Sida 118
1. Bellmans lif och karakter
som nämndt är, någon konseqvens hvarken kunde eller borde här komma i fråga. |
Ofta förekommer verbet i singularis, då subjektet står i pluralis t. ex. ”benen mig bär;” på samma sätt, då sub-jekterna äro flera, ”mamseller, gesäller gör din ståt;” ”blixt och skyar prålar.” I stället för genitiven af ett substantiv står samma substantiv jemte pronomen personale t. ex. ”Bacchus bland hans hjeltar” (bland Bacchi hjeltar). Genus förändras och maskulina eller feminina blifva neutm t. ex. ”ett kor” (chör). Bestämda artiklen blir ibland i pluralis förändrad till a såsom ”glasögona,” stundom uteleranas den såsom i denna flerfaldigt felaktiga rad: ”Ström och floden våldsamt rinner.
Subjektet utelemnas: (Du) ”förstör nu den varma kristallen”; likaså prepositionen: ”öppna sitt hjerta (för) en vän.” Enstafviga adjektiver få tilläggsändelsen er: ”svager,” ”mätter,” ”milder.” Adjektivformen begagnas för ad verbformen: ”du verklig kan kallas för god,” (du verkligen m. m.); ”finns o m öj lig” (omöjligt). Andra personen pluralis af ver-berna får än behålla, än förlorar den sin ändelse, och det stundom i samma sats:
”Biåsen, goda männer,
Valdthornen tag.
eller ock utbytes den i verber af första konjugationen mot formen på a: ”spela ni hoboister.”
I imperfekter af l:sta koujugationen bortkastas slut-stafvelsen de:
”Min skönhet han straxt sig till egna,
Birfilare kalla han mig,
Och örfilar hagla och regna Och smattra som kulor i krig.”
Till enstafviga imperfpkta på n lägges ett t: ”han vant,” i tvåstafviga imperfekta efter andra konjugationen på te bortkastas, ehuru mera sällan, e: ”Gubbarna satt sig att dricka.” En mängd sammandragna former begagnas såsom ”sku” och ”ska” (skola), ”ta*n och slå’n,” (tagen och slån honom). Ovanliga ord förekomma såsom ”flasa,”
Källa: Project Runeberg ·