Idun: 1893

54 I D U N 1893 gamla skor. Därinne i det mörka rummet hade han också en besynnerlig blandning af de mest olikartade föremål, dels uppställda pä en bred hylla, som löpte längs den ena väggen, dels placerade pä golfvet — ett an- tikvariat i smått — och det var denna sam- ling, som tilldrog sig största uppmärksamheten. »Men hvad skall ni dä göra med alla dessa gamla saker,» frågade en dag den lilla blonda timmermanshustrun från huset midt emot. »De där kopparna t. ex., som inte ha några öron, så att en hygglig människa knappt kan hålla i dem, ifall man skulle dricka kaffe ur dem? Och det där gamla fatskräl- let se’n, som har lika många sinkor, som ni själf har rynkor i ert ansikte? Hvad ska’ ni med det att göra?» Ebenezer log ett bredt, medlidsamt leende. »Göra geschäft med dem, lilla frun. Göra geschäft. Det finns kanske en och annan, som tycker mera om de där gamla pjäserna än om allt det granna, nymodiga krämet i bosättningsmagasinen. » Timmermanshustrun ryckte på axlarna och tänkte med välbehag på sitt halfva dussin koppar därhemma i skänken. Tänk, hvad de ändå voro mycket vackrare. Med riktiga guldkanter och kulörta blomkvistar. De där öronlösa, bukiga tingesterna ville hon då visst inte hafva i stället, om hon också finge en hel krona i mellangift. Snart var den första nyfikenheten stillad, men likafullt hittade man vägen till »Elfen- bensnäsan» med sina slitna skodon, ty man hade nu kommit underfund med, att han var billigare än någon annan lappskomakare i trak- ten — ja, han hade ibland vägrat att taga betaldt för sitt arbete, om han såg, att kun- den hade svårt att komma ut med betalnin- gen. Ett par gånger hade man till och med funnit väl inlindade silfvermynt inpetade längs fram i tån på någon usel gammal stöfvel eller känga, som gått igenom hans konstför- farna händer, och gjorde man försök med att återlämna den funDa skatten, skakade han blott på hufvudet och sade: »Den katten, den katten! Han är dock ett förunderligt djur!» Ingen kan därför undra på, att katten under sådana omständigheter snart blef lika populär som hans herre, och det fanns mera än en af grannarne, som var nog enfaldig att tro historien och skulle varit glad öfver att äga en sådan sparbössa. Också gjorde en ung, förhoppningsfull man i grannskapet ett dumdristigt försök att sätta sig i besittning af det märkvärdiga djuret, men måste snart släppa sitt byte och gick ifrån striden med många och föga ärofulla blessyrer. Så gick tiden framåt, och «ElfenbensBäsan» hade nu bott i gränden nära ett år samt un- der tiden blifvit allt mera afhållen af dem, som kommo i beröring med honom. Besyn- nerlig var han, det kunde då ej förnekas, och ändå besynnerligare såg han ut, men trots detta, hade han emellanåt en sådan vär- dighet i sitt sätt, att till och med grannska- pets värsta tjufpojkar fingo munnen tillstop- pad, om de någon gång blefvo frestade att roa sig på hans bekostnad. Benämningen »Elfenbensnäsan» hade nu nästan öfvergått till ett hedersnamn och var långt mera po- pulär än namnet Ebenezer. Mot slutet af den andra sommaren kom timmermanshustrun en dag in till Ebenezer, blek och förgråten. Hon ledde sin lilla flicka vid handen och bar dessutom på en korg, som hon varsamt satte ned framför juden. »Hur är det fatt,» sade denne och såg upp från sitt arbete, »några skor, som be- höfva nya lappar?» »Nej, nej,» sade hon sorgset. »Inga skor. Yi få nu slita på trasorna så länge. Gub- ben min ligger på lasarettet sedan en vecka tillbaka, och Gud allena vet, om han nà’nsin blir karl att ta itu med sitt arbete igen. Han föll ner ifrån ställningen och skadade