Idun: 1893

28 I DU N 1893 att hon inte väntat, att han skulle se ut, som han gjorde.» »Har öfverstinnan sin sons porträtt med sig?» >Ja.» Hon hade det i ett etui, som hon tog upp ur fickan. »Hvad han är vacker, sådana härliga ögon, och så ung han ser ut!» »Han är trettio år. Ja, han är mycket vacker. Det tyckte också flickan, det såg jag på henne. Hon var i början blyg, men det gick öfver, när hon satt vid pianot och började sjunga. »Ernst låg på Chaiselonguen och hörde på henne. När hon slutat, lät jag henne gå, — jag var rädd, att det skulle trötta honom att tala med henne. Men då jag såg, att hennes sång förströdde ho- nom, bad jag henne komma igen, d. v. s. Ernst bad mig göra det, och så kom hon nästan dag- ligen. Hon erbjöd sig att läsa för honom, det brukade jag annars göra. För öfrigt var det allt- jämt jag, som uppmanade henne att hålla honom sällskap, följa oss på våra promenader; det föll mig aldrig in, att det skulle gå som det gick. I början lät han henne passa upp sig, hämta plai- den eller kuddarne, lämna honom det ena och det andra, men sedan blef han otålig och miss- tyckte, om horç behandlade honom som sjuk. »Hon upphörde genast, men jag gjorde det inte, jag kunde aldrig tänka mig honom annat än som sjuk, lite bättre, gudskelof, men alltid sjuk, alltid hänvisad till min vård. Jag hade behandlat ho nom på samma sätt i femton år, ack mycket längre, alltsedan han var född, och nu tyckte han på en gång, att jag pjåskade, att jag öfver- dref. »Att mamma inte kunde förstå, att han nä- stan var alldeles frisk!» Jag trodde, att det var någon ny form af retlighet i lynnet, jag kunde inte fatta, hvarför jag inte längre fick passa upp honom, som jag alltid gjort, inte en gång räcka honom ett glas vatten, när Agnes Strömer var inne. Jag förstod slutligen, att det var, för att inte hon skulle betrakta honom som sjuk!» Fru Berg, som i början trott, att det skulle bli en af dessa vanliga berättelser om fullkomligt tillfrisknande, hon så ofta hört, omtalas för att uppmuntra henne, under det hon inom sig tänkte: hvad hjälper det, att hennes man blifvit frisk, om min inte blir det, märkte nu, att hon skulle få höra något annat. Öfverstinnans röst darrade af rörelse, de fina dragen hade fått något hårdt och stelt i uttrycket. Med den samhörighetskänsla, som gör, att de fle- sta, som lida, lättare deltaga i andras lidande än i deras glädje, lade fru Berg sin hand på öf- verstinnans och smekte den sakta. Öfverstinnan svarade, som om den unga kvin- nan yttrat något: »Ja visst, men jag borde bara varit glad och lycklig, och det var jag också. Han kunde långa stunder sitta och tala med mig om henne, hur förtjusande hon var, hur olik alla andra unga flickor, han hade verkligen aldrig frågat efter nå- gon förr, och det var nog också det, som gjorde, att detta kom så plötsligt, utan förberedelser! Flere gånger tackade han mig »för den bästa idé, jag haft i hela mitt lif,» den att öfvertala honom att låta henne sjunga för sig. Han ville inte resa hem till Sverige denna sommar, han ville försöka, hvad Davos kunde göra för honom. Det hade han aldrig förut velat ! Nu sade han, att han må- ste bli frisk, han kände, att han skulle bli det! Han ville inte tala med henne, förrän han var alldeles säker på, att han var fullkomligt åter- ställd: han visste, att denna vinter gjort honom så oändligt mycket godt, men först när vi kommo tillbaka från Davos, skulle han fråga vår läkare om hans uppriktiga åsikt, om han hade rättig- het att tänka på sin lycka, binda någon vid sig. Jag satt och hörde på, som jag så ofta hört på andra af hans sangviniska framtidsplaner, som det tyvärr endast velat den minsta lilla oförsiktighet till, ibland endast en plötslig temperaturväxling, en fläkt, för att på en gång nedslå och krossa. Jag tänkte inom mig: ack det går så med detta också, under det jag satt där och hjälpte honom att måla framtiden så ljus och vacker, som han drömde den. Men han fick rätt. När vi på hö- sten lämnade Davos och foro tillbaka till Nice, där familjen Strömer skulle tillbringa vintern, blef vår doktor alldeles förvånad öfver Ernst. Han hade tilltagit i vikt och orkade gå långa stunder. Jag mätte som vanligt hans temperatur hvarje af- ton, och det var mycket sällan, och då endast helt obetydligt, som den gick öfver det normala. Doktorn undersökte honom och sade, att högra lungan var fullkomligt frisk, och att endast en högst obetydlig förtätning återstod i den venstra. Han sade alldeles detsamma till mig, då jag ta- lade enskildt med honom, jag trodde inte, att han sagt Ernst hela sanningen. Ja, det var nästan en underbar förändring till det bättre, och om inte något särskildt stötte till, var han öfvertygad om, att Ernst efter ännu denna vinter skulle va- ra fullkomligt återställd. Rådde honom emeller- tid att vara mycket försiktig och under några år bo- sätta sig i södern; inte ens Rivieran var nödvändig, han kunde slå sig ner i Rom, på Capri eller hvar som helst, hinsidan Alperna. Jag skall aldrig^ glömma, hur lycklig jag var. Min son skulle bli återställd! Doktorn hade sagt, att utan den vård Ernst fått, han nog aldrig skulte kunnat