Idun: 1893

1893 I DU N 149 Pastellmålning. För Idun af S. L. (Forts. o. slut fr. föreg. n:r.) Att lämna några ytterligare upplysningar angå ende själfva det praktiska förfarandet vid målning i pastell är såsom alltid vid målning en mycket vansklig uppgift. Själfva handlaget läres natur- ligtvis blott genom öfning, men ganska snart kommer man underfund med hufvudprinciperna vid tekniken och blir på det klara med, hur man på lämpligaste och lättaste sätt skall förfara för att få goda studier med rena, briljanta, men dock ej skrikande färger. Hvad beträffar föremålen för pastellmålning, vill jag såsom min åsikt framhålla, att landskap ej lämpa sig så mycket att framställas i pastell. De komma nämligen mycket lätt i dylika fall att få en omisskännelig likhet med s. k. oljetryck, hvil- ken konstart från artistisk synpunkt ej torde kunna anses stå i synnerligen hög kurs. Detta gäller emellertid egentligen blott landskap i klar solskens- belysning. Då man slipper framställa klar grön- ska, soliga ängar och dylikt, som te sig mera kallt och onaturligt i pastell, kunna landskaps- stycken med fördel framställas i kritor, framför allt stämningsbitar, t. ex. soluppgångs- och sol- nedgångsmotiv. Sådana bli till och med nästan vackrare, målade i pastell, än på annat sätt ; man lyckas nämligen få mycket intensiva och klara toner, och öfvergångarna mellan tonerna bli mjuka och harmoniska. Dylika ljuseffekter äro sålunda mycket utförbara i pastell. Detsamma är förhål- landet med månskensstycken, vinterlandskap, skym- ningsbitar och dylikt. Äfven ljuseffekter inomhus äro synnerligen lämpliga för utförande i pastell, t. ex. skenet från en brasa, en lampa, ett ljus el- ler dylikt. Sådana saker äro mycket tacksamma, om än för en amatör ej så lätta till en början. Porträtt bli mycket lediga och fristående, om de utföras i pastell. Hudens porer och egendomlig- heter afbilda kritan mycket naturligt, och kläder och accessoarer göra sig bra. Hår och skägg må- las så, att man först lägger under med lokalfärg och sedan här och där med lämplig ljus färg streckar, följande hårets naturliga linier, hvarige- nom glansdagrarne mycket effektfullt framträda. Det som ock lämpar sig mycket bra för pastell- målning är målning af stilleben. Döda ting kan man nämligen på ett förvillande likt sätt afbilda i pa- stell. För amatören är det af utomordentlig stor nytta att, när han börjar med pastellmålning, ställa upp dylika stillebensgrupper framför sig och efter vederbörlig teckning söka använda kritorna. Man kan ju börja med något tämligen enkelt och sedan efter hand ta till svårare uppgifter. Matvaror, dryckeskannor, blomvaser, flaskor, böcker och för öfrigt allt möjligt kan man sålunda ställa upp och ordna i lediga och naturliga ställningar. Ett råd, som jag vill gifva alla amatörer i pa- stellmålning, är att måla tämligen stora studier. Det går nämligen knappt an att använda de ospet- sade kritorna, när man har att hålla sig inom några få kvadratcentimeters yta. Resultatet blir då nästan alltid ojämnt och mindre godt; somliga part er lyckas man kanske utföra som sig bör, under det att däremot andra bli helt groft behand- lade, till följd af det knappa utrymmet. Lägger man däremot upp större studier, kan man göra gällande en bredare färgbehandling, och effekterna bli vanligen mera i öfverensstämmelse med de åsyftade, då man ju är i tillfälle att an- vända teknikens alla hjälpmedel. Vid pastellmålning tarfas naturligtvis ej någon sådan mer eller mindre omständlig spänning af papperet som vid akvarellmålning. Här fäster man det blott vid ett ritbräde medels häftstift, då det blir tillräckligt spändt. I följd af de använda pastellkritornas lösa beskaf- fenhet blir en pastellmålning ganska ömtålig. Man måste därför vara mycket försiktig dels under mål- ningen dels sedan man slutat densamma. När man fått sin studie färdig, gör man klokast i attfixera densamma. Detta sker därigenom att man sprutar öfver den med s. k. fixersprit medels en rafraicheur. Då bindes färgstoftet, och detta utan att målnin- gens friskhet och klarhet i någon märklig grad lida men däraf. Man bör emellertid iakttaga, att man ej sprutar för mycket fixativ på målningen. Detta straffar sig nämligen därigenom, att spriten tillsammans med kritstoffet bildar små älskliga floder och ränder — ungefär samma tilltalande bild, som en oljestudie, öfverraskad af ett häftigt åskregn, erbjuder. Både fixersprit och lämpliga sprutor finnas att tillgå hos herrar färghandlande och kosta visst ej mer än omkring 1 kr. tillsam- mans. Marja Tolstou. Jast i dessa dagar utsändes i den svenska bokhandeln det första häftet af ett arbete, som såväl på grund af de förhållanden, det be- handlar, som författarens stora förtrolighet med sitt ämne och stadgade anseende som en fram- stående skildrare, bör komma att mottagas med ett mindre vanligt intresse. Det är herr J. Stadlings skildringar »Från det hungrande Ryssland». Helt säkert har ingen utländing haft så gynnsamt tillfälle att p ersonligen lära När man fixerat sin pastell, bör man, om man vill ha den hängande på väggen eller eljes framme, sätta glas för den, då