Idun: 1893

1893 I DU N 237 började sprätta. Besynnerligt, den flickan lät annars ej ett arbete mögla under hän- derna, men där låg förklädet olagadt ännu långt fram på aftonen. Dock hade hon brådt- om, ifrigt sprättande eller ock på knä, le- tande bland vadd och lappar på golfvet. Men afsides för sig själf hade hon lagt en hög af besynnerliga tunna, matt brokiga lappar. Till slut reste hon sig och sprang in till Hilma. Här var herrskapet hemma. Det bief en uppståndelse. Alla skulle se det underbara — ty det var något underbart. Under hvar- enda »bot» på stubben hade gömts en sedel. Där funnos pappersriksdalrar, femmor och till och med så kallade schaltior. Sammanräk- nade summan gjorde öfver 500 kronor. Anna var nästan viljelös af häpnad och glädje. — »Ser du,» skrattade frun, när hon kom hem, »var det ej detta jag sadel» Sen den dagen bief Anna medelpunkten för mycket rådslående, styrande och ställande inom de bägge vänliga familjerna. En summa af 500 kr. anses ej i allmänhet af stor be- tydenhet, men när lyckan en gång begagnar sig af en gammal stubb till ymnighetshorn för att gjuta denna skatt öfver en stackars tjänstflicka, då blir den senare hardt när en sagoprinsessa. Ar hon därtill rödrosig och grann som Anna minskar ej det effekten, och är hon därtill en sådan god och bra flicka, befinnes hon än mer värdig guldskon och prinsen. Prinsen i den här sagan, Anders, som gick och slet på hinsidan jordklotet för att få i hop till biljetten, han bief naturligtvis med första underrättad; men Anna ville ändå tjäna kvar hos »herrskapet» till 24- april, och sedan bjöds hon att bo i huset och fick all möjlig hjälp i råd och dåd med den enkla utstyrseln, tills hon var i ordning och reste till sin lycklige Anders. Enligt hennes tacksamma och glada bref från det nya hemlandet blef det i Brooklyn de slogo sig ned, och sist hon skref till Hilma hade de öppnat ett litet kafé därstädes. Från Persien. Persien, Meshed, juni 1893. gnlå jag läser om de ordnade hushåll och pryd- c’i liga kök, Idun talar om, så får jag stor lust att berätta, hur ett hushåll ser ut i Persien, här i Meshed. Kanhända att några ärade läsarinnor skulle vara intresserade att höra därom. Låtom oss då träda in i ett persiskt kök. En öppning i väggen — se där dörren, genom mindre sådana strömmar ljuset in i det ofta halfmörka rummet. Om vintern äro dessa fönster öfverklist- rade med papper, framför dörren hänges ett skynke. Vår blick söker spiseln. I ett hörn på golfvet se vi en hel rad obegripliga små nischer; två tegel- stenar bilda sidorna till en sådan nisch, en fon- den. Kastrullen på, ved eller kol under. Primitivt — icke sannt? På en lång smal bänk tillreder kocken maten, sittande nedhukad på marken. Inga bord, inga pallar finnas. Alla kastruller och kokkärl ligga radade på en murad estrad ; öfverst de väldiga grytorna och så i rang och värdighet de öfriga köksutensilierna nedåt på estradens trappsteg. Golfvet är oftast stenlagdt, men hos de fattigare endast af trampad lera. Vatten för husbehofvet tages ur några väldiga lerkrus. En djup brunn för diskvattnet finnes midt i golfvet täckt af ett stensåll. Affall och sopor sopas härifrån af »schagistin» till ett hörn af rummet och transpor- teras vidare en gång om dagen ut på gatan af samma tjänsteande. Hvarje något förmögnare kök har åtminstone ett sådant biträde eller kökspojke. Ehuru han har det egentliga arbetet att skura, sopa, hämta ved, springa ärenden och finnas allestädes närvarande, erhåller han en lön från 10 à 20 kran i månaden det vill säga ungefär 5 à 10 kronor. »Ustaan» — köksmästaren — gör sig bemärkt genom sitt säkra sätt ocb sin högljudda röst, där ban kom- menderar den andra tjänstpersonalen. En kock, skicklig och någorlunda snygg kan få en lön af ända till 100 kran i månaden. Ärade läsarinna, kanhända ni nu vill vända om, ty om ni börjar närmare granskarenligheten och tillagningen, förgår er aptit. Visst glänsa kopparkärlens förtenning, visst uppstiger en re- tande doft ur grytan, men — se ej närmare dit ! Vi begära en sked att smaka på någon af anrätt- ningarna. Ustaa’n fjäskar hit och dit, hittar änt- ligen