Idun: 1893

1893 I DU N 55 otaliga ej blott beundrarinnors, utan äfven beundrares sida, behöfVa vi knappast nämna. Han lormligen höljdes af lager och blommor. Från och med i går torsdag gifyas några dra- matiska föreställningar å k. operan af den sedan Here år tillbaka här kände skådespelaren E. von der Osten med sällskap. Början har gjorts med »Edmond Kean». Bland öfriga stycken, som komma att gifvas, må nämnas »Otellos», »Familjens olycks- fågel» m. 11. Vasateatern blef i onsdags färdig med sitt nya program, hvilket upptager: 1) »Hector», lustspel i 1 akt; 2) »En soaré i Kåkbrinken», bufiäoperett i 1 akt med musik af Offenbach, och 3) «Dockféen» (»Die Puppenfée»), pantomimiskt balettdivertisse- ment i 1 akt med musik af Josef Bayer. I första stycket innehafves hufvudrollerna af fru Lindström, fröken Ohlsson, hrr Hagman, Ander och Strandberg. I andra stycket af fröken Hamberg, hrr Ander, Hag- man och Lundin m. fl. Uti «Dockféen» deltaga teaterns samtliga sujetter jämte för tillfället engage- rade till ett antal af 100 personer. Pantomimen är komponerad och inöfvad af balettmästaren Axel Kihl- berg och på en lysande uppsättning äro inga kost- nader sparade. Dekorationer och attribut äro från Carl Grabows atelier, kostymerna från Vasateaterns och fru Schlüters atelier, det elektriska ljuset är an- ordnadt af hrr Luth och Rosén, maskineriet af Vasateaterns maskinmästare hr A. Linderoth. Solopartierna dansas af fruarna Agnes Christens- son, Tolfström och Rönnblad, fröknarna Inez Kihl- berg, Sigrid Eklöf, Davida Andersson och Lundblad samt hr Helge Kiblberg. Vidare hinna vi ej nämna förrän i nästa nummer. Hr Reisenauers konsert, som var bestämd att gifvas i tisdags, måste till följd af trafikhinder upp- skjutas tills i onsdags, hvadan vi ej heller hinna omnämna densamma förrän i nästa nummer. Sk En lärarinnas roman. En svensk kulturbild, tecknad på verklighetens grund för Idun af Algot Sandberg. (Forts.) FJÄRDE KAPITLET. Lille Petter Allgurén var en underlig pojke. Han var ett af dessa barn, om hvilka gamla gummor pläga säga: »Han lefver inte länge.» De stora blå ögonen blickade djupt och allvarligt. Stilla och allvarsamt var hela hans väsen och hans förstånd mera utveckladt än de flesta jämnårigas. Ofta kunde han gifva frågor och svar, som gjorde Kerstin stum af förvåning. Aldrig var han lyckligare än under de små sångstunderna, med hvilka Kerstin troget fortsatte, då hon såg, att de öfvade ett godt inflytande på barnen. Han satt då med knäppta händer och lyssnade så girigt till hvarje ton, och ibland kunde han smyga sig fram och med skygg beundran granska gitarren. Kerstin lade märke härtill och lät honom någon gång bli kvar efter de andra, tog in honom i sin kammare och spelade för ho- nom alla de sånger, hon kunde komma ihåg. Hvad den lille såg lycklig ut! »Skulle du vilja lära dig spela själf, Petter?» frågade Kerstin. Petter svarade inte, men hela hans magra an- sikte lystes upp på ett sätt, som talade bättre än ord. »Då skall du få det, Petter. Men först skall du fråga dina föräldrar, om de tillåta, att du stannar hos mig ett par eftermiddagar i veckan.» När gossen kom till skolan nästa gång, hal- tade han, och hans ena öga var blått och igen- svullet. »Kära Petter, har du slagit dig?» frågade Kerstin. »Ja,» kom det skyggt till svar. Men då lektionerna voro slut, följde Petter Kerstin in i kammaren. »Jaså, du vill spela i dag? Nå en liten stund får det bli då. Ser du, jag skulle gå till pastorn.» »Nej, jag skall inte spela, fröken, jag får inte för far. Men jag ville be fröken om förlåtelse.» »För hvad?» »Jo, jag narrades i dag, när fröken frågade, om jag fallit omkull och slagit mig.» »Jaså, har du inte det?» »Nej, pappa var full i går kväll, och när jag frågade honom, om jag fick stanna kvar och spela hos fröken, blef han så