Aj, aj, ett så styggt sår!» Hurtigare tager man saken sålunda: »Åh, en duktig pojke skriker inte för småsaker; en sådan tur, att såret ej är större.» Det är godt och nyttigt, att barnen tidigt vänjas vid små försakelser och uppoffringar; men de behöfva ej därför göras till martyrer, utan lära sig att äfven då söka upp den lju- saste sidan af saken. Världen är ingalunda en sådan jämmerdal, som pessimisterna vilja göra den till; det galler blott att öppna barnets blick för det sköna och goda i den. Den ödmjuka resignationen, det tåliga korsdragandet äro vackra dygder ; men ädlare, bättre är det väl att midt under försakelsen inse,, huru mycket man, trots allt, har att vara glad och tacksam åt. »Hvad rätt har du att fordra mera af lyc- kan än din nästa,» är en af socialismens tros- artiklar, och den vore nog värd att taga vara på, om blott det lilla »du» utbyttes mot »jag» och hvar och en sedan i lifvets skiften till- lämpade den på sig själf. Det är märkvär- digt, huru trösterik den tanken är, att man ändå har litet mera än andra. Och den trö- sten kunna de flesta oförnöjda mycket väl skaffa sig, ty det är ej bland de mest van- lottade man finner de minst förnöjda. Konsten är blott att skaffa sig lämpliga glasögon, som ej vända blicken uppåt, ty då bländas man af lyxen och glansen, så att ens egen omgifning ter sig full af svarta fläckar; men har man fått på sig ett par glasögon, som rikta blicken nedåt, där ser man, huru mycket mörkare och dystrare det ännu kunde vara, och då finner man sig själf stående midt in i lyckans solljus. NI. N. -«I En kvinna, som sysslar med politik, gör samma intryck som en dam, hvilken lägger sig till med mustascher. Otto Neumann-Hofer. Hyacinter för vinterträdgården. edan ännu sommarens sista stunder med fulla händer skänka oss af sin blomster- prakt, må vi icke glömma alt i rätt tid äf- ven för de kulna vinterdagarne bereda litet som- marglädje i våra hem. Bland de skiftande väx- terna i vår fönsferträdgård finnas väl knappast några, som angenämare minna oss om sommaren än de tacksamma hyacinterna med sina klara fär- ger och sin sköna doft. Vi vilja därför här ägna några ord åt denna del af blomsterkulturen i våra boningsrum, synnerligast som hyacintlökarne just vid denna tid bäst höra köpas från fröhandlaren, som nu nyss intagit dem från Holland. Märkvär- digt nog har ingen, mig veterligen, här i Sverige kommit sig för med att föröka hyacinter, hvilket dock ej borde vara värre för våra trädgårdsmä- stare än för holländarne. Som sagdt, man skaffar sig stora och friska lö- kar af de färger man vill hafva; lägger så i botten af den circa lö cm vida krukan först naturligen en krukskärfva öfver hålet och därpå ännu några krukskärfvor eller, nästan ännu bättre, i bitar sönderslagna träkol. En blandning af god löfjord, hästgödsel och fin sjösand fylles uti. krukan, så att blott 3 cm återstår till kanten. Öfver jorden lägges därpå ett lager af enbart fin sand, och of- vanpå detta sättes löken samt nedtryckes så, att densammas »hals», d. v. s. det ställe därifrån bladen skola framkomma, blir i jämnhöjd med sandlagret. Sedan löken sålunda är planterad, nedgräfves krukan å något ställe i trädgården circa 18 cm djupt, och öfver stället lägges löf, halm eller dy- likt för att hindra kölden att bilda »käle» i jorden ofvanpå krukan. En pinne nedsättes också, på det man må kunna taga rätt på platsen, äfven om snö skulle komma. Det går ock an — enkannerligen för stadsbor — alt hafva hyacinterna i en källare under denna s. k. »rotningstid», men de måste då noga tillses, att de ej mögla eller alldeles ruttna. Hvarför så mången gång hyacinterna misslyc- kas, som man säger, är just af den omständighe- ten, att de börja drifvas, innan de fått tid att rota sig, och då är j_u helt naturligt, att blomnin- gen går om intet. Äfven lökar, som ett år förut blommat och få kvarstå i krukorna, måste plan- teras jså tidigt på hösten, att de hinna ånyo rot- sig, ty de gamla rötterna vissna bort, och nya måste utväxa, om växten skall kunna blomma. I början eller medlet af december intagas samt- lige hyacintkmkorna från trädgården — om man haft dem där — och ställas i källaren; de tidi- gaste sorterna kunna då börja drifvas i ett rum med 9 à 10° C., hvilken värmegrad snart nog kan ökas ända därhän, att krukorna ställas i nisch å kakelugnen eller annat varmt ställe, till dess blom- morna slå ut, då man kan sätta dem hvar som helst i rummet. Vattningen börjas naturligtvis i och med drif- ningen och i förhållande till densamma, så att krukorna aldrig få vara torra. Då lökarne ut- blommat, afskäras bladen eller få vissna af sig själfva ; dock måste man, om man vill drifva samma lök nästa år, blott så småningom upphöra med vattningen, i annat fall torkar löken för hastigt tillsammans och blir oduglig. I allmänhet kan man drifva hyacintlökar 2 år å rad ; sedan löna de sig knappast. Dock kan man, genom att plan tera dem på kalljord i trädgården 1 à 2 år sedan åter inplantera dem i krukor, och blifva,rde då åter ganska vackra och frodiga. De plante as då ute på en liten grupp med skyddadt läge och djup och fet jord; lökarne sättas 12 à 15 cm djupt med ett lager stallgödsel under. Måste vintertiden täckas med löf eller halm. Samma förfaringssätt som med hyacinterna iakttages äfven med andra lökväxter t. ex. crocus, tacetter, liljor m. fl. Liljorna kunna dock ej drif- vas så tidigt som crocus och hyacinter. Med iakttagande af ofvan anförda förfaringssätt, skall man lätt kunna skaffa sig många och vackra blom- mor af lökväxterna under vintern. Blomstervän. Om en ful kvinna har begåfning, tröstar hon sig därför ej öfver sin brist pä skönhet; men hon hamnar sig pâ alla, som icke dela denna brist. Hälften af nöjet vid hvarje bikt består däri att förråda sina hemligheter.