Tillbaka Read Runeberg

Idun: 1896

Originalsida 83
Originalsida 83
Originalsida 82
Originalsida 83
82–83

På sidan 83 nämns Gustaf Bergström

Sida 83

1896 Fru Fahlman gaf en god framställning af den stolta och högsinnade grefvedottern Maddalena. Som korgflätarens dotter Rita fyllde nog fru Hartmann ock ganska tillfredsställande sin uppgift, om man ock måhända skulle önskat något mera naturlig innerlighet och värme i framställningen. Af den ränksmidande öfverbefälhafvaren Berengar, en liten biroll, gaf hr Hittherg en särdeles god bild. Öfriga medspelande fyllde väl sina platser. Stycket är öfverdådigt präktigt uppsatt med nja dekorationer, säkerligen något af det allra bästa, som vår skicklige dekorationsmålare hr Grabow åstadkommit, samt med nya lysande och präktiga kostymer från Berlin. Att »Talismanen» gjorde lycka — en mängd inropningar förekommo, såväl af hufvudrollernas innehafvare som efter sista akten äfven af hrr Fallström och Grabow — låter sig ej förnekas. Yi taga ock för gifvet, att det rätt länge kommer att hålla sig uppe på repertoaren. Och ingen älskare af god dramatik bör försumma att.se detsamma. Det låter sig ock med fördel läsas och finnes redan att i hr Fallströms öfversättning erhålla i bokhandeln. Södra teatern gaf i onsdags för första gången »Wahlboms pensionat», lustspel i 4 akter, efter en främmande idé af----- r. Yi återkomma till denna première i nästa nummer. Mâtiné gifves å Dramatiska teatern instundande söndag af teaterns regissör hr Axel Boos. Programmet upptager Blanche’s gamla välkända lustspel »Herr Dardanell och hans upptåg på landet» med ingen mindre än vår populäraste skådespelare hr Gustaf Bergström i titelrollen. Hr Hjalmar Frey, kejserlig operasångare från Petersburg, gaf i tisdags konsert i Musikaliska akademiens stora sal och vann med densamma en lika välförtjänt som storartad framgång. Hr F. är en betydande konstnär. Han förfogar öfver en ypperlig basbariton, jämnt utbildad och förträffligt skolad, och i föredragningskonst står han oupphunnen af alla de sångare man under de senare åren haft tillfälle höra härstädes. Ett så förträffligt mezza-voce som hans torde höra till sällsyntheterna. Att sångaren med denna härliga, klangfulla stämma, med sitt varma, känsliga och rikt nyanserade föredrag skall vinna segrar utan tal, ligger för öppen dag. Ett ovanligt ståtligt och tilltalande yttre minskar naturligtvis ej totalintrj'cket. Programmet upptog ett par arior af Verdi och den ryske operakompositören Glinka, vidare en romans af Liszt, »Landsknektens visa» af Valentin, Don-Juan-serneaden af Tschakowsky samt Arlbergs »Med dina blå ögon», som måste omtagas, och Rubinsteins poetiska »Asra». Utom programmet sjöng hr F. ett par finska folkvisor och Lindblads bekanta »Brusande, vilda ström». Bifallet steg efter hvarje nummer och öfvergick slutligen till fullständig entusiasm, som tydligt sade, att hr F. vid sin nästa konsert har att påräkna en betydligt fulltaligare publik än vid denna första konsert. Hr Zetterqvist lämnade ett förträffligt biträde genom sitt utmärkta utförande af adagiot ur Paganinis h-moll-konsert och Brahms-Joachims ungerska dans, som måste omtagas. Konserter. Tyska operasångaren Paul Bulss gifver konsert härstädes instundande onsdag den 11 dennes. En konsert, som nog torde komma att varda en af säsongens förnämsta musiktillställningar, gifves