vild och slog mig så myc- ket, så mycket. Han hade nog slagit ihjäl mig, om inte mor kommit in. Men jag ville inte tala om det, så de andra barnen hörde det. Åh, jag har så ondt, så ondt i min sida.» Kerstin fick tårar i ögonen. Stackars liten! Inte hade han fått mycken glädje af hennes er- bjudande, och hon nästan anklagade sig själf för att ha varit skulden till hvad som händt. Då Petter fortfor att klaga öfver sin höft, klädde Kerstin af honom för att se, hur det var fatt. Hon ryste öfver hvad hon såg. Den lilla krop- pen bar öfverallt märken efter tunga sparkar — stora, blåa märken, som ömmade, då hon vid- rörde dem. Kerstin förstod, att gossen måhända hade tagit skada af misshandeln, och att han be- höfde läkarhjälp. Så kände hon vreden uppstiga öfver den usle faderns beteende, och hon föresatte sig att gå in till honom och riktigt läsa lagen. »Kan du följa med mig, Petter?» »Ja, om fröken bara inte går för fort.» »Jag tänker gå med dig hem.» »Nej, nej, snälla fröken! Far är full i dag ockå, och han göra illa fröken.» »Det har ingen fara. Kom, så gå vi.» Petter fick hålla Kerstin under armen, medan de gingo den frusna vägen framåt. Vintern hade nämligen inträdt. Ju närmare de kommo Petters hem, desto enträgnare bönföll han Kerstin att icke gå med in. Men hon var orygglig i sitt beslut. »Hemmet» bestod af en usel koja inne i skogen. Genom ett trasigt, med papper halft öfverklistradt fönster visade ett matt ljussken vägen dit. Ker- stin knackade, utan att få något svar. Så steg hon in. En unken, i högsta grad skämd luft slog henne till möte. Ett talgljus, som stod på den öppna spisen, upplyste svagt det låga rummet, som var nästan blottadt på bohag. Vid en vagga låg en kvinna på knä och sökte vyssja ett litet barn till sömn. I ett annat hörn sutto fyra andra, alla mindre än Petter. Längst bort stod en säng, där någon låg och sof. Kerstin antog, att det var fadern. »God afton,» hälsade hon allvarsamt. Kvinnan reste sig och begynte släta ut håret, hvarpå hon neg djupt. »»ih, den nya skolmamsellen, som Petter talat så mycket om.» »Jag kommer för att tala med er man,» sade Kerstin allvarsamt. »Han är väl hemma?» Hustrun såg sig rädd och villrådig omkring. »Ja, nog är han hemma alltid, men han är...» »Full, tänkte du väl säga,» inföll i detsamma en hes röst, och mannen reste sig i sängen. »Nej, det var lögn, att Anders Petter Allgurén är full. Jaså, är det hon, som vill lära barnen spela på sina helvetesinstrument?» »Den saken förstår ni inte,» svarade Kerstin, »men hvad en gammal karl, allra helst en far, borde förstå, är att han inte har rätt att miss- handla sina barn.» Allgurén klef ur sängen, och Petter smög sig till syskonen. Med rynkade ögonbryn gick karlen emot Kerstin. »Hvafalls,» röt han, »kommer hon och vill lära mig, hur jag skall aga mina barn. Dra åt fanders! Man leker inte med mig, skall jag säga henne, min fina fröken. Petter är en odåga, och smörj skall han ha, till jag tagit alla griller ur skallen på honom.» »Men ni slår honom ju fördärfvad, människa.» »Det var lögn! Petter!» Gossen kom darrande fram. Fadern grep ho- nom i armen. »Jaså, du har skvallrat, din otäcka unge ! Det skall du få för.» Och han började ruska honom vildt. Kerstin fattade honom i armen. »Är ni galen, människa! Det måtte väl finnas rättvisa till i världen. Akta er och släpp gossen.» »Jag släpper honom, när jag vill, och för att ni skall se, hur litet jag bryr mig om, hvad ni säger, skall pojkrackarn få sig ett duktigt kok stryk midt för edra ögon.» »Slå mig inte, far, slå mig inte!» skrek Petter i ångest. Den stackars hustrun vred händerna, och de öfriga barnen började gråta. Kerstin kände, hur hon bleknade. Gråten stoc- kade sig i halsen på henne ... hon visste knappt till sig. Karlen tog den lille Petter som en vante och lade honom öfver sitt