Sida 531
196 SAGOR, SlGNEB M. M. FRÅN FINNBTGDBR OCH LAPPMARKBR.
mnltnat. Årligen kommer emellertid folk som vanligt dit för att slå myrängen och bor då i kåtan. Så var en gång en flicka Ulla Waaranperä i Naapuri-gåxåen med i ett dylikt slåtterlag. När kon gick till källan fbr att hemta vatten till ^meZt-kokning, hittade hon Peipponens skalle, satte den på en stör och gick in i kåtan, där hon sade till de andra: »Se, Peipponen håller på att bli lefvande, hans hnfvnd är redan högt öfver marken!» Hon åt därpå kiisseli med de andra, men blef sjnk och kräktes opp alt sammans, orkade ej gå på äng hela den dagen. Spökena togo fast henne, men de släpte henne snart, så att hon kunde arbeta med de andra igen.
Jussi Wälivaara i Saittajärvi var en mäktig trollkarl. Han låg ständigt på vägarna, men aldrig tordes någon röra hans lass, som han lämnade ute på gården, då han kom till bys. En gång kom han till en by, som var ett riktigt tjufhål, och värdfolket uppmanade honom att föra lasset under tak. »Behöfs inte!» svarade han endast. En karl gick emellertid på natten och ville taga ett stort bryne och en knippa lin. Men han fastnade vid lasset. På morgonen kom Jussi ut och frågade: »Hvad hade du med mitt lass att göra?» Jussi slog honom på örat några gånger, och karlen blef då fri.
Tärändö kyrkby i Norrbottens län, jnni 1891, och flerstädes.
3. Olof Elias' Kaalasluspa berättar.
På PiedjcLsennippura, fyra och en half »fjftmdelar» (fjärdingsvftg) i söder om Kelluka, höllo lapparne förr stora offerfester, då renar dödades och stektes hela till gudarnes behag. Där på fjälltoppen fins det, påstår man — fastän jag ej har sett det, ty ingen kan komma dit — tre stycken murade stenkyrkor, den öfversta störst och två mindre längst i söder. Här bland stenarna brukade lappame mura in kopparpengar och silfverkärl.
En gång gick en lappgubbe vid namn Fiskari-Pieti dit för att utforska platsen, men då han klef på muren, kommo stora håriga
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
