Idun: 1893

152 I DU N 1893 Mil» ao:® iss* §ëg (P 03 P CQ g* et- P £&g £2 B1 »-i en ™ Si gta 2 g-tJ £ B © £ U ß O £,© B £il Sa| p,î3® ®1 P S I ©:© *t p, ◄ s © £•&- *|a p* a H* tfScf ►i g 3 w 3R «g Sp. • ® V* 8 & 71 P 03 m V> !> O H- norsk minister i Wien samt bosatt å sitt fidei- kommissgods Falkenhagen i Pommern, och sonen friherre Carl von Essen, kammarherre hos drott- ningen och major vid lifregementets dragoner samt ägare af godset Wijk. Äldste sonen kammarher- ren grefve Gustaf von Essen afled 1872. Af tre döttrar är dottern Ida gift med kammarherre frih. filos, dr Reinh. Th. Rudbeck på Edsberg i Upland samt dottern Elisabeth gift med landshöfdingen i Blekinge län grefve Gotthard Wachtmeister. Yng- sta dottern Sigrid är ogift. • Kvinna invald i fattigvårdsstyrelse. Hu- strun till en stadsfullmäktig i staden Monceau i belgiska provinsen Hennegau, hvilken länge genom skrifter och handling verkat för de arbetande klas- serna, har nu blifvit invald i fattigvårdsstyrelsen. Denna är i Belgien en statsinstitution. Justitie- ministern Lejeune har bekräftat valet. Det anses säkert, att hädanefter en mängd belgiska kommu- ner skola invälja kvinnor i fattigvårdsstyrelser. * Kvinnofrågan i Chile. Samskoleidén till- lämpas i Chile, där både högre och lägre skolor besökas af lärjungar af bägge könen. Afven vid universitetet i Santiago studera både män och kvin- nor. I Chile finnas två kvinnliga läkare och två kvinnliga advokater. Vid telegraf- och telefonsta- tionerna är en mängd kvinnor anställd, äfven på de högre platserna. Teater och musik. Kungl. Operan. 1 måndags begynte med Mozarts »Don Juan» en serie gästföreställningar af Fran- cesco d'Andrade, den kontinentalt ryktbare artisten, hvilkens utsökta konst från hans föregående besök härstädes räknar talrika och varma beundrare. Dessa hade också manngrant mött och bereddes en teaterafton af den mest odelade njutning; en fläkt af den verkligt stora konsten lyfte för några timmar på det damm, som lätt samlar sig i vrår, aflägsna från den stora världens vindar. Och en sådan vrå är nog — säga hvad|man vill — i mångt och mycket vår kära opera. En don^Juan med sjudande sydländskt blod i sina ådror, i spel och sång, med den spanska so- lens och den spanska lidelsens glöd i minsta gest och fras — det är d’Andrades don Juan. En sådan don Juan blir ej endast trovärdig, han blir öfver- tygande, han rycker med sig med nödvändigheten af en naturkraft, och vi förstå först nu till fullo denna passion, som hänsynslöst krossar allt i sin väg för att till sist falla på sig själf. Detta som det totala och »bärande» uttrycket af hr d’Andrades framställning. Skulle man gå till detaljerna i den- samma, skulle man få dröja vid snart sagdt hvarje scen : utaf ett så fint genomstuderadt arbete med de minsta smådrag är denna bild danad, hvilken som helhet dock verkar bredt och samladt utan spår af oroande effektsökeri. Och detta är just kriteriet på fullödig konst. En mera välljudande stämma än hr d’Andrades har man ej svårt att tänka sig, men dess svårare ett mera dramatiskt afvägdt sångsätt. Denna oänd- ligt skiftande nyanseringsförmåga och träffsäkra deklamation kunna knappast nog beundras. Bredvid den utmärkte gästen tedde sig begrip- ligt nog våra egna artister matt, trots ärliga be- mödanden. Hr Brags Leporello var nog i flere punkter ett rätt lofvande utkast — mera i hvarje fall ännu icke. Men han har