Tillbaka Read Runeberg

Meddelanden från Nordiska museet

Originalsida 43
Originalsida 43
Originalsida 42
Originalsida 43
42–43

Sida 43

S8 ARTUR HAZELIUS.

flagghöljda kistan, på hvilken endast lågo, jämte en sonens minnesgärd, kransar från kronprinsparet samt från prinsame Gustaf Adolf och Vilhelm.

Processionen bildade sig. Först tågade efter Flottans musikkår de närvarande studenterna och arbetardeputationen under sina fanor. Sedan följde öfriga kårer. Kullorna och manliga tjänare från Skansen, i samlade grupper, buro de många, från katafalkens trappsteg uppsamlade kransarna.

Sakta bars kistan, följd af den dödes närmaste anhöriga. Nordiska museets nämd, hedersledamöter och tjänstemän m. fl., fram mellan allmänhetens täta led. När kistan fördes ut från Skansens område, ljöd afskedssaluten från batteriet. Kistan lyftes å en väntande svartklädd vagn under ett hvalf af lef vande grönt; och vidare skred tåget in mot staden, öfver Djurgårdsbron och längs Strandvägen. Högtidsstämda, oöfverskådliga människomassor hade samlats på dess väg, flaggor på half stång vajade mellan gatans gröna lindar, från fönster och tak och från hamnens skepp. Sorgmarschen tonade än, när tåget nådde Hedvig Eleonoras kyrka, där jordfästningen skulle försiggå. Här hade infunnit sig kronprinsen samt representanter för konungen och drottningen samt det öfriga konungahuset.

En blandad kör sjöng till orgeln en psalm, hvarefter docenten vid Uppsala universitet J. A. Eklund framträdde till kistan och höll en dödsbetraktelse med ledning af ordet: »Utransaka mig Gud och känn mina tankar.»

Under det att fanorna sänktes, föllo de tre skoflarna mull pä kistan. Högtidligt tyst och stilla var det i templet, medan jordfästningens ord uttalades öfver fosterlandsvännen, den af alt vårt folk vördade, som nu vigdes till grafvens ro.

Äter ljöd psalmsång, Gounods >Ave verum» uppstämdes, och sedan en stråkkvartett utfört Eubinsteins »Sferernas harmoni», afslöts högtidligheten med Normans sorgmarsch.

Ute på Skansen skulle griften redas. Under dess furor hade Artur Hazelius älskat att vandra. Där skulle han komma att njuta den långa hvilan efter sitt arbetsfylda lif. Intill dess klippkam-

Digitized by VjOOQIC

Källa: Internet Archive ·