Idun: 1893

342 IDUN 1893 En svensk osed. Några ekonomiska funderingar. Af Ellen Bergström. (Forts.) * vad de många behofven angår, är det vik- tigt att stå emot i begynnelsen. Lämnar man i detta som i många andra fall ett finger, måste snart hela handen följa med. Man måste i sin grodd kväfva detta otidiga begär efter saker, för hvilka man har föga eller ingen användning. Allt detta myckna för öfrigt, som frestar, då man ännu ej äger det, då man ser det i bodfönstret, huru förändrar det ej karaktär, sedan det kommit i ens ägo, sedan det blifvit förflyttadt till det egna hemmet! Efter några dagar lägger man ej längre märke till det, och efter en tid begri- per man ofta ej, att det kunnat väcka ens lystnad. Och när man ätit upp läckerheterna, druckit ur vinerna och slitit ut de vackra toaletterna, hvad har man då längre för nöje af dem? Ingenting är öfrigt mer än det nu dubbelt tråkiga bekymret att — betala dem. När man tager på räkning, förlorar man sitt oberoende. Man kommer i ett slags tacksamhetsförbindelse till alldeles främmande personer, som kännes allt obehagligare i den mån, som skulderna växa. Den skuldsatte är i allmänhet försagd, och han låter topp- rida sig af den eller den, som står under honom, men har en fodran på honom. »Gärna rides på den rygg, som för alla krökes», och få äro de nobla naturer, som icke gifva vika för frestelsen att råda, då de hafva öfverta- get. Som motstycke härtill må erinras om, huru den späckade portmonnän i sanning icke har liten förmåga att gifva manhaftigt väsen åt sin lycklige ägare, hvarför det samma som på våra nuvarande sedlar ofta stod på latin på gamla plånböcker: Härifrån styrka och säkerhet. Vidare tränga sig helt naturligt inpå mig bekymren för, huru jag skall kunna betala alla räkningar, så framt jag är en något så när hederlig och samvetsgrann person. Dessa bekymmer tilltaga i styrka dag från dag, och hur mången har på dem mist sina dagars lugn och nätters sömn. Tyvärr finns det äfven många, som taga det helt lätt med sina skulder, som tycka, att fordringsägarne snarare än de själfva ha skäl att vara sömnlösa, som hvarken hvad sömn eller matlust beträffar låta skulderna bekomma sig det ringaste. Öfning gifver fär- dighet här som i andra fall. Men att ring- akta plikten att göra rätt för sig demorali- serar; och utan öfverord kan man påstå, att den människa, som låtit det gå därhän, en dag skall göra sig skyldig till än mer grava förseelser. Att lefva och kläda sig på andras bekost- nad innebär en djup förödmjukelse, som själf- känslan borde bespara en. Ipke dess mindre är det helt vanligt, att unga eleganta herrar snobba på promenaderna i kostymer, för hvil- ka de stå i skuld hos skräddaren; att fina damer briljera på baler i obetalade klädnin- gar; att herrar sitta på restauranter och in- mundiga läckra rätter, som de icke se sig goda att betala på år och dag; att det fina möblemanget i månget hem egentligen tillhör tapetseraren etc., etc. Det hör till sällsyntheterna att en skräd- dare får kontant betalning; och huru mången stackars sömmerska har icke fått vaka tills hennes hufvud värkt och ögonen svidit, ej haft tid att laga ordentlig mat åt sig, utan lefvat på kaffe för att sedan vecka efter vecka få vänta på den välbehöfliga arbets- lönen. Skräddare och sömmerskor känna mycket af det gentila lifvets frånsida. Huru sjukt, huru genomfrätt är icke allt detta! Huru måste det ej inverka på män- niskors ställningar och förhållanden! Hvilket utrymme skall finnas för allvarligt arbete, för långsam förkofran, för ostörd trefnad och glädje under sådant. De unge männen äro måhända de, som mest skatta åt det missbruk, vi här syssel- sätta oss med. — Denna uppsats blir kan- ske icke läst af dem, men vi kvinnor, i egen- skap af mödrar, systrar eller trolofvade, haf- va en dyr plikt att söka inverka på dem. — I hopp och tro, att det skall kunna gå på något outransakligt sätt, gifver den unge mannen sig in i en mängd förhållanden, trasslar in sig på hundra sätt. Ack, det går icke på dessa outransakliga vägar! Hvarken far eller ett rikt gifte kan till sist utreda härfvorna, hvarför ock slutet så ofta heter ruin och själfmord. Må den unge mannen därför hellre vänta i blygsamma förhållanden, under försakelser af olika slag, och komma något så när rustad till de marker, där han skall kämpa lifvets strid! Må han, så vidt möjligt är, börja sin bana utan skuld. Han skall måhända synas de andra egendomlig, då han ej deltager i deras dyrbara lefnads- sätt; han skall hinna blifva litet äldre än sina mer lyckligt gynnade kamrater. Må vara! Detta bör uppvägas af den ro, han erfar, den frid han har för bekymmer, som hans skenbart lyckligare kamrater bagatel- lisera. En af Sveriges allra rikaste män har själf berättat följande: Mitt första år på kontor lefde jag på tjugu riksdaler i månaden, som jag fick låna af min bror; jag åt knappast annat än bröd, som jag förvarade i en trä låda, som jag själf gjort; andra året fick jag 300 riksdaler i lön; då tyckte jag, att jag var rik. Sedan gick det oupphörligt uppåt. Men mången far har sig själf att tacka, att sonen lefver öfver tillgångarna, och att han för honom får betala likt och