sig mycket illa. Det är inte mycket med ho- nom nu, ska’ jag säga.» (Forts. o. slut i nästa n:r.) Några ord om Sveriges enda kvinnliga trädgårdsskola. ^om jag tror, att många mina medsystrar sväfva i okunnighet om, att i Sverige finnes en träd gårdsskola, där äfven kvinnliga elever mottagas, an- ser jag det vara lämpligt att i Idun, »damernas egen tidning», låta dem få några korta notiser om densamma. Norrvikens trädgårdsskola,o med vackraste läge, nära Bråviken, '/« mil från Aby station, har nu fort- gått i 2 år. Den är indelad i två kurser, en ett- årig, en tvåårig — den senare afsedd för dem, som tänka helt ägna sig åt trädgårdsskötsel. Kurserna börja 15 januari och fortgå med 14 dagars sommar- lof till 15 december. Undervisningen sker dels te- oretiskt, dels praktiskt. De unga flickor, som hit- tills besökt skolan, ha lagt hand vid de flesta prak- tiska arbeten — naturligtvis ej de tyngsta och gröf- sta —- och funnit det både nyttigt och nöjsamt. Då det tycks råda allmän förvåning öfver, att det vintertid kan finnas arbete vid skolan, ber jag att få särskildt påpeka, att just den här tiden äi synnerligen viktig, då de flesta förökningar nu för- siggå, tidig drifning af vin, persikor etc. börjar, om- planteringar verkställas m. m. In i februari till- kommer fruktträdens beskärning etc. Äfven höstmånaderna pågå diverse arbeten af vikt, så att det är öfverflödigt att under den kalla årstiden bevista skolan, skall ingen tro. Då »trädgårdsfrågan» äfven blifvit vår och vi fått tillträde till ett nytt verksamhetsfält, böra vi söka bli kompetenta att där fylla vår plats och fylla den väl och därigenom bidraga till trädgårds- skötselns höjande i vårt land. Ett bebjärtansvärdt mål — eller hur, mina läsarinnor? —a. Ur notisboken. Kjvinnointressena vid riksdagen. Som vi redan nämnt, har grefve Hamilton i en motion i Andra kammaren föreslagit en ändring i 9 kap. 1 § mom. 2 giftermålsbalken, hvarigenom hustru i regel skulle få dispositionsrätt öfver sin i boet in- förda egendom. Denna paragraf skulle då få föl- jande lydelse: Öfver egendom, som hustrun infört i boet eller som under äktenskapet tillfallit henne genom gåfva eller testamente med villkor att den skall tillhöra henne, så ock öfver afkomsten af sådan egendom, råder hustrun, där ej, hvad angår egendom, som är gifven genom gåfva eller testamente, annor- lunda blifvit om förvaltninger föreskrifvet. Kan hustrun genom eget arbete något förvärfva, däröfver må hon ock råda. Hustruns ställning vid konkurs har enligt hittills gällande paragrafer i konkurslagen varit sådan, att vid förhör inför rätten eller domare hon varit skyldig biträdas af en af rätten eller domaren tillsatt god man. I en af k. m:t till innevarande riksdag afgifven pro- position har ändring härutinnan föreslagits, i det att i § 140 i konkurslagen göres ett tillägg af innehåll, att ofvanämnda förordnande af god man ej må mot hustruns bestridande meddelas. En kvinnlig Chicagostipendiat. Chicago- stipendiinämnden har nu upprättat förslag till för- delning af statens resestipendier till Chieagoutställ- ningen. En kvinna har ihågkommits, nämligen den bekanta slöjdinspektrisen fröken Hulda Lundin, med ett stipendium på 1,000 kronor. Från förenta staternas inre departements under- visningsbyrå har till fröken Lundin ingått kallelse att såsom vicepresident deltaga i den kongress för skolfrågor, hvilken kommer att hållas i Chicago nästa sommar i samband med den stora utställningen. Fröken Lundin har antagit kallelsen. « En hundraåring. Ett jämnt sekel fyllde i måndags Charlotta Wilhelmina Fürstenhoff, dotter till kammarmusikus