en och torkar den på sin »dastmal», sen räcker han oss den med ett »med Gud». Men skeden är flottig och hemsk att skåda, trasan, han torkade den med, är hans faktotum, den tjänar att torka händerna, kastrullerna, brädet och det flottiga spettet; med den lyftes grytan af elden, i den hämtas köttet från basaren. Färgen är grå- svart. Hu — vi betacka oss! Hvad har då kocken där i grytan, som står på sakta eld och med glödande kol på locket? Detta är »ploff», österlänningens älsklingsföda. En god »ploff» är ingen småsak att koka, och alla såser och tillredningar, som serveras därtill, skulle fordra ett helt bibliotek att beskrifvas. Men smakliga äro de flesta af dem, äfven för oss européer. Nu önskar ni måhända att titta in i tvättstugan. På några stora stenar eller ock inmurad står en stor »dick», gryta; ett par väldiga lerkrus (en meter höga och två meter i omkrets) och lika väldiga lerskålar innehålla vattnet till byket, men ej klart och friskt, nej, oftast fullt af smuts och spridande en unken lukt omkring sig. På golfvet sitta några badjii nedhukade framför sina fat och gnugga långsamt och andäktigt på de orena kläderna. Ärmarne äro uppkaflade, men ett stort skynke inhöljer gestalten hvilket in- galunda bidrager till att arbetet skall gå raskt undan. Kaljan (vattenpipan) står midt i säll- skapet, och då och då tar sig hvar och en en rök. De tvätta med tvål, men de tro att tvålen gör ar- betet. Det skall fradga duktigt, och litet emellan bytes tvålvattnet och kastas bort. Därpå sköljas kläderna i ett af de stora lerkrusen eller måhända i en bassin, som finnes på gården. Men blir det rent? Nej då — smutsigt, förfärligt smutsigt skulle ni, ärade läsarinna, säga, när ni ser ett klädesplagg färdigt, hängande på strecket till torkning. Persiskorna hvarken mangla eller stryka. Deras gångkläder äro alla af brokigt kattun och, som härom dagen en kvinna yttrade: »de se alltid så rena ut.» De rika ha sina öfverkläder af kläde, silke och sammet och — »de behöfva ej tvättas». Nu börja de förmögnaste att stärka och stryka sina korta kjolar, så att de stå som hjul omkring deras höfter. Om ofvanstående intresserar några vänliga läsa- rinnor, så skall jag gärna berätta mera om per- siskorna, deras lif osh lefverne. Finska i Meshed. *.-4^=1 Ack, hur lyckligt skulle ej många lefva, om de bekymrade sig lika litet om andras affärer som om sina egna. Lichtenberg. bo ute på landet på sommaren, blir rätt stor bespa- ring dels i hushållet i allmänhet och dels genom att en del bärsorter som blåbär, lingon m. m. ploc- kas af oss själfva. Mjöl och gryn. Åtgången af hvetemjöl beräknas till 1 kg. veckan till matlagning och 4 kg. till bröd, skorpor m. m.; af sammalet mjöl till grofbröd om- kring 3 kg. pr vecka; af grynsorter begagnas mest hafregryn och polentagryn, hufvudsakligen för bar- nen till frukost och kväll. Socker. Af socker beräknas omkring 1 kg. bit- socker och 1 kg. kross- eller strösocker i veckan samt dessutom extra för syltning och saftning. Till tjänarne bör hvarje vecka lämnas ut för veckan af- sedt behof. Kaffe. Vanligen drickes kaffe 2 gånger om dagen och är fördelaktigt att köpa 2 sorter, däraf en finare vid extra tillfällen och 1 billigare för dagligt behof. Te serveras hvarje afton; åtgången beräknas till 3 à 4 kg. pr år. Ost \ kg. i veckan, afsedt endast för oss själfva, ej för tjänarne. Tvätt. All tvätt bör ske hemma af jungfrun med tillhjälp af en hjälpmadam, likaså strykning; af sär- deles uträkning är att ej i sin tjänst taga någon som ej kan stryka och stärka; tvätten far dessutom bättre af att behandlas i hemmet, där man kan öfvervaka och laga den bättre, än då man skickar bort den. Ljus och fotogen. Häraf beräknas omkring 1 liter pr dag eller 1 kanna för 2 à 3 dagar. Ljus brän nes sällan, hufvudsakligen om aftnarne, då man skall lägga sig. Af lampor beräknas brinna en i kök, en i barnkammaren till kl. half 9 på aftonen och en i hvardagsrummet. 