den håller sig längre och ej förstöres af dam. Om man ej vill skaffa sig ram till målningen, kan man i alla fall sätta den innanför en glasskifva. Man tar då och sätter en pappskifva, som ej behöfver vara så särdeles tjock, bakom målningen och förenar glaset och denne medels ett band af lämplig färg och bredd. Detta fästes medels lim, Syndetikon eller något annat kraftigt bindmedel rundt om målningen (pappskif- van) och glaset och vikes, så att det till någon del kommer att fästas vid pappskifvan och glaset. Därefter Iägges det hela i press (ej för stark, för- stås). Innan man fastklistrar bandet, bör man i pappskifvan på lämpligt ställe arrangera någon slags hängare. I stället för band kan man, kan- ske till och med med större framgång, använda papper af lämplig färg, om det besitter tillräcklig fasthet och stadga. Några ytterligare råd beträffande pastellmålning tror jag ej, att jag har att gifva Iduns läsarinnor. De gifna äro kanske tillräckliga för att lämna nå- gon ledning vid de första försöken. Hvad som, beträffande pastell, är för nybörjaren mest öfver- raskande är den »korpus» eller gedigenhet som redan efter allra första kritstrecken uppenbarar sig. Man kan ibland med helt liten ansträngning och möda lyckas framställa oväntadt stämningsfulla motiv, tack vare kritornas egenskap att medge luftiga och naturliga öfvergångar mellan de olika färgtonerna. En för amatören ganska viktig fördel besitter ock pastellmålning. Har en ung dam några tim- mar lediga från de husliga göromålen, är det så lätt för henne att slå upp pastellådan och förströ sig med det slags målning under hvilan. Och när man sedan af en eller annan anledning vill sluta, har hon ju blott att åter lägga ned kritorna, stänga lådan och — tvätta sina små fingrar. Detta allt ! Några andra vidlyftiga processer ifrågakomma ej, såsom vid olje- och akvarellmålning, där man all- tid har besvär med att rengöra penslar, palett och färgkoppar — en sak som ju tar tid och ej är vidare uppbygglig . .. känna de ryska böndernas nuvarande ställning som herr' S., hvilken — sedan den förfärliga, där rådande hungersnöden riktat hela den ci- viliserade världens blickar mot Centralryssland — under förra vintern tillbragte fyra måna- der, däraf tre tillsamman med grefve Tolstoy och medlemmar af hans familj, midt i de svå- raste härdarne för nöden och pesten. De in- teriörer, han därunder samlat under personligt deltagande vid den ryktbare författarens och människovännens ädla välgörenhetsarbete, fram- läggas nu i detta verk, hvars intresse ytter- ligare höjes genom de talrika fotografier, som förf. tagit på platsen för de skildrade tilldra- gelserna. Af hela Leo Tolstoys stora familj finns det ingeD, ej ens hans ädla maka, Sofia Andrei- jewna, som så helt och hängifvet uppgått i faderns verk som bans näst yngsta dotter, den 21-åriga Marja Lvovna, af hvilken vi här ofvan meddela en bild efter porträtt taget af hr Stadling. Hon är ock sin faders älsklingsbarn. Marja Tolstoy talar, utom naturligtvis sitt mo- dersmål, flytande både engelska, tyska och franska, är väl hemmastadd i dagens filosofiska och sociala spörsmål och grundligt förtrogen med sin faders lifsåskädning och tänkesätt. Sedan flere år har hon i likhet med fadern lefvat bland bondfolket. Klädd i en bondflic- kas dräkt har hon arbetat i byarne med och för fattiga familjer för att bjelpa dem både timligt och andligt, outtröttligt och utan att sky för- sakelser, mödor eller vinterköld. Hon hade ock på familjens gods öppnat en skola för mushikbarn, i hvilken hon själf undervisade; men då hon ej lärde barnen korsa sig och dyrka helgonbilderna, komma prästerna och polisen och stängde skolan. Den nitiska unga grefvinnan har därför ej uppgifvit sin verk- samhet med barnen, utan inbjudit dem till sitt hem och där fortsatt sin undervisning. •4* Prislistan i vår ”fosterlands- täfling.” Såsom var att förutse har efter offentlig- görandet af den prisbelönade listan en del skrifvelser, hvilka mer eller mindre skarpt kritisera densamma, ingått såväl direkt till oss som till andra tidningar. Förutse, säga vi — ty allt sedan det visade sig, att del- tagarnes mängd i denna täfling bief sa ovän- tadt stor, och att ordmakeriet tog for- mer, som i hög grad förtjäna epitetet sport- mässiga, har det varit klart för både pris- domare och redaktion att, huru än ut- slaget till sist skulle komma att fallas, ut- rymmet för skilda uppfattningar om grun- derna vid bedömandet skulle bli så vid- sträckt liksom antalet af i sina förhopp- ningar svikne så högt, att ovillkorligen åt- skilligt buller skulle följa resultatets till- kännagifvande. Hvad som nu skett har därför ej alls öfverraskat oss, ehuru vi anse oss kunna taga det med ganska jämnt mod, i medvetande om att utan någon slags hänsyn till person och efter bästa öfver- tygelse ha gått till domen. Att därför nu inlåta oss i någon sorts diskussion öfver detaljerna i den belönade listan med en — eller tio, eller tjugu — af de kritiserande brefskrifvarne, skulle endast framkalla en ändlös och alldeles onyttig dispyt, från hvilken helt visst in- gen part skulle gå omvänd. Inför en af