Tillbaka Read Runeberg

Meddelanden från Nordiska museet

Originalsida 193
Originalsida 193
Originalsida 192
Originalsida 193
192–193

Sida 193

178 FÅGELN MED SEGERSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNET.

med gndagrenen öppna det slutna: ägget, som icke vill låta kläcka sig; låset, som är stängdt. Få Färöarna betraktas de af hafsströmmarna stundom på knsten uppkastade stora bönorna af den amerikanska baljväxten Entada gigaldbium såsom segerstenar {sigursteinur), och det samma synes ock hafva varit förhållandet i Norge, där de under benämningen bu-stene användts mot kreaturssjukdomar (trolldom, förgöring).^ Beträffande korpen är att märka, att han ock anses hafva en fjäder, hvilken besitter likartade underbara egenskaper som korpstenen. Denna fjäder är i olikhet med korpens öfriga dräkt hvit.*

Om svalstenen förmäles, att han skyddar mot trolldom och sjukdom, att han gör omotståndlig så väl i strid som kärlek, och att han gör osynlig. Vanligen uppgifves, att svalan eger tre stenar — en röd, en hvit och en svart — af hvilka hvar och en besitter en af ofvannämda egenskaper. Att märka är, att det egentligen endast är den genom sitt röda framhufvud kännetecknade ladusvalan (Hirundo rustica), som innehar segerstenen. ^ Här må ock erinras om den allmänna, djupt rotade svenska folktron, att svalan mot vintern sänker sig till sjöbottnen och där dväljes till våren, med andra ord, att hon då gästar underjorden.

Häri liknar svalan en annan fågel, som äfven han innehar segerstenen. Denna fågel är den tofsprydda vipan (Vanelltis cristatusy Om henne förtäljes nämligen, att hon under vintern ligger dold nere i mossen, å hvilken hon om sommaren uppehållit sig. Hon håller härvid ett grässtrå i näbben. Beröfvas hon detta, dör hon.* Det säges ock, att man i hennes bo kan finna en mångfärgad sten, som gör innehafvaren osynlig samt äfven förmår för denne yppa andra personers innersta hemligheter.*

* E. Sundt: Beretning om Fante- eller Landatrygerfolket i Norge. 2 nppl. Christiania 1852. S. 153, 154. Jfr härmed G. F. Black: Scottiah charms and amuleta, sid. 479 och 506, i Proceedings of the Society of Antiqtiariea of Scotland. D. 27. Edinburgh 1893.

* Eva Wiqsteöm: anf. upps. sid. 176. — J. Wahlpisk: anf. upps. sid. 106.

* Jfr Albertus Magnus redivivus eller Hemlighetemas Bok. Göthcborg 1843. S. 70. — J. Wahlfisk: anf. npps. sid. 104— 105. — Eva Wiqström: anf. upps. sid. 175

* J. Wahlpisk: anf. npps. sid. 96. ' J. Wahlfisk: anf. upps. sid. 105.

Digitized by VjOOQIC

Källa: Internet Archive ·