knä. Gossen var som för- lamad af skräck. Så föll det första, tunga slaget af den grofva handen. Utan besinning hade Kerstin rusat fram, och innan den grymme mannen hann slå det andra slaget, träffade en duktig örfil hans ena kind. Det var Kerstins behandskade hand, som utdelat den. Alldeles förbluffad släppte fadren barnet i golf- vet och såg på Kerstin, som med blixtrande ögon stod framför honom. »Våga inte att slå en gång till,» sade hon fläm- tande, »eller vid Gud!...» Karlen slog till ett hånskratt, blef ett ögonblick stående orörlig. Så sträckte han ut handen och tog sin mössa, som hängde på en spik och gick mot dörren. Kerstin rörde sig ej. »Dra åt...!» röt han till, grep henne i axeln och slängde henne undan, så att hon föll omkull på golfvet, hvarpå han, utan att säga ett ord, gick ut. Häpnaden hade förlamat allas tungor. Hustrun såg först efter den bortgående mannen, sedan på Kerstin, som rest sig och borstade af sig. Petter hade krupit tillbaka till sitt hörn. »Det är ju förfärligt!» utbrast hon och föll i gråt. Kvinnan började också snyfta. »Ja, kära fröken, sådan är han. Mig gör det ingenting, jag är så van. Men de stackars barnen.» »Det måste bli annorlunda, madam, jag skall tala med pastorn. Men jag vågar inte lämna er.» »Det har ingen fara, mamsell, nu kommer han inte hem i natt, det är jag säker om. Och i mor- gon bittida skall jag skicka bort barnen. Hade jag haft mod att göra det ni gjorde nyss första gången han började grassera, hade nog mycket varit an- norlunda nu. Det skall väl bli bättre en gång, hoppas jag. Antingen slår han snart ihjäl sig, eller också blir han ihjälslagen.» Ytterst upprörd anlände Kerstin till prästgården. Hon omtalade genast för kyrkoherden, hvad som händt. Han hörde allvarsam på. »Jag vet, att Allgurén är en vild karl,» sade han, »och jag beklagar, att ni kom i delo med honom. Emellertid skall jag fara dit i morgon bittida. Blir det ingen annan råd, få vi taga barnen ifrån honom.» I prästgården träffade Kerstin både skollärare Lager och hans hustru Lovisa samt fröken Vallin, hvarjämte hon blef presenterad för en kandidat Filén, som läste på prästen och under ett par veckor, medan kyrkoherden Magni varit bortrest, uppehållit predikoskyldigheten inom pastoratet. Det var en vacker, blond och högväxt ung man med ett ytterst sympatiskt sätt. Som han råkade till att känna några af fru Lovisas bekanta, lade hon afundsjukt beslag på honom under nästan hela aftonen. »Jo, ni har just ställt till det vackert ni, fröken Sangvin,» sade kyrkoherden skrattande. »Det var inte långt ifrån, att ni blifvit å båle bränd.» Kerstin såg förvånad på honom och frågade: »Hvarför det?» »Jo, några af gummorna här hade fått för sig, att ni var katolik och sålde aflatsbref.» »Jag?» »Just ni! Ni måtte åt edra småttingar ha delat ut några bokmärken, och det var de, som vållade hela oredan.» »Ja, men det var då högst oskyldigt, tycker jag. Jag köpte en karta af en kringvandrande krämare. Det var bara till mellanlägg i böckerna.» (Forts.) Från Iduns läsekrets. Ur en Stockholmsfrus hushållsbok. (Svar från »Erfaren husmoder».) I slutet af förra året förekom å vår fråge- afdelning under n:r 309 följande fråga: Huru mycket kaD i Stockholm anses normalt i s- k. matpengar för en familj på två per- soner med en tjänarinna, då fordringarna äro enkel husmanskost och då inga bjudningar förekomma? Denna besvarades i n:r 1 för i år af »Erfaren husmoder». Hennes svar framkallade allmänt intresse, för att ej säga en smula uppstån- delse bland våra Stockholmsfruar, som i allmänhet tycktes vara böjda anse hennes be- räkningar allt för låga att vara utförbara. risucdsli11 ning å ite. Spis-&Knä.clce'bröd O. "W. SCHUMACHER „ Xongl. hofleverantör — r~ ** Norrlandsgatan, St o« k liolm, 1»/ akes & Biscuits fås hos de flesta Speceri haiullare.