olikt, ja, till och med sådana räkningar som den be- römda: Suttit sönder en basfiol. Han visar ofta med sitt exempel vägen. Barnets na- turliga instinkt är emot kreditväsendet och högeligen upplysande för den, som vill gifva akt därpå. »Huru kan man köpa utan pen- ningar?» säger den lille gossen, eller: »Låt mig slippa gå och hämta det där, då pappa ej har penningar att skicka med mig; det är så otrefligt!» Enkla oskuld! Du ser saken riktigare än din vise och pröfvade far, och din blyghet är mer värd än hans tapperhet gent emot den makt, som heter krediten. Men efter hand finner gossen, att det går rätt bra för sig att köpa utan penningar, att det icke är farligt alls att gå in i boden och taga på räkning. I stället för att missakta honom går ju bodherrn honom till mötes med förekommande artighet, han räcker honom, hvad han begär, lika ifrigt som konduktören i spårvagnen sträcker fram bössan, och snart gör han sina små affärer i bakelse och kara- meller på kredit efter samma recept, som hans far gifvit honom. Som alla dåliga vanor hänger vanan att taga på kredit vid och föl- jer honom kanske hela lifvet igenom. Vi vilja ej inlåta oss på den djupt sorg- liga sagan om en eller annan yngling, som, sedan han lefvat stilla och försakande och därmed fått ett namn som pålitlig person, lät sig dåras af kreditens demoniska lockelse och snart liksom fattades af ett hjul i ma- skineriet och rycktes bort, upp och ned, fram och åter, tills han låg där lemlästad och vanmäktig. Mången för fäderneslandet dyr- bar kraft gick till spillo i universitetsstaden, där i nu tillryggalagda dagar det var så be- dröfligt lätt att få kredit hos den eller den handlanden, som nog förstod att förr eller se- nare taga ut sitt. Man har anmärkt om universitetsskulder, att de så egendomligt en- vist hänga i, och månget ädelt lif blef för- pestadt genom dem. (Slut i nästa n:r.) Ur notisboken. August Blanches syster. I tisdags afled härstädes efter en kortare sjukdom änkefru Cor- nelia Carlstedt, född Blanche, i en en ålder af 73 år. Fru Carlstedt, som var en yngre syster till för- fattaren August Blanche, var en på hufvudets väg- nar begåfvad kvinna. Med stor fantasirikedom förenade hon sällsporda dramatiska anlag, ehuru dessa icke, såsom hos den äldre systern, fru Augusta Isberg, kommo konsten till del. Begåfvad med en ovanlig berättareförmåga och ett godt minne, var hon i sina yngre år ansedd som en utmärkt sällskapsmänniska, den där väl visste konsten att underhålla sina gäster. Änka sedan tolf år tillbaka efter ombudsmannen i riksbanken, häradshöfding C. J. Carlstedt, har hon efter man- nens död fört ett mycket tillbakadraget lif och bodde i flere år på Annero vid kyrkogården för att vara sina döda så nära som möjligt. Intim väninna med Emilie Carlén, umgicks hon ända till det sista med henne, och den stora författa- rinnan brukade fira sina födelsedagar i hennes hem. Frn Carlstedt sörj.es närmast af en dotter, två mågar, generalkonsul Carl Engwall och kanslirådet Edvard Kolmodin, barnbarn samt enda kvarlef- vande syster, fröken Hilda Blanche. * Fröken Hulda Lundin, den framstående slöjdinkpektrisen, som vid världsutställning i Chi- cago på ett glänsande sätt fört svenska folksko- lans runor, har nu återkommit till hufvudstaden från sitt besök i fjärran västern. Det fria och högt utvecklade skolväsendet har på vår lands- manninna gjort ett mäktigt intryck, hvilket man ju, med tanken på hennes ovanliga energi, kan hoppas skall göras fruktbringande på ett eller an- nat område här hemma. Fröken Lundin tog hem- vägen öfver Liverpool, där hon i förra veckan höll föredrag vid det katolska och vid det protestan- tiska seminariet. « Tit till hedningarne. Fröken Stina Sahlin dotter af prof. C. Y. Sahlin i Upsala, har i da- garne afrest från hemmet för att anträda färden till sin förut omnämnda missionsverksamhet bland hedningarne. * En »matgumma>. Här om dagen afled i Upsala en för många studentgenerationer väl be- kant person, fröken Charlotta Westberg. Ar 1857 började fröken Westberg mathållning för studenter i dåvarande Lindbergska gården, och i 18 år höll hon dylik spisning i Uplands nation. Då hon dessutom under de 32 år hon sysslat med ofvan- nämnda handtering gjort sig känd såsom mycket hjälpsam mot mindre bemedlade studenter, ihåg- kommes nog hennes minne med tacksamhet af mången. * Till den stora livilan. Den 19 dennes afled härstädes efter en längre tids sjuklighet i en ålder af 75 år fru Louise Cederschiöld, född Quade, änka efter den i slutet af förlidet år aflidne kam- marherren f. d. kammarrådet Rudolf Cederschiöld. Den aflidna sörjes af två söner, den ene t. f. ge- neralkonsuln i Köpenhamn Staffan Cederschiöld och den andre grosshandlaren härstädes George Cederschiöld. * Jinrelerare K ANDERSON 1 Jakobstorg' 1 Juvel-, guld- och silfverarbeten, passande till lysnings- och hederspresenter. Bordsilfver, eleganta mönster till lägsta pris efter dagens kurs å silfver. Armband, Broscher, Nålar, Ringar, Kedjor etc. i stort och modernt urval till billigaste pris^ Diamantringar med 1, 3 och 5 diamanter från 20, 60 och 125 kr. MF“ Reela varor. Billiga priser. — Bref besvaras omgående. *“1^|