01, spirituösa, diverse. Att närmare specificera dessa poster, som tillsammans uppgå till 145 kr. 44 öre, torde ej vara behöfligt, utan får hvar och en använda summan efter eget godtfinnande. Att, så- som ofta nog sker, alldeles förbigå denna post, är ej heller riktigt, ty i hvilket hus som helst blir all- tid något tillfälle, då äfven den mest absoluta och återhållsamma nödgas använda spirituösa. En half butelj öl eller svagdricka får man åtminstone be räkna för hvarje middag samt desäutom såväl öl, punsch, konjak och brännvin för att hafva — äfven om man ej själf använder dessa varor — då någon kommer till en på besök o. s. v. Min man är ej synnerligen förtjust i öl, men sätter mera värde på ett glas sherry eller marsala, fastän omständigheter- na ej tillåta oss hafva det annat än på söndagarna. Den familj åter, som helt och hållet afsagt sig bru- ket af spirituösa, finner nog användning på annat håll för ovannämnda 145 kr. 44 öre. I denna sum- ma är dock inberäknad en del utgifter som t. ex. för putspomada, blanksvärta o. s. v. Efter att nu ha genomgått posten om hushållet skall jag söka närmare specificera öfriga utgiftsposter, börjande då med: Mannens kläder, toalett. Under de år vi varit gifta har kostnaden i medeltal härför årligen upp- gått till 150 kr.; det kan för mången synas billigt, men det har dock faktiskt räckt till, utan att an- språken på mode och snygghet behöft eftersättas. Min man begagnar i allmänhet lika kläder både vinter och sommar, och utgöra de olika ytterplag- gen det enda som varierar efter årstiden och tem- peraturen. Detta gör att man ej behöfver så många olika kostymer att underhålla eller nyanskaflä. Nyanskaffningen pr år har i allmänhet gått till en kostym 65 à 70 kr., en hatt 10 kr., ett par stöflor 16 kr.; härtill 3 halfsulningar 6 kr., en vin- teröfverrock hvart femte år 70 kr. eller 13:90 pr år, en sommarrock hvart fjärde år 40 kr. eller 10 kr. pr år samt diverse andra artiklar 29 kr 10 öre. Ge- nom att årligen köpa en ny kostym och sälja den gamla, innan den för hårdt elites, samt genom att sälja en del annat kasseradt, får man alltid in litet extra till sin klädkassa. I afseende på klädernas färfärdigande far man naturligtvis icke vända sig till större och dyrare firmor på andra orter, utan nöja sig med förhållandena på den ort man bor ; vanligen får man kostymen billigare, om man vid beställningen förbinder sig att betala kontant. Fruns och barnens konto. I dessa poster äro ute slutande kläder inberäknade. Fruns toaletter upp- tagas till 4 nya årligen, däraf en för vintern, en för våren och hösten samt 2 för sommaren, samt dess- utom öfriga nödvändiga småartiklar såsom hattar, skor, strumpor o. s. v. Genom att ej för länge be- gagna samma klädning, utan, liksom då det var fra- ga öm mannens kläder, sälja dem, har jag årligen fått in ej så litet extra, hvarigenom jag haft att disponera öfver icke endast de af min man anslagna 250 kr., utan äfven ett och annat tiotal kr. ytter- ligare. Genom besparingar har jag dessutom bildat en kassa för att kunna använda, då inköp af kappa, finare klädning eller dylikt som medfört större ut- gift, förekommit. Den omständigheten att jag hit- tills tagit nästan allt hvad jag behöft i toalattväg från Paris, från magasin du Printemps, samt låtit en sömmerska sy hemma hos mig, hvarvid jag själf varit behjälplig, har gjort att min toalett i jämfö- relse med mina väninnors ställer sig omkring 30 % billigare. Af min man brukar jag dessutom alltid till jul få något i klädväg. Hvad barnens konto beträffar, så har jag till större delen tagit äfven för deras räkning från Paris, dels färdigt, dels i form af rudimaterier, och detta alltid till min fullaste belåtenhet. Så länge barnen voro två, sydde jag själf nästan det mesta, men dâ de blifvit tre, är detta ej längre möjligt, utan får jag dels skicka bort en del gröfre till skyddsföreningarnas arbeterskor, och dels låta jungfrun eller flickan, så långt tiden medgifver, hjälpa med att sy. Gifvet är, att en del af barnens kläder, i synnerhet linne, måste gå i arf, hvarför det nyköpta till största de- len kommer på äldsta barnets räkning. Kostnaderna för de tre barnen blifva resp. 90, 70 och 40 kr. eller tillsammans 200 kr. Tjänstefolkets konto. Att med en tjänare sköta ett hushåll så stort som ifrågavarande torde vara