mycket, mycket af äkta uppsvensk bondsäflighet (förlåt uttrycket) att bortarbeta, innan han kan bli en Leporello, som förtjänar lösa denne don Juans skoremmar. Frö- ken Hutting debuterade som donna Anna. Hon har en både rätt stor och rätt vacker röst, men hon behärskar den icke. Skola och åter skola, som felar oss häruppe på alla händer ! Ett undan- tag dock i rättvisans intresse: fröken KarlsohnI I sångkonst var hennes Zerlina den enda prestation som aktningsvärdt mätte sig med den främmande artistens — men icke är hon någon sydländskt eldig och graciös folkets dotter, det måste medges. Direktör August Lindberg började i måndags afton på Vasateatern en kortare sejour. Programmet upp- tog Henry Arthur Jones fyrakts skådespel »Tatlows hemlighet», ett i hög grad spännande och verk- ningsfullt stycke. Då vår anmälare samtidigt be- vistade d'Andrade-föreställningen å k. operan, och vi redan på tisdag måste lägga veckans nummer i press med anledning af helgen på torsdag, kunna vi ej förrän i nästa nummer i samband med de öfriga nyheter, hr Lindberg kan hafva att bjuda Stockholmspubliken, yttra oss öfver utförandet. Fröken Emma Ekström, den allmänt uppburna primadonnan å Vasateatern, gaf förliden lördag en soirée därstädes, som hade lockat en tacksam och med hyllning slösande publik. Programmet inled- des med ett litet roligt tillfällighetsskämt i en akt, »Råttfällan», hvilket redan på fru Helga Rundbergs soirée tidigare i veckan väckte mycket bifall. Fru Rundberg som en ung förtjusande flicka, som förklär sig till gosse, och fru Pettersson-Norrie som en käck ungherre, hvilken skall försöka föra sig i kjortlar, framkallade stormande munter- het. Härefter följde Offenbachs nätta operett »De pratsjuke», i musikaliskt hänseende en af mästa- rens allra friskaste skapelser, i hvilken kvällens hjältinna, fröken Ekström, i en ung kärlekshjältes skepelse skördade både blommor och lager för sitt intagande och hurtiga spel, synnerligen efter fö- redragandet af andra aktens kända bravurkupletter » C’est l’Espagne». Fru Lindström gaf drastisk färg åt den pratsjuka hustrun och fröken Hamberg mycket behag åt den unga fagra Inéz. Hrr Lun- din, Warberg och Ander på mansidan delade värdigt förtjänsten af kvällens obestridliga framgång. Innehållsförteckning. Rosina Heikel ; af Felix Lindberg. (Med porträtt ) — Glömd; poem af Karl Ljungstedt. — Ren svenska; af L. H. — I skuggan; berättelse af Ernst Lundquist. (Forts.) —Just nu. — Pastellmålning; för Idun af S. L. (Slut fr. föreg. n:r.)’ — Marja Tolstoy. (Med porträtt.) — Prislistan i vår »foster- landstäfling». — Kvinnor och blommor; af Astrid. — Hvad man äter i Spanien; för Idun af C. H. E. R—g. (Forts.) — Ur notisboken. —^Teater och musik. — Tidsfördrif. %arr Bidrag mottagas med tacksamhet. Logogryf. Då han ändats, vinterns mörka natt, och våren kommit uppå ljusa vingar, en nattens stjärna lik, jag strålar gladt och gladt en hälsning jag åt våren bringar. Jag samlar till mig alla barn i byn; i lust och gamman de kring mig sig ringa. Då stiga lefveropen högt mot skyn, och muntra sånger ut i rymden klinga. Af åtta länkar må du kvickt och lätt min gåtas kedja foga hop — men rätt. De höga gudar som i Vallhall trona. I kulen nord en efterlängtad gäst. En reslig konung med en ståtlig krona. Den lätta prydnad, du kring halsen fäst. En liten farkost uppå vattnets yta. Hvad stundom strålar ifrån bergets