Sida 561
OM ELDSDYRKARNE I PERSIEN. 451
ned det på den runda gården. Därpå stiga äfven de sörjande öfver muren. Om nu ingen graf finnes ledig, flyttas det äldsta bBenranglet bort och lägges på benhögen vid högra sidan. Benen böra nämligen ligga utsatta för alla väder och vindar ända tills de hvitnat. Då detta inträffat kastas de ned i den djupa brunnen.
Liket lägges sedan på ryggen i sin graf, och den hvita gördel, som sammanhåller dess kläder, öppnas. En hvit duk utbredes öfver ansiktet, dock så att näsan och ögonen äro blottade. Mobeden träder fram för att hålla ännu en bön.
Sedan begrafningsceremonien är slutad, drager sig likföljet tillbaka. Därvid gå de baklänges, och hvar och en måste noga iakttaga, att han icke vänder ryggen till den begrafne.
Då de sörjande lemnat dechmeh, nalkas ett annat likfölje. Det är korpar och gamar, som redan på afstånd vädrat kött och med otålighet väntat, att den döde skulle blifva ensam och de ostördt få börja sin hemska måltid. Först då de hackat ut ögonen och ätit sig mätta af den dödes inelfvor, lemna de med tunga vingslag platsen för att återkomma när hungern nästa gång drifver dem dit.
Den gamla historien om att gebrerna skulle iakttaga fåglarnas sätt att äta och därvid fästa vissa vidskepliga föreställningar är en fabel. Min sagesman Khosro skrattade godt åt denna sägen och sade, att man lika litet bevakade korparna under deras måltid, som man fäste något afseende vid hvilket öga, som först fick lemna sin håla,
På fjärde dagen efter begrafningen gå alla släktingarna på kallelse till gästabud i den dödes hus, hvarefter de begifva sig till Stillhetens torn. De medföra lifsmedel och förfriskningar, men inom 70 stegs afstånd från muren får intet förtäras. På tionde dagen efter begrafningen bespisas de fattiga, och en månad därefter samlas man till ny fest. Under ett helt års tid böra släktingarna en gång i månaden bespisa de fattiga.
Och under hela 30-år böra den dödes kvarlefvande anförvandter årligen samlas till gästabud för att fira minnet af
Källa: Internet Archive ·