J. G. Fürstenhoff. Den gamla, hvilken sedan 6 år tillbaka vistas på det s. k. Drott- ninghuset, asylet för ålderstigna kvinnor, Johannis- gatan 16, är oaktadt sin höga ålder vid den full- komligaste hälsa och vet att med fullkomlig minnes- klarhet berätta om händelser, som passerat för många, många år tillbaka. Hon mottog på sin hedersdag många besök och lyckönskningar från när och fjär- ran, bland dessa senare från både konungen och drottningen. Det torde hända, att vi återkomma för att närmare presentera den gamla för Iduns lä- sarinnor. * Victoria, Benedictssons (Ernst Ahlgrens) moder, änkefru Helene Sofie Bruzelius, född Sinerus, har aflidit i Hörby i en ålder af nära 86 år. * Kvinnofrågan i Frankrike. Ibland kvin- nosakens förkämpar i Paris råda något olika åsikter om, hur man bäst bör gå till väga för att vinna sitt mål. Några anse, att man »bör begära allt för att få något», andra anse, att man bör gå så små- ningom och börja med att begära sådana reformer, som äro så naturliga, att de knappast kunna röna motstånd, blott uppmärksamheten fästes på dem. Några representanter för sistnämnda riktning ha till flere tusen personer utfärdat en inbjudning till bildande af en kvinnosaksförening. Föreningen skulle bära namnet »Avant-Courriere» och skulle enligt programmet vara en sammanslut- ning af personer, som begära för kvinnan ratt att bevittna officiella och enskilda handlingar samt för den gifta kvinnan rätt att själf uppbära och förfoga öfver sin arbetsförtjänst. * Krinolinförbud. I nordamerikanska staten Minnesotas representantkammare har en motion framlagts, att tillverkning och försäljning af krinoli- ner skulle förbjudas i staten. Straffet för brott mot detta förbud skulle vara en månads fängelse och en plikt af 25 dollars. En syster till Dostojevski, den berömde ryske romanförfattaren, har nyligen på ett gräsligt sätt omkommit i Moskva. Medan hon låg och sof, hade hennes lilla hund slagit omkull en fotogenlampa, som stod bredvid hennes säng, sängkläderna hade fattat eld, och innan någon hunnit till hennes hjälp, var hon död. Den olyckliga kvinnan var 69 är gammal. Teater och musik. Kungl. operan. Till firande af 10 årsdagen af Ri- chard Wagners död hade direktionen för k. operan till i måndags föranstaltat en konsert, som uteslu- tande upptog kompositioner af den store tonsättaren, dock ingen ny sådan. Af orkesternummer upptog programmet uvertyren till »Tannhäuser», »Walkü- renritt» ur »Valkyrian», »Charfreitagszauber» ur »Parsifal», förspelet till tredje akten af »Mästersån- garne» samt den storslagna sorgmarschen ur »Götter- dämmerung». Utförandet af dessa nummer företedde visserligen en och annan ojämnhet, men vittnade dock om korrekt uppfattning och pietet mot den aflidne tonskalden. Dessutom utfördes Wolframs täflingssång ur »Tannhäuser» af hr Lundqcist, en aria ur »Den flygande holländaren» af hr Söderman samt Walthers prissång ur tredje akten af »Mäster- sångarne» af hr Ödmann. Alla tre sångarne rönte liksom k. hofkapellet och dess ledare hr A. Hallén lifligt och välförtjänt bifall af publiken. Till slut visades en af hrr Julius Kronberg och Oscar Björk anordnad tablå, i hvilken man såg Wagner vid sin flygel och omgifven af genier samt figurer ur flere af hans mera framstående operor. Tablån visades flere gånger och applåderades. Under inöfning att med snaraste uppföras är »Lo- hengrin». I tisdags hade hr Ödmann sin jubileumsdag. Det var då tjugu år sedan han inträdde vid k. operan. Festprogrammet upptog andra akten ur »Romeo och Julia» samt »På Sicilien». Att hr Ödmann blef föremål för de mest stormande ovationer från sina