häll. Det fasta band, man ej har rätt att bryta. En allas mor. Ett prydligt blomster- ställ. Ett blodigt gap. En kråkas sång du härme! Vid höga titlar säg ett brukligt ord. Jag vet en famn, som gifver lif och värme. Jag vet en odlad och en fruktbar jord. I tidens haf en våg, som snart för- svinner. Af blod en ström, hvars bölja hastigt rinner. På denna rad din moders namn jag skrifver. På hvad jag skrifver nu min gåta här. Hvad mången, mången kan en tom chimär, och hvad förutan jullen redlös drifver. Rofgirig fågel säg med tunga vingar. En styrman säg, som ej med roder styr. • Hvad sången är, som ljuft och sakta klingar. Hvad pilten är, som tumlar om så yr. Ett träd, som blommor bär på bara kvistar. Ett rymligt kärl att ösa vatten i. Det svåra fall, där mången lifvet mistar. Vidunder, skapadt af vår fantasi. Hvad liten fågel lockar i hans snara. Hvad har af nöden gumman för sin tvätt. Ett bref, som alltid lär välkommet vara. Ett öppet ställe på en öppen slätt. Ett yrkesskydd i tider långt för detta. En kraftig stämma, som förskräcka kan. Hvad lätt man blifva kan i stridens hetta. En oförnuftig, ofta farlig man. Tillspillogifvet rof för vreda vågor. Och nu du tröttnat visst vid mina frågor. P. L. Bokstafsgåta. 1 2 3 4 i 6 lA A A 1 A B E| E G I K L L L N N N 0 0 B |e S S s T Å| 4 5 6 1 2 3 Schackgåta. Efter hästens gång på schackbrädet bildas en strof ur ett poem. på för och men och ver böl sitt snö än strand vet då sliter hvem i nyar fjän jag skär band när silf jan ser på lif och en ar kalla vet och dä som står den gles det sky vår vor äng bland gladt nord mer bland sip ljuset tande le och han nande våras drif ende pan när smäl hur solen kom Bokstäfverna i ofvanstående figur skola omställas så att de sneda raderna 1, 2 och 3, lästa från venster till hö- ger, och de sneda raderna 4, 5 och 6, lästa från höger till venster, bilda sex ord af följande betygelse: 1) sjukdom, 2) stad i Frankrike, 3) naturföreteelse, 4) blomma, 5) ord, 6) stark vind. Äro alla orden riktigt funna, bildar den mellersta, vågräta raden (bestående af tre bokstäfver) en förklenande benäm- ning å person. Louise. Lösningar. Småord, till logogryfen i n:r 17: Miter, spor- re, barr, orre, tsar, starr, rost, sötare, ros, Bore, ära, rast, boa, äreport, stor, oas, ro, vaktar, rart, tars, rep, bror, ärr, Trosa, ät- bar, bo, sopa, trasor, torr. Logogryfen: Pristäflan ; Paris, lans, Stina, ris, fläta, prins, traf, spilla, is, flinta, slant, staf, flarn, pris, pilt, tafs, spira, flit, par, tal, list, rispa, pralin, Ina, slinta, täflan, lat, Nils. Charaden: Violoncell. — Triangelaritmogryfen: Oskar, stor, kor. — Kedjegåtan: Amerika, ka- tegori, Rigoletto, Toricelli, Riberia, Aristides, Desdemona, Napoleon, Ontario, Olivia, Ara- lia. — Rebusen: J’ai grand appétit. — Palin- dromen: Fink — knif. — Ordgåtan: Amor, Roma, arom, Mora, Omar. — Chifferuppgif- ten: »Våren är kommen, på sina kransar än- garna binda, himlen är blå.» Mosaikuppgiften: k å t a & d e r t e n n a r n o Carl Johansons Möblerings-Affär, 4B Drottninggatan 4B, 1 och 2 tr. Stor utställning och försäljning af alla slags moderna Möhler, Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor, där- ibland Smyrna-Mattor samt Gardiner m. m. Fullständig eller delvis möblering och dekorering af våningar verkställas stilriktigt och elegant. Egna Snickare- och Tapetserareverkstäder. — Reel behandling. — Billiga priser.