Tillbaka Read Runeberg

Idun: 1895

Originalsida 32
Originalsida 32
Originalsida 32
Originalsida 33
32–33

Sida 32

IDUN 1895 28 Iduns nästa julnummer. Ja, nu förbluffas ni, kära läsarinna! Vi ha iu nätt och jämnt hunnit repa oss efter den nyss gångna helgens alla omsorger, mödor och nöjen, nätt och jämnt kommit litet i hvardags-tagen igen och in i det nya årets jämna arbetslunk, och så kommer redaktionen och talar om — sitt julnummer, åt hvilket vi tids nog kanske kunna börja ägna en liten tanke i andra ändan på året, långt, långt bortom oade vår och midsommar och höstbestyr! Vi förstå till fullo er öfverraskning, älskvärda läsarinna. Ni kan ju icke vara förtrogen med alla de tekniska detaljerna vid en tidskrifts tillkomst och skötsel, men vi hoppas, att ni dock tror oss, när vi försäkra, att knappast hade det nya. årets första dag grytt, förrän Iduns redaktion pa allvar måste begynna förarbetena till julnumret 1895. Och vid närmare eftertanke skall ni lätt fatta, att naturligtvis alla omsorgerna för ett dylikt praktuummer kräfva en betydlig tid. Först måste redaktionen sätta sig i förbindelse med samtliga de olika författare, som skola medverka; så behöfva dessa sin tid att finna idéer och att utföra dem. Många påminnelser och många uppskof äro oundvikliga innan det literära materialet är ens tillnärmelsevis samladt. Först härefter kunna artisterna börja sitt arbete med illustrerandet, som äfven det naturligtvis fordrar både tid och omsorg, och sedan detta ändtligen är afslutadt, skola klichéerna tillverkas, hvilket till större delen sker utomlands, då reproduktionskonsten där står högre än här hemma, men hvilket också medför större tidsutdräkt. Och när man då till sist kommit sa långt, att de literära och artistiska insatserna till årets julnummer ligga till hands och noga lämpats och passats efter hvarandra, drar det typografiska utförandet af den stora upplagan i flere färger och det synnerligen arbetsamma färgtrycksomslaget en tid af flere månader. Det välvilliga erkännande vårt senaste julnummer rönte är oss en eggelse att göra allt för att härnäst kunna bjuda vår läsekrets något fullt jämförligt, om möjligt något ännu bättre. Vi vilja allt mer utveckla Iduns julnummer i de svenska kvinnornas gunst, så att det i ständigt högre grad må bli en efterlängtad och kärkommen gäst i hvarje hem, där Idun läses, en värdig afslutning på årgången och de bemödanden, redaktionen under densamma nedlagt i olika riktningar. Vi umgås därför i år med åtskilliga nya planer, ägnade att gifva julnumret ökadt värde och omväxling. Så ha illustrationerna, som våra läsarinnor veta, hittills endast spelat en sekundär roll och uteslutande anknutit sig till texten. Nu. äro vi betänkta på att möjligen äfven i illustrationsväg lämna något större, själfständigt utfördt bidrag af intresse, i likhet, med andra stora in- och utländska jultidningar. Emellertid komma vi nu till den egentliga afsikten med dessa rader. För att uppnå ett möjligast godt resultat kunde intet vara oss värdefullare än ett samarbete med vår läsekrets En kvinnlig vetenskapsresande på katedern. Astrid Naess lifer: hvilkens intagande bild Idun här bringar sina läsarinnor, knyter i dessa dagar ett lifligt intresse omkring sig i vår hufvudstad. Den unga norskan är född i Bergen 1869. Vid 15 års ålder sändes hon utomlands, först till en skola i Tyskland, sedan till ett prästhus i Genève, och slutligen till Paris och till Italien, där hon vistades en längre tid i Neapel. Sålunda genom flerårig vistelse i olika länder och genom omfattande spräkkännedom väl förberedd för att taga sig fram hvar som helst, reste fröken Naess hösten 1892 till och intet oss kärare än att känna densammas önskningar och, så vidt möjligt, söka lägga dessa till grund vid de anordningar, som träffas för numret i fråga. Vi ha därför i dagens nummer i annonsbilagan infört ett frågeformulär rörande de önskningar och förslag, som vara läsarinnor kunna vilja framställa om årets julnummer, och utbedja oss som en synnerlig tjänst, för hvilken vi stanna i den varmaste