Sida 192
FÅGELN MBD SEGERSTBNBN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSXMNET. 177
bredda duken äfven kunna vara hvit.^ Denna saga om hackspetten var för öfrigt känd redan af Plinius, hvilken i sin Historia naturalis (X, 18) berättar ungefär det samma, som här anförts, med det tillägg dock, att den inslagna pluggen far ut med brak (cum crepitu arboris).
Men det är, såsom sagdt, icke endast den alt motstånd besegrande, den alt öppnande grenen, som den svarta hackspetten besitter: han innehar också den därmed mycket likartade, alt besegrande stenen. Enligt en anteckning från Skåne bär spillkråkan i sin mage tvänne stenar, den ena gul, den andra röd. Den senare afvärjer, om man bär honom i en linnepåse under vänstra armen, all trolldom — han håller altså de onda maktema fjärran; den förra har kraft att väcka häftig kärlek — att såsom Skirnirs troUstaf öppna hjärtan^. Visserligen känner jag ej någon mer uppgift om hackspetten såsom innehafvare af segerstenen, men likasom han under århundradens eller rättare årtusendens lopp fått dela med sig gudagrenen till åtskilliga andra fåglar: skatan', svalan^, och tuppen^, har han äfven åt några fått så godt som helt afstå segerstenen. Dessa hans arftagare äro korpen, svalan, vipan, tuppen samt äfven tjädern och örnen.
Korpstenen, hvilken uppgifves vara röd, möter inom folksägnen och folktron så väl inom vårt land® som i Finland^ och på Färöarna.^ Enligt de vanliga svenska uppgifterna har han egenskapen att göra bäraren däraf osynlig, men enligt den södermanländska likasom den färöiska anteckningen förmår han dess utom i likhet
* J. Gbimm: anf. arb. sid. 925. — A. Kuhm: Die herahkunft des fetiers und des göttertranka. Berlin 1859. S. 214. — Hvit var ock enligt Plinins den duk, hvari drnidema apphemtade den heliga misteln, likasom enligt Tacitns den dnk, hvarpä den germanske prästen kastade lotterna af den heliga trädgrenen.
* Eva Wigsteöm: Djurlifvet i folkets tro och sägner, sid. 177, i Svenska fornminnesföreningens tidskrift. B. 10. Stockholm 1900.
3 A. Euhn: anf. arb. sid. 216.
* Eva WigstbÖm: anf. npps. sid. 175.
* Jfr förfrs anf. upps. Om fastlagsriset, sid. 272, 273.
* J. Wahlfibk: anf. npps. sid. 104. — Gr. O. Hyltén-Cavallius: Wärend och Wirdame. D. 2. Stockholm 1868. Tillägget sid. xxxv. — Eva Wigstböm: anf. npps. sid. 176.
^ Z. S.: Folktro och plägseder i mellersta Österbotten. Separat. S. 112. ^ H. Pstebsen: Om Nordboemes Gfudedyrkelse og Gudetro i Hedenold. Kjebenhavn 1876. S. 87, 88. — Äntiquarisk Tidskrift Kristiania 1850. S. 205.
12
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
