Idun: 1893

236 IDUN 1893 sin noggrannhet med arbetet. Också blef man behagligt stämd, när man såg den lilla glada, rena gumman, med sin ljusa hufvud- duk, som alltid såg nystruken ut, och när hon skrattade af förnöjsamhet, visande ett par tandrader, som skulle gjort en ungmö heder. Om det var något i olag i köken, när hon kom, eller något brådskande ärende, så visste man Stina alltid villig att vara »te hjäl- pens», och i fråga om att uträtta ett bud till punkt och pricka var hon så god som ett försegladt brefkort och svar med omgående. Hon stöttade sig i väg på käpparne och kom fortare än mången annan. Sådant inbringade också då och då en silfverslant. Hvar jul fick Anna också bjuda mor till sig. Det var en glädje och en högtid. Mor var hennes allt, fast hon visst hade rum i sin kärlek äfven för fosterföräldrarne. Hon hade allt rum också för en annan vän, som hon lofvat hjärta och tro, det visste både mor och herrskapet, men han var ingen be- svärlig fästman, ty han lefde nu i Amerika. De hade varit »bekanta», ända se n hon bodde på landet, och Anders hade grundat på att det skulle bli »för långsamt», om han fort- fore att »gå dräng», utan när han »fick utväg» så reste han, fast besluten att snart skicka henne biljett. Inte gick det så fort, men un- der tiden var Anna ej ledsen, det tyckte hon sig ej ha skäl till, utan hon frodades, var tjock och rosig och duktig i sina göromål. Sista julaftonen hade Stina fått fem kro- nor i pengar af det rara herrskapet, och hos herrskapet midt emot, där Hilma tjänte, hade gumman också varit inbjuden och fått jul- klapp. Nu skulle hon kunnat köpa till ny bomullsklädning, men det gjorde hon ej —- »vill inte mer te!» Hon såg ändå alltid snygg ut i de gamla kjolarne. »Botade» voro de visserligen, men därför höllo de också ihop, och mor Stina var den som ej aktade besvä- ret. Mest arbete hade hon dock med den gamla stickstubben, ty den var så ofta botad att hon rätt kunde skämmas för den. Hon försökte alltid få vara ensam, när hon skulle dit med en ny »bot». Men nu var det slut med att längre hålla ihop dessa världsliga trasorna, ty Stina blef sängliggande, och fast ej Anna ville tro, att mor skulle dö, trodde hon det själf. Hon låg länge och hennes älskling fick besöka henne. Sista gången Anna kom var en söndag fram på vintern. Hon hade ledigt att gå i kyrkan på förmid- dagen och så äfven Hilma midt emot, men Anna kom in och bad henne i stället följa med till fattighuset. Gumman blef så glad, när hon såg dem, och de sutto kvar under hela kyrktiden. »Nu får jag nog aldrig se dig mer,» sade hon till Anna. Innan de skulle gå, satte hon sig upp, matt som hon var, famlade under hufvudgärden och drog fram någonting, som befanns vara en gammal stickstubb, tjock och stel af lappar, troligen ditlagd för att höja den enda halmkudden. »Den vill jag du skall ta’,» sade hon. De bägge flickornas förvåning kan tänkas — eller rättare deras bestörtning, ty hur stod det väl till med den sjukas hufvud? »Hvad skall jag med den?» sade Anna. »Jo, jo, du skall ha’ den,» envisades gum- man. »Men, mor, jag kan inte ens bära hem den midt på söndagsförmiddagen.» Hilma satt och undrade, att gumman ej så godt kunnat välja en snygg bomullskjortel. För öfrigt skola de dödas kläder tillfalla fat- tighuset. De andra hjonen skrattade och sade, att gamla Stina blifvit alldeles kollrig. »Jo, jag vill, att du skall ta'den,» hviskade Stina, »för när jag är död, får du den inte. Den kan bli dig till nytta.» »Ack, inte skall mor dö nu,» sade Anna, »och mor behöfver den bäst i kylan, när mor kommer upp.» Nej, det hjälpte ej, hon måste taga den, och de andra gummorna, roade af denna lilla förlustelse, skaffade henne ändtligen en gam- mal tidning för att så mycket som möjligt skyla den för kyrkfolket. Och hon gick, följd af moderns kärleksblick och säkert af mången tyst, välsignande