tacksamhet, att hvar och en snarast behagade ifylla detsamma, urklippa det och insända det till redaktionen. Vi våga hoppas, att de allra flesta vilja villfara denna vördsamma bön, som ytterst afser våra läsarinnors egen fördel. Den lilla uppoffringen af ett brefporto och ett raskt beslut äro allt hvad som kräfves! Om någon icke anser sig kunna ifylla alla punkterna, kunna några eller till och med en enda besvaras och de andra öfverhoppas. Vi äro lika tacksamma för hvarje insändare. Tänk nu vänligt på vår anhållan! Språka med er familj, edra vänner om saken, och så — snabbt till verket att meddela resultatet! Ju förr, dess bättre, hellre i dag än i morgon, fy för redaktionen är hvarje dag af största betydelse. Vårt uppriktiga tack till alla, som hörsamma oss! Stockholm i januari 1895. Redaktionen af Idun. Amerika, tillbragte vintern i New York hos amerikanska vänner och besökte sedan Chicago-utställningen. Efter återkomsten till Europa dröjde hon någon tid i London, och här planlades en resa kring jorden, som hon nyligen fullbordat, och under hvilken Japan särskildt varit föremål för hennes intresse och studier. Vägen dit togs genom Suez-kanalen, och vid framkomsten till Tokio omhuldades hon af engelska vänner och blef i tillfälle att dels genom resor i det inre landet förvärfva grundlig kännedom om japanska förhållanden, dels vinna tillträde till de förnämsta kretsarne ocli få en inblick i japanesernas hemlif och åskådningssätt, hvilken ej kommer vanliga turister till del. Hon återvände till Norge i somras öfver Stora Oceanen, Vancouver och Canada, men ärnar snart återvända till Japan, som hon anser vara ej blott en högst intressant vrå af världen, utan ock ett framtidsland i alldeles särskild mening. . Helt naturligt har fröken Naess ej velat låta sin noggranna kännedom om Japan blifva ett dödt kapital, en samling af bara minnen och samtalsämnen, utan hon har låtit den utmynna dels i ett rätt stort antal skildringar i norska och franska tidningar* och i engelska tidskrifter, dels nu senast i offentliga föredrag: sådana ha hållits i Kristiania geografiska sällskap och i universitetet därstädes samt förliden fredag i Stockholms antropologisk-geografiska sällskap. # * * För 20 år sedan, då fjällvandringar började komma i bruk bland Norges kvinnliga ungdom, gjordes i ett större sällskap åtskilliga invändningar — mest från damerna — mot detta drag af »okvinnlig» tilltagsenhet. Men en af Norges främste män tog seden i försvar med orden: »Å, disse fjeldtoure er en herlig ting for vore unge piger: de blir så kjække och frejdige dervid.» — Dessa ord runno oss ofrivilligt i hågen vid fröken Naess uppträdande: att en reslysten »bergenserinde» börjat med fjällvandringar, kan ej betviflas; och att heunes vidsträckta resor ytterligare utvecklat den grundlagda säkerheten och oförsagdheten är naturligt. »Käckhet och hurtighet» kunna ju utomordentligt väl förenas med kvinnligt behag, ungdomlig friskhet och älskvärd öppenhet. Och vi tro, att fröken Naess just genom föreningen af dessa egenskaper gjorde ett mycket tilltalande intryck på den åhörarekrets, som i fredags till trängsel fyllde läkaresällskapets stora sal och som till väl hälften utgjordes af damer. Konungen, som lärer personligen intresserat sig för föredragets tillkomst, åhörde jämte kronprinsen detsamma med påtagligt intresse. Föredraget var också flytande, rösten välljudande och skildringen präglad af så stor åskådlighet och så mycken poetisk lyftning, att den, trots de många oundvikliga främmande namnen, tillvann sig åhörarnes spända uppmärksamhet. Talarinnan uppträdde i en dräkt af ljusrödt siden, garnerad med mörkgrön sammet: tämligen liten till växten gjorde hon med sitt mörka hår, sin skarpa profil och sitt lifliga tal snarare intryck af en sydeuropeiska, än af en norska. Föredraget utgjordes af en väl sammanhängande följd af korta, men skarpt teck- * Under årets lopp torde fröken Naess, komma att äfven i Iduns spalter meddela några skildringar i ämnen, som kunna särskildt intressera Iduns läsarinnor.

Källa: Project Runeberg · ·