Idun: 1893

1893 I DU N 235 fru de fätt; hon tycker, att en liten påökning på lönen ej skulle skada, på hvilket förslag ju i allra flesta fall fadren går in, då han så väl som modren gärna ser på sitt barns väl. Och därmed är tjänarinnans mål vunnet. Jag må ej betraktas som för sträng, då jag uttalar som min åsikt, att föräldrarne böra un- der åtminstone de första åren af sina barns lif vara så mycket som möjligt hemma; dels emedan barnen då vänja sig att lyda föräldrarne mer än jungfrun och att ej betrakta henne som för mer än far och mor eller som ett skydd, då de blifva tillrättavisade af föräldrarne. Dels kunna de då bättre öfvervaka den första grund- läggningen af deras uppfostran, i det i all syn- nerhet modren med sin klara blick bör upp- märksamma sitt barns fel, hvilka i början lät- tare rättas, än sedan det blifvit inrotade. »En god krok bör böjas i tid,» säger ett gammalt ordstäf, som här kan med rätta tillämpas. Vidare undgår då barnet lättare att höra dessa för detsamma så skadliga ammhistorier, hvilka uppskrämma det mottagliga sinnet och irritera fantasien, så att om, t. ex. barnet en- samt skall gå genom ett mörkt rum, det i hvarje ögonblick väntar, att en livit skepnad eller en tomte skall visa sig. Nej, må hvar moder vid antagandet af en barnflicka eller amma strängeligen tillhålla henne att ej vid något tillfälle förtälja för bar- nen dessa s. k. ammsagor, som visat sig åstad- komma mycket ondt. Gustaf. Fattigmansarfvet. En sann skildring ur lifvel för Idun af O. D. S e flesta Stockholmare torde känna till Sabbatsbergs fattighus. När man om sommaren går den nyanlagda Odinsgatan framåt Rörstrand, har man till vänster sfora gräsbevuxna tomter, och där dessa aflösas af ursprängda berg, står in på gräset en grupp lummiga gamla träd, under hvilka arbetare från grannskapet bruka taga sin middagsrast. Här börjar inhägnaden till fattighustomterna, och genom det höga spjälstaketet kan man stundom se de gamla, som här framlefva sitt ensliga lif — ensligt bland så många lika lottade, därför att det är tomt på anhörigas kärlek. På den vidsträckta plats, där de få hämta frisk luft, synas de vanka mest hvar för sig. Här till exempel en gammal kvinna, som oupp- hörligt sjunger på en entonig trall, här en annan, eländig, krumpen och klen att gå, som röker med synbar förtjusning, drag på drag, troligen af en hittad eller tiggd cigarrstump; och här en bakom ett busksnår, som, mum- lande för sig själf, blandar en kortlek. Hon lägger ut korten på marken och undersöker dem ifrigt och så blandar och blandar på nytt. Stackars gamla! Hennes eget öde tyc- kes vara afgjordt — är det för en son eller dotter hon spår? Och så bruka de tigga genom spjälorna, passa på att af arbetarne eller folk, som roa sig i det gröna, få slantar till snus och bränn- vin eller nämnda njutningsmedel in natura. Så gjorde de också för åtta år sedan, när mor Stina ännu lefde kvar där, men aldrig hade hon varit med därom, nej, »vill inte mer te!» fastän fattighuset då redan varit hennes hem i aderton långa år. Stina var ännu ej mer än på sextiotalet, men hon hade kommit dit redan i sin me- delålder. Så mycket värre! Ja, hon hade blifvit hårdt pröfvad. Efter en svår sjukdom lam i ena sidan hade hon ej kunnat hjälpa mannen så som förr att förtjäna till det fat- tiga hemmet och deras enda barn, utan han hade måst sträfva så mycket hårdare och leta efter all förtjänst, som stod att finna. Sista gången hade han fått arbete vid tim- merfällning långt ut på landsbygden, hvarvid han själf en dag blifvit fälld af ett kullstör- tande träd. Det var då som änka och barn omhänder- togos af fattigvården. Flickan skildes från modern för att utackorderas på landet. Men denna gång var