Idun: 1892

I DUN 71 181*2 s. k. afrifningarna, såsom det kallas att med en i rumsvarmt (14 à 18 grader) vatten dop- pad och lindrigt urvriden handduk eller ett lakan tvätta hela kroppen och genast torka med en torr handduk, hvarvid man bör draga försorg om, att man genom gnidning eller gymnastiska rörelser snart återvinner kropps- värmen. Ett ofta förnyadt ombyte af under- kläder är af stor vikt vid hudens vård, och äfven mindre bemedlade borde unna sig denna välgärning och om så behöfs inbespara de här- för erforderliga utgifterna på något annat. Mycken rörelse i friska luften, väl genomluf- tade boningsrum och framför allt väl venti- lerade sofrum samt enkel kost och dryck äro ock af ofantligt stort värde för det allmänna välbefinnandet. Och härmed tro vi oss hafva gifvit några sundhetsregler, hvilkas efterlefvande säkrare än alla skönhetsmedel i världen skall bidraga till erhållandet af en frisk och vacker hy. Husmoderlig1 almanack. Mars. Nu är rätta tiden alt koka, torka och bleka det under vintern spunna garnet. ■— Eftersom malen är farligast i mars månad, låter den husmoder, som genom balkong eller veranda har tillfälle därtill, redan nu vädra och piska stoppade möbler. — Ur rök tagna skinkor gnidas med kli, för att nedrökta ställen må aflägsnas samt fettet hindras drypa, då varmare tider komma. Om rökta medvurstar in- gnidas med späck, bibehålla de sig mildare till smaken under sommaren (mögelbildning förekom- mes genom bestrykning med uppblött salt). — Den som har egen hönsgård, är mån om att spara marsäggen till förvaring för vinterbehofvet, ty dessa ägg stå sig bäst. A propos ägg må här för gour- mander nämnas, att vipägg endast förtäras un- der mars och april. — Tiden för skridsko-åkning kan nu anses vara slut, och därför kunna utan betänkande alla skridskor rengöras och förvaras. Rostfläckar uppmjukas med fotogen, hvarefter allt stål skuras med en blandning af fin sand och salt, fuktad med fotogen. Till slut bestrykas skrid- skorna med olja och hängas upp på en torr plats. Med tanken på den herrliga, värmande vårsolen vill jag hänvisa till en intressant iakttagelse, som förtjänar läggas på minnet. Man må aldrig utsätta knifvar och andra hvassa verktyg för direkt sol- ljus, ty med den blåaktiga färg stålet då, som be- kant, antager, har eggens skärpa äfven gått för- lorad, så att en omslipning blir af nöden. Vid in- köp af nya eggjärn (i synnerhet af kringvandrande försäljare eller på marknader) bör man också akta sig för sådana, som legat i solsken. — Har sam- metskoftan, som kanske efterträdt vinterkappan, blifvit skadad af ett opåräknadt vårregn, så kan den återställas genom en behandling, som är myc- ket noga beskrifven i fjolårets Hjälpreda sidan 111 ; nedtryckta ställen lära försvinna, när man gnider dem med en genomskuren lök — men mot lug- gen ; när de torkat fullständigt, sträcker man sam- meten något och borstar den med en mjuk borste, tills luggen är återställd. — Trädgårdsredskap synas i och för lagning. — Om man tänker sätta potatis mycket tidigt (exem- pelvis i lådor till framtida utplantering), tages den upp från källaren för att gro. — Gurk- och pump- frö lägges i krukor med uppvärmd jord, blandad med litet hästgödsel för att drifva i värmen. Frö- korn i allmännhet, som man vill skydda för mask i jorden, läggas före sådden några timmar i foto- gen; detta skadar ej växtligheten det ringaste. — Om man ej är säker på att hafva dugliga frön, gör man klokt i att anställa ett s. k. groddprof: Mellan en dubbelt viken yllelapp (eller gråpapper), som man fuktat med kylslaget vatten på en tall- rik och aldrig låter torka, lägger man ett visst antal frökorn och ställer tallriken på en lagom varm plats. Efter 2 à 3 dygn ser man efter, huru många frökorn börjat