Sida 191
176 FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OOH LIFSAMNET.
i sin tor åt Hermes öfverlåtna spiras, maktstafven, såsom utmärkelsetecken, bar han såsom insignium yxan eller viggen, och detta var förhållandet redan nnder stenåldern^. Man har därför anledning att förmoda, att hackspetten, hvilken, såsom vi sett, visat sig i själfva verket vara en Zevs-Jupiters fågel, innan han erhöll gudens spira, innehaft hans yxa eller vigg. Bevis för detta antagande kunna, så vidt jag vet, ej anföras från den gamla tidens författare, men anteckningar om senare tiders folktro äro egnade att till fasthet stöda nyss framstälda förmodan. Enligt germansk och svensk folksägen är nämligen den svarta hackspetten innehafvare icke allenast af den underbara grenen, »sprängörten» eller »låsörten»', utan ock af den underbara stenen, »segerstenen». Jag vill intyga detta hufvudsakligen med uppgifter från vårt eget land.
Om spillkråkan, svarta hackspetten, såsom innehafvare af den öppnande grenen, »låsgräset», finnes från Södermanland' följande anteckning. För att erhålla låsörten uppsöker man en dylik fågels bo, hvilket finnes i trädstammar, och sätter, medan fågeln är ute, en propp i boets öppning. Därefter utbreder man ett rödt skynke på marken nedanför trädet. Då fågeln återkommer och ej slipper in, flyger han bort och vänder om en stund till baka med låsgräset, hvilket han håller mot proppen, då så väl denna som låsgräset falla ned på det röda skynket. Enligt andra uppgifter bör man uppgifva ett plötsligt skri för att få fågeln att i förskräckelsen släppa den underbara örten. Håller man ett sådant gräs mot ett stängdt lås, springer detta genast upp^. Tyska författare från så väl senare som äldre tid hafva antecknat, huru önskegrenen, die wiinschelrute^ sprängroten, die springwunsély eller hackspettörten, ^dcus BömhecJcelhruU, på anförda sätt erhålles. Dock angifves den ut-
^ O. KoHTBLius: Solgudens yxa och Tors hammare, sid. 277 o. f., i Svenska fornminnesföreningens tidskrift B. 10. Stockholm 1900.
* Jfr fÖrf:8 anf. upps. Om fastlagsriset, sid. 268.
' Den Bvarta hackspetten kallas där, liksom i Närke, Östergötland och Österbotten^ tillkråJca, tilkråka (täljkr&ka). Pä andra häll namnes han tyrkråka (tftndvedskräka). Det torde förtjäna undersökas, om ej folketjmologien här varit med 1 spelet.
^ J. Wåhlfisk: Fåglarna i folkets tro och diktning, sid. 104, i Bidrag tiU Södermanlands äldre kulturhistoria VII. Upsala 1889.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
