Idun: 1893

176 IDUN 1893 A id IH .5(5 » CO >4 M PÎ > o n »Jag vill läsa mig fram som de andra töserna,» sade hon. »Kära Hanna, det skall du gärna få, men jag kan inte ta emot dig genast. Du måste först gå något i skola.» »Jag har försökt, men de vilja inte ta emot mig. De säga, att jag är tokig, men jag är det inte.» »Nå, jag ser ingen annan råd, än att du får gå till fröken Sangvin ; hon är mycket snäll och vänlig.» Däraf kom det sig, att en morgon, just som Kerstin börjat lektionerna, långa Hanna trädde inom dörren. Hon stannade skygg och såg sig omkring med sina djupt ligaande irrande ögon. Kerstin hade flere gånger sett Hanna, men al- drig talat vid henne. Hon hade hört, att flickan skulle vara mindre vetande. Hon gick nu vänligt fram till henne och frågade hvad hon ville. »Gå i skola,» fick hon till svar. »Min flicka, det går nog inte an hos mig; du hör inte, till församlingen och jag har flere barn än jag kan sköta.» Långa Hanna gick. Men under lofstunden kom hon tillbaka. »Tag mig i skolan, mamsell,» bad hon. »Jag vill läsa mig fram som de andra flickorna, och pastorn sade, att jag skulle gå hit. Mamsell skall inte tro, att jag är tokig, det ljuger man bara på mig.» Kerstin tyckte synd om henne, hade ej hjärta att neka hennes bön, och nästa lektion satt alltså långa Hanna på skolbänken. Då ° de andra flickorna fingo se henne, började de gråta och påstodo. att de vågade inte gå i sko- lan tillsammans med henne. De hade hört, att hon brukade svepa om sig ett hvitt lakan och springa efter barn med knif i handen för att mörda dem. Det flammade i Hannas ögon, när hon hörde det. »Det är inte sannt,» skrek hon, »de ljuga det också, alla ljuga på mig.» Därpå rusade hon ut. »Tag henne mte, tag henne inte, fröken!» bådo flickorna. »Får hon bannor, sticker hon ihjäl fröken.» Kerstin talade till dem. De skulle icke säga på detta sätt, utan de skulle vara snälla mot den förvildade Hanna och hjälpa sin lärarinna att göra en snäll flicka af henne ock. Därför skulle de visa henne, hur lydiga flickor se ut, tala vänligt med Hanna och aldrig nämna någonting, som kunde såra henne. Och så stort inflytande hade Kerstin fått öfver sina elever, att de, ehuru med synbar fruktan, förklarade att de ville göra henne till viljes. Dagen därpå kom Hanna igen och satte sig bland de andra flickorna. Hon försökte verkligen att vara snäll. En förebrående blick var nog för alt få det gulbleka, magra ansiktet blodrödt och komma henne att ändra en slynaktig ställning. När Kerstin första gången skulle ha henne fram till svarta taflan, blef det en liten strid. Hon ville ej lyda. »Jag törs inte,» sade hon med sammanbitna tänder, »flickorna komma att skratta åt mig, där- för att jag ej kan skrifva siffror.» »Lyd du bara, Hanna, flickorna sköter jag och siffrorna skall jag hjälpa dig med,» svarade Kerstin. När Hanna såg, att ingen ens drog på munnen åt hennes klumpiga försök med kritan, brast hon i gråt, och från den stunden var hon en helt an- nan flicka. Hon försökte vara så vänlig som möj- ligt mot dem, deltog i lekarne under lofstunderna och försökte roa de yngre på allt sätt. Ibland togo dessa försök dock en egendomlig form. Än kunde hon klä ut sig på det mest anskrämliga