gro, och om groddarne ut- vecklat sig jämnt eller ej. Glycerin eller en lös- ning af salmiaksprit med vatten skall vara ett medel att befordra grobarhet. Sienia. Smånotiser för kvinnovärlden. Dödens sleörd. Efter en kortare tids sjukdom, influensa, som öfvergick till lunginflammation, af- led den 15 dennes å Skedala riksdagsmannen Ivar Lyttkens åldriga maka, Ulrika Lyttkens, född Vahl- ström. Den bortgångna, som nådde den höga ål- dern af nära 80 år, och som in i det sista bibe- höll alla kropps- och själskrafter oförminskade, var en i det husliga lifvet ovanligt verksam och dug- lig kvinna, som det oaktadt fann tid till bokliga sysselsättningar och visste följa med tidens stora frågor, för hvilka hon hyste det lifligaste intresse. Blid och hjärtegod, sörjes hon nu djupt af maken samt af barn och barnbarn. — I en ålder af nära 88 år alled härstädes den 17 d:s fröken Molly von Vegasack, dotter till en af finska krigets hjältar, generallöjtnanten Eber- hard Ernst Gotthard von Vegasack, och hans fri- herrinna, född Hammerfelt, hvilka afledo den förre 1818 och den senare 1814. EmelieFlygare-Carlénsförsta lärarinna lefver ännu. Hon heter Sara Hedvall och är bo- satt i Qville socken, Bohuslän, samt fyllde den 15 d:s jämt 100 år. Hennes långa lefnadssaga är visserligen enkel, men saknar ingalunda sina intressanta pointer. I sin ungdom vistades hon som hushållerska hos Emelie Carléns föräldrar i Strömstad, lärde den fräjdade författarinnan alfabetet och lade sålunda på visst sätt grunden till hennes litterära storhet. Sara Hedvall har städse med synnerligt allvar skött sin uppgift i lifvet och alltid visat varm till- gifvenhet för sitt husbondfolk. År 1835 antog hön tjänst hos dåvarande krono- fogden Norberg i Sunnerviken, hos hvilken hon kvarstannade till 1850. Under sin tjänstetid hos Norberg kom Sara Hedvall åter i tillfälle att utöfva litterär verksamhet såsom första lärarinna åt den snillrike Pontus Vikner, hvars fader var inspektor hos kronofogden Norberg. Från dennes hem flyt- tade Sara Hedvall till sin sista hushållersketjänst på Stora Vrem i Qville socken, hvars äldsta med- lem hon nu är. Literatur. Svensk tidskrift har utsändt sitt första häfte för året. Det öppnas med en uppsats i unionsfrå- gan af signaturen Orvar Svenske. Därefter följer en uppsats af tidskriftens utgifvare, docenten F. von Schéele, om samundervisningen och våra all- männa läroverk, hvari ett allmänt principuttalande göres i skolfrågan i det hela. Förf. häfdar där- vid individualitetens rätt inom undervisningen och önskar därför bestämdare särskillnad mellan läro- verk för olika lärjungar och olika syften. Tidskriftens literaturkritiska afdelning represen- teras denna gång af tvänne utförliga recensioner öfver de märkligaste insatserna i senaste jullitera- turen, nämligen Viktor Rydbergs nya arbeten, som med liflig sympati anmälas af Edv. Alkman, och Selma Lagerlöfs omtvistade sagoroman »Gösta Berlings saga», hvilken oväldigt granskas af He- lena Nyblom. Diktens brister förbises därvid icke, men tillåtas heller icke undanskymma dess högst ovanliga förtjänster. Slutligen inrymmer häftet tvänne dikter af Sig- rid Leijonhufoud och några literära notiser. Den väl redigerade tidskriften utkommer under året i 20 häften, hvardera om två tryckark, till ett prenumerationspris af 10 kronor så väl å po- sten som i bokhandeln. Konst. Edelfeltutställningen. En synnerligen intressant utställning af vårt grannland Finlands obestridt för- nämste mästare i penselns konst har i dessa dagar öppnats i Konstföreningens lokal härstädes och redan lockat en ovanligt talrik och intresserad publik. Det är hufvudsakligen porträttmålaren Edelfelt som i denna samling är företrädd och detta på ett rent af briljant sätt. Sju taflor af den lilla