Sida 4
1. Humorn och Svenska Folklynnet
upp i Tyskland; och så torde det äfven dröja länge innan litteraturen öfver Bellman blir afslutad.
Den, som först angifvit den rätta ståndpunkten för ett allsidigt bedömande af Bellman, är A t ter b om, som i ”Phosphoros” och i ”Svenska Siare och Skalder” visat, att ”humorn är den organiska hjertpunkten af Bellmans skaldesnille.” Det är denna af Atterbom anvista ståndpunkt vi erna intaga.; det är uteslutande från den vi vilja betrakta Bellman, och bland hans diktverk fästa vi oss derföre endast vid det, uti hvilket denna humor finner sitt renaste och fylligaste uttryck: Fredmans Epistlar.
1.
Humorn och svenska folklynnet.
Svårt är att tillfredsställande i en definition angifva hvad humor är, och få äro de estetiska begrepp, vid hvil-kas förklarande vetenskapsmannen oftare griper till en bild för att genom den söka ersätta hvad som brister i definitionen. Humorn, derom är man dock ense, beror på ett alldeles egendomligt sätt att uppfatta verlden och tingen; detta uppfattningssätt går med sina rötter djupt ned i känslans dunkla schackter och erinrar alltid på något sätt om detta sitt ursprung. Men det är icke en enda ogrumlad känsla, som i humorn bryter fram; motsatta känslor, glädje och sorg, blanda sig i den med hvarandra. Under inflytande af denna stämning får verlden för humoristen ett annat utseende än hon har för den vanliga, nyktert prosaiska uppfattningen; han ser icke föremålen såsom de visa sig för det klara söndrande förståndet, då det ena skarpt skiljer sig från det andra och synes bestå för sig sjelft; för honom tyckas deras gränser på samma gång finnas och försvinna, det ena flyter samman med och går öfver i det andra. Humorn har sålunda en viss lik-
Källa: Project Runeberg ·