Sida 405
Mesfias. Idyll efter POPE
Salems Nymphet! til en himmellk Tårg Ten fkaldens ljud en ny och högre gång. Ej mer Zephirers dans på filfverltrömmar . och Pindens tärnor, och Olympens drömmar, förnöja mig. O! inblås du min rött, fom flamman göt i Jefaias bröfts
Ryckt fram i tiden, bardéen fjöng för Judar en Jungfrus fon fkall frid åt verlden bjuda Från Jeffes rot en telning binner fkyn, hvars helga doft upfyller jordens bryn.
En himmelfk ande i des löf fkal bäfva,
och vid des topp en myftifk dufva fväfvar
J himlar! frön i nattens tyfa fred
välfignadt fägn och daggig nektar ned. =
Den fjuke frifknar, då des ftamm han nalkas, och fkyggs mot formen , och mot hettan fvålkan
Ej gammalt groll mer göms i bröders håg» Orörlig ftår Rättvilans jämna våg. = Vidt fin oliv kring jorden hviftår Fredeny ter hvitklädd ofkuld vandrar fom i Eden,
— Kom, väntans dag. Tid, fkyndå årens rings Föds, gudabarn: ur ljufets fköte fprings Se, til hans vagga håftas af naturen den tidigafte krans af våren buren: Se, Libanon fit bufvud lyfter opp» fe fkogen nickar öfver klippans topp; fe Saarons dälder moln af rökverk häfvå, och gyldne fken om Carmels krona fväfvas Nio 5, A Hör!