samlingen, un- gefär hälften däraf, utgöras af porträtt. Bland dem är det naturligtvis i främsta rummet hans berömda bild af Pasteur, som tilldrager sig uppmärksamheten, och ensamt denna tafla gör utställningen värdefull. Den fräjdade vetenskapsmannen, som här är fram- ställd stående i sitt laboratorium, framträder till den grad lefvande för åskådaren, att man tycker sig ha personligen fått tillträde till detta berömda labora- torium för att obemärkt betrakta den allvarlige och flärdfrie forskaren under hans arbete. Man förstår att Pasteur skulle målas just så, midt i hans seger- rika strid, som skänkt vetenskapen så många eröf- ringar. Det är icke blott ett porträtt, det är en tidsbild, och den, som sett taflan, har därmed också fått en liflig uppfattning af den Pasteurska veten- skapens betydelse. En annan duk, som tilldrager sig stort intresse, är den originella Magdalena-framställningen, bekant sedan Parisersalongen för tvänne år sedan. Bland porträtten väcker ett af prins Karl, duktigt och friskt i färgen, naturligtvis speciel uppmärksamhet. Flere vackra akvareller från Helsingfors hamn bära vidare vittne om konstnärens mångsidighet. Af dessa ha redan ett par funnit köpare. Teater och. musik. Kongl. operan- Den nyaste reprisen å k. operans scen utgöres af Filicien Davids opera-comique »Lalla Rookh», hvilken uppfördes första gången i onsdags med fröken Holmstrand i titelrollen. De öfriga hufvudrollerna innehafvas af hrr Strandberg (Noureddin) och Brag (Baskir) samt fröken Karl- sohn (Mirza). Angående denna repris kunna vi ej yttra oss vidare förrän i nästa nummer. I dag fredag gifves tredje symfonikonserten un- der anförande af hr Andreas Hallén. Programmet omfattar följande nummer: 1) Uv. till »Manfred» af Reinecke; 2) Scen och aria ur »Den flygande Holländaren» (akt I.) af Richard Wagner (hr Salo- mon Smith); 3) a) Scènes d’amour b), Chansonette af V. Herbert; 4) »Ur Waldemarsagan», suite för orkester af A. Hallén. Musikföreningen gifvar sin 28:de konsert nästkom- mande måndag med biträde af fru Louise Pyk, fröken Ellen Dorph och hr Salomon Smith m. fl. Äfven denna konsert ledes af Franz Neruda. Konsert eger rum i Östermalms kyrka den 5 in- stundande mars till förmån för epileptiska sinnes- sjuka barn. Den rätta. Berättelse från landsbygden af Fanny Chrysander. Prisbelönad vid Iduns stora täfling. (Forts.) agen därpå var hon dock verkligen sjuk. Ingen med undantag af mormor föreföll dock vidare orolig — hon hade väl förkylt sigitlet, menade helt trankilt fadern, och julen tyckte han också var en lämplig tid att vara sjuk på, ty då försummades just intet arbete. På två dagar syntes ej den unga matmodern till, men då Nils på morgonen af fjärdedag jul frågade Sofi, huru det var med den sjuka, och om han ej finge resa efter läkare, fick han till svar, att Ingeborg nu var mycket bättre, och att hon tänkte gå upp i dag. Öch detta var då riktigt väl, ty nu kunde då Sofi få vara med om balen, som var anordnad i närgränsande by. »Nils går väl också med dit?» sporde därpå flickan. »Det tror jag inte,» blef svaret. »Åh jo! gör det!» bad Sofi ifrigt, »jag har just sagt åt Ingeborg i dag, att jag ska narra Nils med mig å narra’n till dansa med. Och gör mej nu inte till ljugerska bara!» förmanade hon skrat- tande. Till hennes förtret följde likväl drängen icke med, då ungdomen på aftonen begaf sig till dans- stället. Till och med häradsdomaren reste dit för att tillsammans med andra gubbar spela knack. I drängkammaren satt emellertid Nils, försökande läsa en tidning; han kunde dock cj hålla tillsam- mans tankarne, de gingo med orolig fart upp till den sjuka flickan i vindskammaren. Hvad det var förfärligt länge sedan, han såg det vackra, all- varliga ansiktet! Hvad han längtade därefter