Bellman och Fredmans epistlar. En studie

sysselsättning, hvilken han hvarken hade håg eller förmåga att sköta, skulle han då med sitt lifliga lättledda lynne framför arbete lätt komma att föredraga förströelser i sällskap med likasinnade kamrater. Att råka i gäld, då han ingenting hade, gick fort nog, och förmodligen har han någon tid hållit sig undan, till dess fadren betalat hans skuld, hvarpå denne inseende, att han i banken icke var på sin plats, begärt hans entledigande, hvilket säkert med nöje beviljats, enär han påtagligen derstädes aldrig någon nytta gjort. Fyra månader derefter sökte han inträde i Manufakturkontoret, åberopande dervid som merit sin insigt uti ”de för borgerliga sammanlefnaden mest nödiga europeiska språk.” Han blef också der antagen1).

Redan tidigt hade Bellman uppträdt på författarebanan. Inflytandet af det fromma umgängeslifvet i föräldrahemmet var bestämmande för rigtningen af hans äldsta diktning. Hans första trykta arbete var en öfversättning af Schweidnitz, ”Evangeliska Dödstankar,” utgifven 1757 och tillegnad den älskade modren. Till den slöt sig en öfversättning af ”Utdrag ur Scrivers själaskatt,” äfven-som från denna tid härröra flera af hans skaldebetrak-telser öfver våra helgedagars evangeliska kyrkotexter, hvilka längre fram trycktes i ”Zions Högtid.” Men vid sidan om dessa religiösa arbeten utgaf han satiriska dikter: ”Tankar om flickors ostadighet” 1758 och ”Månan” 1760. Man ser sålunda här söndrade de båda elementer, som genomträngande ocli inverkande på hvarandra kunna sägas bilda Bellmanska humorns grundbeståndsdelar, äfven-som man finner, huru äfven Bellmans exempel bestyrker, att humoristen gerna börjar som satiriker.

Vid 25 års ålder förlorade Bellman både fader och moder, och vid den sednares graf skref han ett rörande

’) Enligt Gjörwell (Sondéns Upplaga af Bellman I. s. 20) skulle Bellman hafva tjenat först i Banken och sedan i Tullen. Carlén känner icke till hans tjenstgöring i tullen, och vi hafva icke heller annorstädes funnit denna uppgift bestyrkt.