sätt och agera spöke, så att flickorna tjutande flydde för henne, än kunde hon huka sig ned på alla fyra, löpa utefter skolplanen och skälla som en hund eller bräka som ett får. (Forts.) «ß> Glömmen ej Iduns skollofskoloni! Fortsättning på redovisningen för influtna medel till Iduns skollofskoloni: Transport från n:r 20 : kr. 412: 60; Thore och Erik 1: — ; Celia 1: —; Anna B—n 5:—; Nils och Barbro, Sundsvall, 2: —; Lizzio och Dagmar ! T. E. A. K., Malmö, 4: —; Fem syskon, Ostersuhd, 5: —; T. G., Grenna, 5- —; Barnavännen i Sundsvall 4: —; May 1: —; Lilla Axel h —; Lydia, Fanny och Anna 5: —; Georg, Stockholm, 2: —; Kusiner K—la 3: —; A. T—m, Stockholm, 10: —; Fru Josefine J. och Ellen S., Göteborg, 5: —; Thecla T., Helsingborg, 2: —; Lillanna 1:—; Anonym 1: 10; Prenumerant —; 50; Molie 5: —; Z. I., Stockholms poststämpel, 25; —; E. W. 5:—■ Elvira, Faustina, Norrköping, 5: —; T., Westerås poststämpel, 5: —; Landtfolk 2: —; E. och I. S.. Halmslad, 2: —; Veris 1: 50; Ella och Bibi 1: —; Maria och Brita, Laxviken, 4: —; I. L. 2: —; In- grid, Märta och Gösta 3: —; Bertil, Gunnar och Elsa i Fritsla 2: 50; C. v. H., Örebro, 5: —; R. Bursie, Grästorp, 5: —; Emmy Ewert, Sandviken, 3: —; E. G. 1: —; T. Ahlgren, Hällnäs, 5: —; Fem lyckliga syskon i T—å 5: —; Mila 1: 50; Lisa 2:—; Ulrika Andersson 1: —; Maja P. N. —: 50; Lille Gösta, Strengnäs, 3: —; Java, Hildur och Eva, Hafverö, 5: —; Maria S. 5: —; W. 1: —; Tvååring, Domnarfvet, 2: Familjen S—g, Luleå 10: —; Signe, Bertha, Nils och Sixten, Östersund 4: —; »Einars minne», Falun, 10: —; Axel och Curt, Sthlm, 10: —; Carl och Tore 2: —; M. och S. Hm 1: 50; O, E., J. och G., Wret—, 1: 50; »Ko- lonivänner» i Bjuf 2: —; Lille Erik, Malmö, 1:—; Från tre syskon, Stockholm, 6: —; Hugo och Erik, Luleå, 2: —; Till erinran om den 27 maj 93 från G. och F. 20: —, Summa 651: 20. Innehållsforteekning. Florence Nightingale; af Gustaf von Bergen. (Med por- tot ) — På Capri; poem af Daniel Fallström. — Telefonför- hdllanden; några sidor ur våra arbetande systrars lif. — I skuggan; berättelse af Ernst Lundquist. (Forts. o. slut.) — Bevingade vänner. II : Om sällskapspapegojan ; för Idun af L. E. Björkman. — Om tvättmaskiner och vänner i viken m. m! Af Mathilda Langtet. — Kökshistoriska notiser. — Ur notis-^ boken ■ Teater och musik. — En lärarinnas roman; en svensk kulturbild, tecknad pä verklighetens grund för Idun af Algot Sandberg. (Forts.) — Tidsfördrif. Bidrag mottagas med tacksamhet. TiåsJörånJ. Logogryf. Bland tappra män är jag nog en — om så jag själf får säga. En stridens man, rätt god minsann i farans stund att äga. Att hus och hem och lif och lem mot fienden försvara, mot grym tyrann, som sköfla kan, min uppgift städs må vara. I rök och dam jag bryter fram, där han ses vildsint rasa. Jag släcker ut hans lif till slut, som vållar skräck och fasa. Härnedan er jag småord ger af mina runor elfva; af dem jag fått båd’ smått och godt, som ni må tyda själfva. Från strand till strand ett band ibland. I Hickans hår en prydnad. Hvad alla små behöfva få, som visa brist på lydnad. Hvem var, som gaf på okändt haf en riktig kurs åt skutan? Hvad ormen har till sitt försvar. Hvad ingen växt är utan. För mången sven hans