Sida 17
söndersplittrandet af det urnordiska språket i de dialektgrupper, hvarur de yngre nordiska språken utgått, skedde under vikingatiden och att vårt modersmål under denna tid småningom uppväxte ur detta sitt modersspråk.
Då vi nu öfvergå till att närmare betrakta vårt eget språk, vilja vi först i yttersta korthet angifva de tidevarf eller perioder, i hvilka vi indela dess historia.
3. Vårt modersmåls perioder.
Vårt språks häfder sammanfalla i det stora hela med vårt folks. Så väl från samhällelig som från språklig synpunkt utgör den nya tidens inbrott — omkring 1500 e. Kr. — en afgörande vändpunkt. Och vilja vi vid denna vändpunkt anföra som hållpunkter för minnet några namn, kunna vi nämna Gustaf Vasa och Olavus Petri. Hvad den förre var för vårt folk i politiskt och socialt hänseende, det kunna vi säga, att den senare var ej blott i religiöst utan äfven i språkligt hänseende. Hvad den förre var för staten, tronen och samhället, det var den senare ej blott för tanken och tron utan ock för språket. Väl är det kanske ej fullt rätt att säga, att Gustaf Vasa uppbyggde grundvalarna för vårt samhälle och Olavus Petri för vårt språk, ty ingen enskild människa torde kunna göra sådana storvärk. Alla och därmed äfven de största bland oss äro barn af sin tid och “härförarn vinner icke ensamt slaget, de djupa leden vinna det åt honom“; men i hvarje tid och särskilt i djupt genomgripande brytningstider är det de stora snillena, som anföra tidsandans härar och äro dess brännpunkter. Och i denna mening kunna vi säga, att likasom Gustaf Vasa lagt grundvalen till vårt nuvarande samhälle, så har ock Olavus Petri lagt grundvalen till vårt nuvarande språk.
Vårt modersmåls häfder sönderfalla därför i två stora tidevarf, det fornsvenska och det nysvenska, och på milstolpen mellan dessa ha vi att tänka oss bilden af vårt folks störste