bön. När flickorna kommohem, visade Anna den besynnerliga gåfvan, och hennes unga glada fru tog den, bredde ut den öfver själfva pia- not och kunde ej se sig mätt därpå. »Hvem vetl — i sådana gamla plagg har man kunnat hitta en hel förmögenhet,» skäm- tade hon. »Åh, så frun talar,» sade Anna. »Undrar hvar mor skulle fått den ifrån med sin lilla stickning, hon behöfde nog sina slantar på fattighuset;» och slutet blef att hon hängde stubben på vindskontoret — långt undan, ty hon var angelägen att ha alla underplagg fina — och gick till sina göromål med tankarne ofta hos den älskade, som låg därborta, som sagt, att hon kanske ej skulle se henne mer. Ja visst såg det underligt ut! Hon som all- tid förr varit så redig, ordentlig och klok! Dagen därpå kom också verkligen bud från fattighuset, att mor Stina fått sluta. Här var intet för dottern att göra, ingen bouppteckning, ingen kvarlåtenskap att taga om händer. Men hon fick af frun en hel tyllklädning till vacker svepning — och så följde hon mor till grafven. Så var allt åter i sin jämna gång, och un- der det göromålen gingo som ett urverk, drömde hon om både nytt och gammalt, tänkte på all moderns kärlek, på hennes långa, ensamma lif, på att nu var det förbi med glädjen att kunna bereda henne bättre dagar i en framtid. I en framtid, ja! När? — När skulle hon komma till sin Anders? Ett par månader hade väl gått. Frun var borta, de lätta göromålen gjorda. Anna hade tid på eftermiddagen och sade till Hilma, att hon tänkte ta och lappa sitt stora mörka köksförkläde. Helt skulle åtminstone allting vara, men hvar få liknande lappar! — tyst — de där storrutiga blå på mors stubb voro ej olika. — Stackars älskade mor! Anna gick upp efter stubben, jämförde och att underlätta arbetet för tjänarne allra helst serve- ras inne i hvardagsrummet på ett serveringsbord; sköter frun själf om sitt tekök, gör detta det hela ofta nog mycket angenämare och trefligt. Då man äter middag så sent som half 5, behöfves icke heller någon kraftigare supé. Sön- och helgdagar serveras till middagen alltid en liten efterrätt. Då några vänner helsa på om aftnarne göres ej annan skilnad än att man möjligen serverar kaffe med dopp, punsch och vatten samt till supén ett rikligare smörgåsbord samt litet små biffar, kotletter eller dylikt därtill. Ytterst sällan hafva vi serverat särskildt lagad kött- rätt till kvällen, och åtminstone inom de yngre fa- miljerna börjar allt mer och mer försvinna uppbul- landet af en massa mat, så snart någon kommer och helsar på. Hvad tjänarne beträffa, så få de kaffe, smör och bröd till frukost, middag kl. 1 bestående af något från föregående mål öfverblifvet, fläsk, pannkakor, sill, ärter o. s. v., på eftermiddagen kaffe med skor- por, på kvällen mjölk, smör ocb bröd. Gifvet är att då ärter, kål o. s. v. serveras, få tjänarne vänta med sin middag till kl. half 5. Har man en gam- mal bepröfvad kokerska, så bör ej vara riskabelt att till henne öfverlämna skafferiet, och är det dessutom nästan nödvändigt, då husmodern har alla sina tre barns kläder m. m. att tänka på, hvadan hon svår- ligen hinner att ständigt springa ut och in för hvarje småsak. Jag har åtminstone icke märkt någon skil- nad i utgifter, då jag själf eller tjänaren haft nyc- keln. Detta hindrar icke att jag i särskildt skåp för mig har förvaradt kakor, socker (tjänarne få sär- skildt), sylter o. s. v. I afseende på mina inköp så får jag hvarje lör- dag 15 kr. till uppköp för veckan ; alla specerier, såsom kaffe, socker, te m. m., äro billigare ooh bättre att på en gång för 2 à 3 månader i sender köpa kontant från någon större firma i Stockholm, då man får bättre och billigare varor än i landsor- ten samt därjämte i de flesta fall får allt levereradt fraktfritt. Särskildt är det mig ett nöje att i den vägen få till husmödrars i landsorten hågkomst re- kommendera firman Percy F. Luck & Comp, i Stock- holm, hvilkas utförliga och praktiska priskurant 2 k 3 ggr på året medföl; er till Iduns hela läsekrets. Jag vill nu med några ord beröra de särskilda hushållsposterna och rar därför uppsatt följande spe- cificerade tabell öfver fördelningen af ofvannämnda 1205 kronor. pr år. pr vecka. Ågg .........................