Sida 217
202 FÅGELN MED SEGBRSTENEN, SPRÄNGÖRTEN OCH LIFSÄMNBT.
resa, när de ej färdas på den svartbrända agnsrakan, antaga skatham. Enligt Ovidius'^ tydligen från grekisk källa hem tade uppgift är skatan niofaldigt född af sin moder Euippe och dotter till den rike Pieros, i hvilken man torde ha rätt att se en sent inom den klassiska forntidsliteraturen framträdande fruktsamhetsgud.* Skatan spelar enligt Ovidius' framställning gent emot de nio muserna ungefär samma rol som den frygiske skogsguden Marsyas gent emot Apollo. Sålunda blef ock skatans kult en karrikatyr af den urgamla hackspettkulten, likasom den under medeltiden uppdykande djäfvulskulten blef en vrångbild af den urgamla lifsgudens religion. Det skulle må hända anses såsom en alt för stor brist i denna uppsats, om jag icke också yttrade några ord om den fågel, som hos många af Orientens folk motsvarade pelikanen (hackspetten) hos Europas, och som dess utom inom den kristna symboliken vunnit ett kanske till och med större anseende än pelikanen. Den fågel jag åsyftar är sagofågeln Fönix. Sägnen om honom, huru han förbränner sig själf for att uppstå ur sin egen aska, torde jag få betrakta såsom så allmänt känd, att jag ej här for den samma behöfver vidare redogöra. Denna från Orienten inkomna mytiska saga, hvilken under kejsartiden blef mycket populär inom det romerska riket, upptogs af de kristna såsom en sinnebildlig profetia om Kristus, hvilken ock »hade makt att låta sitt lif och att återtaga det». Redan Clemens Romanus (död omkring år 103) använder i sitt första bref ^ utförligt denna liknelse och visar sig därvid ega indirekt kännedom om Herodotos* framställning.* Senare skref kyrkofadern Lactantius (död omkring år 330) ett poem De Phoenice, i hvilket en hälft kristen, hälft hednisk mysticism träder i dagen.* Se vi nu på den af Herodotos gjorda skildringen, hvilken nog mer eller
' Metamorphoseon V, 302 o. f.
* Jfr HoMEBOs: Odysseia IX, 135.
3 Kap. 12, v. 1—9. Se Det Apokryfiska Nya Testamentet Stockholm 1850. Sid. 70.
* Herodotos II, kap. 73.
» Lactantius: Opera II, 214—219, enligt E. P. Evans anf. arb. sid. 68—69. — Den kristne skalden Aurelius Prudentius författade ej långt därefter sin kristlig^ mystiska hymn till tuppen : Hymnus ad Galit cantum.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
