Sida 119
Fredmans Epistlar
”gruf va;” andra som uppkommit genom ett förskämdt uttal: ”Sicken en,” ”trossa” (trotsa), ”bortnas” (borta), ”baska” (barska). Stundom förändras ordet för rimmets skull: ”Stick om ni tors” (Sticken, om ni törens). Äfven dunkla meningar och oegentliga uttryck förekomma emellanåt, t. ex.: ”knoppen blommar i topp” eller ”frön öppna sina knoppar” m. m.
Denna förteckning kunde göras vida längre, men det anförda kan vara nog. Endast det vilja vi tillägga, att dessa afvikelser dock icke äro så talrika, att de berättiga till Atterboms påstående, att talsvenskans egenskaper hafva öfvervigten, samt vidare att detta obesvärade i språkbehandlingen just gifver Bellmans dikter en viss likhet med folkdikten, hvilket i förening med deras ursprunglighet och naivitet låter dem synas som ett underbart mellanting af folkpoesi och konstpoesi.
5.
Fredmans Epistlar.
Oaktadt, som vi sett, Bellmanska poesien har en af-gjordt musikalisk karakter, kan dock icke Bellman sägas vara en ren lyriker. Man hörer ofta påståendet, att den svenska poesien är till sitt väsende uteslutande lyrisk. Men detta är dock endast med inskränkning sant. Svensken är nemligen icke någon synnerligen stor vän af den rena känslolyriken, allra minst då dess innnehåll är en känsla, som antingen sjukligt frossar på sig sjelf eller i sitt dunkel fåfängt famlar efter uttrycksform. Friskhet och klarhet äro oeftergifliga vilkor för allt, som skall behaga honom. Väl saknar han icke en viss benägenhet för inåtvänd slutenhet; men den yttre verkligheten har på honom allt för starka kraf, för att han mer än för ett ögonblick skulle kunna glömma den. Sjelfnödvändigt hänvisas
Källa: Project Runeberg ·