den 19 dennes af prof. Franz Neruda och hr Salomon Smith med benäget beträde af ingen mindre än grefvinnan Math. Taube. Alltså trenne af våra förnämsta storheter på konsertmusikens område. Mera behöfver ej sägas. Redan instundande tisdag gifver fröken Sigrid Carlheim-Gyllenslcöld konsert, också med biträde af grefvinnan Taube. . ------- --------- €n liten hvardagshistoria. För Idun af Sophie Linge. (Forts. o. slut.) »Hvilken ljuflig dag det varit — jag kan knappast tro på en sådan lycka.» Frn Skog lutade sig med välbehag tillbaka i den bekväma länstolen, som var | IDUN framdragen till ett af fönstren i det stora, vackra gästrum, som blifvit upplåtet åt henne. »Det är en skön dröm,» tilläde hon, »och jag är rädd att vakna upp ur den igen.» Hon såg nästan ängsligt på Annie. »Nej, mor lilla! Någon dröm är det inte, utan rama verkligheten. Luta dig fram och se på den vackra utsikten. Se, där skymtar sjön fram emellan de mörka löfmassorna och glittrar i aftonsolen. Och där finnas neckrosor, du mor — du tycker ju om sådana? •— fastän inte i blom ännu. Jag har redan varit dit ner och förvissat mig därom. » Annie var sysselsatt med att ordna sina och moderns kläder i lådor och skåp, men afbröt sitt göromål emellanåt för att gå fram till sin mor och göra henne uppmärksam på någon särskildt vacker punkt i landskapet. Men deras tête-à-tête afbröts, då dörren ut till förstugan öppnades och ett blondt flickhufvud stacks in genom öppningen. »Får jag komma in?» frågade en blyg liten stämma. »Hjärtans gärna,» svarade Annie, »— men hvar har du Rosa?» »Hon står i förstugan och törs ej gå längre. Hon är så rädd för att gamla tant skall bli ledsen.» »Den lilla tokan ! » Annie öppnade dörren. »Kom, barnet mitt,» sade hon. »Gamla tant är ej alls farlig och tycker mycket om små snälla flickor.» Nu kom äfven Rosa in, och snart voro båda flickorna i färd med att hjälpa Annie att packa upp. Rummet genljöd af muntra röster och klingande små skratt, så att »gamla tant» borta vid fönstret alldeles glömde bort att se på insjön, för att i stället blicka in i tre par strålande ögon. »Nej, hvilket muntert lif här är!» Det var brukspatronen, som gick förbi det öppna fönstret och måste stanna för att se hvad som var på färde. Han lade armarne på fönsterbrädet och såg in i rummet. »Jag kunde just tro det. Ni har fått de båda små bråkmakarne hitin till er, fröken Annie. » »Ja, de hjälpa mig så snällt med upppackningen. » »Men de trötta kanske ut er mor?» »Ack nej,» svarade fru Skog i Annies ställe, »det är tvärtom riktigt uppfriskande att se deras barnsliga glädje.» »Det är så skönt att vara här,» tilläde hon med en tacksam blick på brukspatronen. »Det gläder mig, om ni finner det så.» »Har ni slutat snart, fröken Annie?» frågade han därpå. »Jag är rädd för, att tant Emelie väntat med teet nu en god stund. » »Ah, det var sant! — det skulle vi säga till om,» ropade båda småflickorna med en mun, »men vi glömde alldeles bort det.» Och båda två skrattade de åt sin glömska. Stackars tant Emelie hade tydligen ej lyckats att sätta sig i respekt hos de små yrhättorna. »Hvad skall man göra med ett par så illa uppfostrade barn?» sade brukspatronen med komiskt allvar. »Så, marsch ut genom fönstret och sedan genast till tant Emelie för att be om förlåtelse.» »Förlåt mig, fru Skog, att jag tar dem den här vägen.» Da han väl