Stina lyckligare än hon i sin förtviflan kunde tänka — hennes älskling kom händelsevis till människor, som blefvo goda fosterföräldrar för barnet. Allt detta var, som sagdt, vid tiden för vår berättelse aderton år sedan, och svedan hade gått öfver. Nu hade hon till och med fått igen sitt barn, ty Anna tjänade redan tredje året i Stockholm, och under denna tid var det, som tvätterskans Hilma, hvilken be- rättat oss händelsen, blifvit flickans bästa vän, emedan de respektive herrskap, hos hvilka hvar och en af dem var ensam jungfru, bodde midt emot hvarandra i samma förstuga. Mor Stina var i tillfälle att ofta se sin skatt, sin enda fröjd på jorden. Annas unga matmor förstod att värdera en god tjänarinna, och det bästa hon gjorde flickan var att visa vänlighet mot mor. Därför var gamla Stina själfskrifven gäst i köket hvarenda söndags- middag. Först släpade hon sig då, stödd på sina två käppar — prydlig i svarta helgdagskjor- teln och hvit halsduksrosett — uti högmes- san i Adolf Fredrik, så till sitt goda middags- mål och till hjälp både att råskala potatisen och annat och så, efter allt nigande för frun, till aftonsången i Adolf Fredrik igen. Gum- man kom helst i alla tre messorna om sön- dagen. Se’n gick veckan lättare på fattighu- set. En del af hennes rumskamrater voro oförnöjda och ondsinla. »Det är svårt,» sade hon, »de svärja, när de lägga sig, och svärja, när de stå upp.» Men Stina hörde psalm- sång inom sig och var alltid glad och nöjd. Hon hade sina förströelser ibland äfven under veckan, ty när stickningen var färdig, släpade hon sig bort därmed och fick utom sin lilla betalning mången god kopp kaffe. Hon hade flere »herrskaper», ty hon var omtyckt för / hushållspenningfrågan. Tretusenkronorstrecket. IV. B—m: (Sista artikeln.) Ä f de i tidningen Idun tätt och ofta återkom- mande uppsatserna i hushållsfrågan synes det som om denna fråga fortfarande skulle icke endast tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet, utan äf- ven på mer än ett håll vålla icke så ringa bekym- mer och hufvudbry. Då man emellertid läser ige- nom de många uppsatser, som i denna fråga skrif- vits, och ser de ofta nog diametralt motsatta åsikter, som häri uttalats, kommer man ovilkorligen att tänka på den »blinda och färgen». Då man kommit till så olika resultat, måste man gifvetvis hafva utgått från felaktiga premisser och resonerat om förhållan- den, som ej kunnat med hvarandra jämföras. Vid en diskussion i hushållsfrågan — i synnerhet om man eftersträfvar att nå ett resultat som sedermera för kommande tider skall kunna uppställas som en allmängiltig regel att söka efterlikna — måste man taga hänsyn till alla de olika faktorer, som på frå- gan inverka, såsom prisförhållandena å de olika or- terna, den sociala ställningen, hvaruti såväl den som i frågan skrifver som den, för hvilken skrifves, be- finna sig; ty gifvet är att då lefnadskostnader, hy- ror, vedpriser m. m. i Stockholm t. ex. äro mycket högre än i landsorten, detta ovilkorligen skall spela en betydande roll vid de 3,000 kronornas fördel- ning; likaså är klart att en handtverkare, som årli- gen förtjänar 2,000 kr., har lättare att draga sig fram än en lärare, handlande, militär eller annan ämbetsman med samma årliga inkomst. De vanor och lefnadsvilkor, hvaruti jag uppfostrats, äro de som äfven i framtiden, då det gäller att sätta eget bo, komma att gifva hemmet sin pregel. Den som från barndomen varit van vid att arbeta och träla för födan för dagen medför ut i lifvet billigare och enklare lefnadsvanor än den, som fått sin uppfost- ran i ett godt och bra hem. Detta allt måste vid frå- gans behandling tagas i betraktande, eljes blir fara värdt att man resonerar om saker som svårligen