komma sig, de många årens ångest och oro hade således ej varit för- gäfves ! Det var som om ett järnband lossat kring mitt hjärta, jag grät af glädje och tacksamhet! »Samma dag friade Ernst. (Forts. o. slut i nästa n:r.) Meddelande. Som våra läsarinnor erinra sig, utfaste Iduns redaktion i förliden oktober manad ett pris af hundra kronor för den bästa uppsats, som inom arets ut- gång insändes, utredande följande fråga; Hur skall ett ensamt svenskt fruntimmer praktiskt och billigast möjligt ordna en resa till den stundande Chicago-utstä/lnin- gen, omfattande med vistelsen på platsen en tid af sex veckor? Under den utsatta tiden anlände fjorton täflande skrifter, bland hvilka, efter grund- ligt och oväldigt öfvervägande, den med signaturen »Traveler» försedda ansågs bäst hafva löst uppgiften och alltså tillde- lades priset. Vid den bifogade namnse- delns brytande befanns denna uppsats vara författad af herr Gustaf Gullberg, Stockholm, hvilken â vår byrå äger att lyfta prisbeloppet. Ännu en af de täflande skrifterna, bä- rande författarmärket »En svensk kvin- na», har synts oss äga afsevärda för- tjänster, hvilka vi härmedels velat gifva ett offentligt erkännande, om de ock ej kunnat erna det utfästa priset. Vi begynna här nedan införandet af hr G. Gullbergs (Travelers) prisbelönade uppsats: * * * Till Chicago! Herr Redaktör! »Hur skall ett ensamt svenskt fruntimmer praktiskt och billigast möjligt ordna en resa till den stundande Chicago-utställnin- gen, omfattande med vistelsen på platsen en tid af sex veckor?» Det är den fråga Ni vill ha besvarad. Men det är sannerligen ej sä lätt att svara därpå. Vare sig man gjort en dylik resa själf eller är aldrig sä resvan, är det svårt att ordna för en annan, som man ej känner, och om hvilkeus egna förutsättningar att med eller utan råd och anvisningar resa praktiskt man ingenting vet. fyU Om jag ändå vägar försöket att ge någras,'’ vinkar, är det i hopp, att de ändå N kunna vara till någon nytta och ledning, vare sig för den blifvande lyckliga pristaga- ren eller andra af tidningens reslystna lä- sarinnor och läsare. Jag ber först fä förutskicka några Allmänna anmärkningar. »Det är för dyrt!» ropar man alltid, dä det är fråga om resor till världsutställningar. Man får genast klart för sig, att vid alla dy- lika utställningar priserna på allting jagas upp i det oändliga, och tidningarna fyllas med hårresande beskrifningar öfver dyrheten på platsen ifråga. Detta afskräcker mången från att resa - men borde icke göra det. Ty erfarenheten, åtminstone den jag vid flere utställningar i utlandet gjort, ger vid handen, att detta tal om uppdyrkade priser ständigt är betydligt öfverdrifvet. Visserligen stiga prisen på i synnerhet rum och mat alltid något i början af en utställ- ningssäsong, men inom kort utjämnar konkur- rensen allt igen. I millionstäder som Lon- don, Paris, Chicago m. fl. tänka alla vid ut- ställningens början, att nu skola de skörda — men så visar det sig snart, att de äro så många, som haft samma tanke, att de måste slå ned på sina pretentioner för att vinna, något. Så var det i Paris, i Köbenhavn. Det blir säkert äfven förhållandet i Chicago. »En dollar är ej mer än en krona! » är det slagord, hvarmed man söker skrämma från en resa till specielt Chicago. Det talet är nonsens. Må vara, att man alltid vid en kortare vistelse i ett land med högre mynt- enhet än ens eget får en viss känning af att det mynt, man är van att röra sig med, »krympt ihop», men så långt går det dock ej, att en dollar icke skulle motsvara mer än en krona. Vi skola således hvarken låta afskräcka oss af det ena eller det andra talet. Förberedelser till resan. Min nådiga, Ni har således beslutat att ge er af, och Ni börjar rusta Er till färden. Mitt första råd är då; Tag med Er så litet packning som möjligt! Ni sparar då mycket besvär och många utgifter. Kom särskildt ihåg, att endast brukade kläder äro tullfria i Amerika, och att en en gång profvad dräkt ej räknas för brukad. Om Ni därför har med Er en elegant »paradklädning», som ser alldeles ny ut, så kan det hända, att tull- tjänstemannen affordra Er till och med en edlig försäkran, att Ni brukat densamma åt- minstone en gång. Ni märker, att Ni är i protektionismens förlofvade land. Handskar få tullfritt medföras till en mängd af ett dus- sin par. Bland artiklar, som tullen håller särskildt skarp utkik på, äro nya kläder, guldsaker, juveler, spetsar, silkesvaror och — cigarrer. Men i detta sista fall behöfver Ni ju ej ha bekymmer. Således: litet packning och brukade klä- der! Tänk vid valet af resdräkt också på, att värmen i Chicago om sommaren är myc- ket hög, och rusta Er därefter. En viktig fråga är den om öfverförandet af reskassan. Bästa sättet är nog att taga ett resekreditiv (letters of credit), som Ni kan köpa i hvilken svensk bank som helst. En gång i Amerika, så undvik främmande mynt, rör er uteslutande med landets myntslag och af dessa ej gärna pappersmyntet. Val af ångbåtslinie. Frågan, hvilken ångbåtslinie Ni bör välja, kan jag ej besvara — det beror på tycke och smak. Prisen äro i regeln desamma å de flesta af de linier, som stå i närmare för-