fått ut sina små flickor ge- 79 nom fönsteröppningen, ropade han inåt rummet till de båda fruntimren : »Välkomna efter —en lämpligare väg!» Sommaren led till sitt slut. En ljuflig sommar hade det varit för fru Skog och Annie, hvilka båda — ovana som de voro vid landtlifvet njutit af alla dess behag med en mottaglighet och känslans friskhet, långt utöfver det vanliga måttet. Under de gångna veckorna hade fru Skog och tant Emelie närmat sig allt mera till hvarandra, och medan Annie var sysselsatt med sina små elevers undervisning i skolrummet, sutto gummorna ofta under ett lummigt träd i parken, språkande om gamla och nya tider, under det att deras fingrar förde nålen eller strumpstickorna. Fru Skogs ögon voro nu så friska, att hon kunde återtaga några af sina gamla sysselsättningar. Brukspatronen hade ej ännu kommit åter från sin utländska resa, men väntades hvarje stund, hvarför man också var sysselsatt med att putsa, feja och göra allt i ordning till hans mottagande. Inom hus skurades och dammades, och i trädgård och park gingo krattan samt saxen dagen lång. »Valter har ej många fel,» sade tant Emelie, där hon i dag satt på gungbrädet utanför köksfönstret och skalade äpplen, »men ett af hans förargligaste är att han aldrig låter en bestämdt veta, när man får vänta honom, utan kommer öfver en som regnskuren en aprildag.» »En äppelkaka ska jag ändå ha i ordning, ifall han skulle komma redan i dag, » tilläde hon och skar så energiskt itu ett äpple, att halfvorna hoppade åt hvar sitt håll och trillade utefter hennes stora, rödrandiga förkläde ner i sanden. Fru Skog, som också hade sitt knä fullt af frukt, skulle just gifva ett svar, men sprang i stället så häftigt upp från sin plats, att äpplena rullade utåt sandplanen. »Jaså,» sade brukspatronen — som kommit fram bakom de båda fruntimrens rygg, utan att de märkt det, och nu stod framför dem med sin bredskyggiga hatt hopvikt i hand — »jag kommer just lagom, märker jag, för att förhindra tant Emelie att alldeles svärta ner mig inför min ärade gäst. Och fastän äppelkakan ej är färdig, så är jag kanske välkommen ändå.» De båda gummorna kommo sig knappast för med att svara, så öfverraskade voro de. »Jag hoppas, att allt står väl till här med er alla; med mina små flickor och — fröken Annie?» Tant Emelie fick nu ändtligen igen målet. »O, du stygga gosse, hvad du skrämde mig!» ropade hon och sökte att göra sina händer lediga till en hjärtlig omfamning. »Du kom ju riktigt som en lefvande illustration till mina ord.» »Ja, dessvärre,» svarade brukspatronen skrattande. »Ni får nu se mig i min rätta ondskefulla gestalt, fru Skog, och det är lyckligt, ifall jag åter kan reparera mitt anseende. » »Men hvar hålla småflickorna hus?» tilllade han. »I skolrummet. Skall jag ropa dem?» »Nej tack! Låt mig söka upp dem själf för att se, hvilken effekt mitt plötsliga uppträdande kommer att göra på dem.» Fönstren i det stora, trefliga skolrummet stodo på vid gafvel, och som de vette utåt x/l rf "co :rf OO o> en •g o £ ^ ge § T* § * lo rf a5 g -2 f-t ci5 CD 'd - o bo srf =0 ^ r& :0 ’d cm o rf rf *■£ S"1 cd :?S p. +* Ö I* xn O c rf rf bo M -1 £ a o M rO CD Ti Ö rf rf ö -s «3 *5 ^ Sw M 'd -3 Î-. ro Ü rf Ö g Ort rf O X/l orf 43 x/i X/i o CD ert t-i ro U fl 2 ■jJF £ d’d 0 0 fä r* drfl fe OH Ctf s_ =5 «=

På sidan nämns Gustaf Bergström

Källa: Project Runeberg · ·