- .................. 52: — 1: — .................... 36: — 0: 70 Mjölk------------------- .................. 105: 56 2: 03 Kött ................ ...... .............. 230: — 4: 42 Fisk ______-............ ..1............... 36: — 0: 70 Smör . ------ ----------- ................... 144: — 2: 76 ............... 36: — 0: 70 Grönsaker, bär m. m..................... 42: — 0: 80 Mjöl, gryn------ ------- ............... 83: 20 1: 60 Socker ...................... .................... SO: — 1: 54 Kaffe ........................ . ..................... 42: — 0: 80 Te.......................... .................. . 17: 20 0: 33 Öfriga specerier ...... .................. - 54: - 1: 03 Ost_______________ .................... 15: 60 0: 30 01, spirituösa m. m. .............. . 112: 44 2: 16 Ljus, fotogen _____ ..................... 36: — 0: 70 Tvätt........ ........... ..... ............... 50: — 0: 96 Diverse...................... ..................... 33: — 0: 62 Summa 1205: — 21: 17 Ägg. Beroende på äggprisen, hvilka här på orten variera mellan 2 kr. pr tjog vintertiden och 60 à 80 öre öfriga tiden, blir åtgången inom hushållet större eller mindre, men åtgå i allmänhet 4 ägg pr dag, däraf 2 beräknade för frukost och öfriga 2 till hushållet. Genom att på de tider, då äggen äro bil- ligast och fås för till och med 50 öre tjoget, lägga in dem i kalk eller salt, kan man förvara dem för att användas under de tider, då priset pr tjog upp- går till öfver 2 kr. Härigenom kan man använda mera ägg till hushållet — och specielt för barnen — än om man för hvarje vecka skulle köpa, efter gängse priser. Inläggning af 20 å 30 tjog för vintern bör vara tillräckligt. Bröd bör man söka baka hemma; det blir onek ligen det billigaste sättet, och bör bakningen ske hvar tredje dag utaf finare bröd och 1 à 2 gånger 1 månaden af grofbröd. 1 vårt hem köpas endast 2 franska bröd till frukost hvarje morgon samt torrt bröd. Allt„öfrigt bakas, äfven tebröd. Mjölk. Åtgången häraf beräknad till 2 liter söt och 1| liter skummjölk; en och annan gång mer, ibland "mindre. Prisen här på orten 10 öre för den förra och 5 öre för den senare, allt pr liter. Kött. Häraf köpes i regeln 3 kg. oxkött samt dessutom för 2 à 3 kronor annat kött, allt pr vecka. Priset för oxkött här på orten under olika tider 60, 65, à 80 öre pr kg. Salt kött, surstek m. m. är gifvet att man själf nedlägger. I allmänhet ätes i vårt hem kött 4 gån- 1 ger i veckan ; åt tjänarne serveras färskt kött hvarje söndag. De tider, då det vilda håller sig billigt här på orten, billigare till och med än kött, är det ut- räkning att köpa upp större kvantiteter för att för- vara för framtiden. Då all korf göres hemma, blir vid de tillfällena köttåtgången större än eljes. Fisk serveras 1 ä, 2 gånger i veckan och då all- tid tillsammans med någon mäktig soppa eller kött- rätt. Smör. Åtgången bäraf beräknas till 11 kg. i vec- kan (f kg. mejerismör it 1: 55 och f kg. bondsmör å 1: 23 pr kg.), mera naturligtvis vid bakning af tebröd, bjudningar m. m. Viktualier. Häri inberäknas rökt skinka, som kö- pes färsk och saltas in i hemmet, litet rökt lax, ox- kött, renstek, m. m. för att serveras till smörgås- mat m. m. Grönsaker, bär. I oktober göres uppköp för vin- tern af alla rotsaker och grönsaker, som kunna för- varas öfver vintern genom nedläggning i sand. All syltning och saltning måste göras i hemmet, och i rätt stor skala, då jag funnit uträkning i att ofta använda saft till soppor och gröt. Då vi ofta nog