kunna jämföras med hvarandra. Den af Idun upp- ställda hushållsfrågan hade därför kunnat något när- mare preciseras, särskildt angifvande lefnadsförhål- landen i Stockholm eller i landsorten, för ämbets- manna-, handtverkare-, lärarefamilj o. s. v. Som exempel må nämnas att då man i Stockholm beta- lar 200 kr. pr rum och 30 kr. pr vedfamn, blefvo samma summor i den stad insändaren bor uti resp. 80 kr. och 14—16 kr. Att detta och dylikt på de 3,000 kr:s fördelning spelar en stor roll är klart. Enligt min uppfattning och erfarenhet böra de 3,000 kr. fördelas enligt, följande tabell, hvilken jag vill bedja att punkt för punkt — så vidt det af Idun begränsade spaltutrymmet medgifver — få ytterligare förklara. De anförda siffrorna äro tagna dels ur egen kassabok och dels ur från andra håll insamla de uppgifter. Familjen består af i prisfrågan omnämnd personal samt en tjänare och en yngre flicka (som går till och från). Siffrorna afse förhål- landena i landsorten och i en ämbetsmannafamilj. Hushållet......................................................... 1205 Mannens toalett, kläder m. m.................... 150 Fruns » » » » .................... 250 Barnens » » » » .................... 200 Tjänstefolkets konto .................................... 140 Hyra................................................................. 350 Ved ................................................................. 120 Läkarevård, medikamenter_____________ 56 Tidningar, böcker, skrifmaterialm. m. ... 50 Skatter, assuranser........................................ 120 Nöjen, julklappar, presenter m. m........... 159 Diverse utgifter, reserverade medel.......... 200 Summa 3,000 Hushållet: Då denna fråga är den som i hemmets konsert spelar l:sta fiolen, vilja vi börja med den och i sammanhang härmed nämna några ord, huru i stora drag sedt hushållet bör vara ordnadt, Gifvet är, att man med så stor familj och med angifna 3,000 kr. i årlig inkomBt ej får tänka på att lefva öfverflödigt, utan tvärtom måste se noga på hvarje krona som ges ut. Att stänga sig inne och lefva klosterlif är emellertid ingalunda behöfligt, man kan mycket väl umgås med och se sina vänner hemma bos sig, blott man äfven härvid iakttager enkelhet, ej den tarfliga, utan den finare enkelheten. Nöjena utomhus hvarken få eller kunna blifva af dyrare slag i en landsortsstad ijjämförelse med hvad de gå till i Stockholm ; de få tillfällen som bjudes på konsert, teater, föreläsningar m. m. behöfver man dock ej försumma. Hvad bvardagslifvet beträffar, så ställer det sig olika för hvarje hem, beroende på hvars och ens förmåga att göra det angenämt, trefligt och billigt. Våra måltider äro frukost kl. half 10, bestående af kaffe, smör, bröd, ägg, något kallskuret eller lättare varm rätt, middag kl. 4 å half 5, två rätter mat, öl samt, beroende på matens kraftighet, äfven smör- gås med ost eller anjovis, hvarpå mannen i familjen ofta nog sätter värde, isynnerhet om en »snaps» medföljer. Till middagen serveras vanligen kött och fiskrätt, soppa och kött och desseit, kött eller fisk samt gröt o. s. v. Efter middagen serveras ofta nog kaffe. Supéen består af te med smör och bröd samt något kallskuret, ost eller anjovis ; en och annan gång något varmt såsom en omelett o. s. v. För barnen serveras samtidigt som för familjen och i de flesta fall samma mat, utom för den yng- sta, som ännu uteslutande får lefva på mjölkmat. Till frukost få de andra barnen mjölk, välling eller gröt, hvarjämte vid |12-tiden serveras dem mjölk och smörgås. Hufvudintresset i afseende på matlag- ningen bör koncentreras på middagen och därnäst på frukosten. Min man äter till supén sällan mera än en kopp te och en smörgås, och bör detta för