hjärtevän. Hvad ingen klär att vara. Föräldrars tröst. Och bäckens röst. För fiskarna en fara. Hvad den ju är, som skyr besvär. Hvad pilten blir omsider. Hvad kan helt visst en humorist. Ett värn i forna tider. Ett paradis på sätt och vis på öknens vida slätter. Vid vattendrag ett buskeslag. Hvad sjöars gudom heter. Ett instrument, af läkarn kändt. En nattens sköna gåtva, Hvad »hon» och »han» så ömt hvarann’ för hela lifvet lofva. För mången man en sträng tyrann, en fiende förfärlig. En arfvejord. Och på vårt bord en krydda, oumbärlig. En hård metall. Ett farligt fall. Ett verk af män’skohanden, som höjer opp mot skyn sin topp. En dykare vid stranden. Ett skogens djur. En hälsokur. Ett alla flickors nöje. Vid städer tre — hvad heta de — i Sverige nu vi dröje. P. L. Charader. i. Dig Kalle kan jag af kärlek gifva ej en »mitt första» — du det förstår! — I den »mitt andra» du ej får blifva att jag med dig uti brudstol går. »Mitt tredje» dricker du utan måtta------ Då afbröt Kalle: »Nej stopp nu, Lottal »Mitt bela» du dricker med samma smak; om än förädladt det är samma sak I» —a N. II. »Mitt första» gör du, när du står uti »mitt andra» eller går. »Mitt hela» ren och ny och klar rätt mångens ofärd vållat har. Roma. Bokstafsgåta. A S V E D E L E N O A L A Ö A A D N L D G N T N Tag bokstäfverna i de lodräta rader- na i ofvanstående figur och ordna dem i de tre vågräta raderna på sådant sätt att hvardera gifver benämningen på en större landsträcka. C. Richard. Aritmogryf. 1 8 3 4 5 6 2 11 2 6 4 2 3 4 5 1 8 9 4 2 9 12 13 9 5 ö 14 8 6 10 6 5 1 2 6 15 7 8 16 2 8 6 8 3 17 5 3 4 9 18 3 3 19 20 10 6 8 21 2 9 1) Kvinnlig släkting, 2) stad i Por- tugal, 3) mansnamn, 4) land i Asien, 5) mansnamn, 6) hudåkomma, 7) mö- bel, 8) mineral, 9) järnvägsstation, 10) soldat. Begynnelsebokstäfverna bilda ett namn som bör vara oss alla kärt. P. B. Urg-åta. 1, 2, 3, 4 = stad i Palästina, 2, 3, 4, 5 = flicknamn, 5, 6, 7 = gammalt mått, 7, 8, 9 = fiskredskap, 8, 9, 10 = verb, 9, 10, 11 = konkret substantiv, 11, 12 = konkret substantiv. Talvi. Lösning:ar. Logogryfm: Fyrbåk; yr, får, bär, fyr, byrå åryr’å bJk’ bry’ by’ br&k’ fyrk’ äl’ fä’ kär’ Tändsticksuppgif'terna. I : Tre stickor läg- gas i triangel pä bordet och de tre öfriga ställas pä denoa triangels spetsar och resas mot hvarandra. II: 4:an lägges tvärs öfver l:an, 6:an öfver 9:an, 8:an öfver 3:an, 7:an öfver 10:an och 2:an öfver ö:au. Ifyltningsgåta: G E E N N A U S E D O M s A H A E A T I 8 T E L A N A E K I F E O S S A Geografiska diamantgåtan: Räkneuppgiften. Svar: 7. Ty första gän- gen sålde hon 3l/*+1/2=i, hon hade då 3 höns kvar. Andra gången sälde hon lVs+Vz- = 2, hon hade då 1 böna kvar. Tredje gån- gen sålde hon Va + Va-l, och någon hade så- ledes ej behöft delas. Bokstafsgåtan: Kyssland, Kasan, Praga. Carl Johansons Möblerings-Affär, 46 Drottninggatan 46, 1 och 2 tr. Stor utställning och försäljning af alla slags moderna Möbler, Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor, där- ibland Smyrna-Mattor samt Gardiner m. m. Fullständig eller delvis möblering och dekorering af våningar verkställas stilriktigt och elegant. Egna Snickare- och Tapetserareverksläder. — Reel behandling. — Billiga priser.