Sida 9
1. Inledning.
Vilja vi kasta en blick på vårt modersmål och dess historia, framställer sig genast den frågan: huru länge har vårt modersmål talats? Vi kunna härpå endast svara, att det talats i vårt land alltsedan vikingatiden d. v. s. ungefär 1000 år. Vikingatiden omfattade ungefär 3 århundraden (omkr. 750—1050 e. Kr.), och man torde sålunda anmärka, att svaret är något obestämt. Att noggrant bestämma tidpunkten, när ett språk börjar eller när det upphör, är också strängt taget ej görligt.
Mellan tvänne besläktade språk, i synnerhet om deras områden beröra hvarandra, är det i allmänhet omöjligt att kunna uppdraga någon bestämd gräns, emedan de förmedlas genom en mängd öfvergångsdialekter. Så är t. ex. fallet med vårt modersmål och dess systerspråk danskan. På samma sätt kan ej häller någon bestämd gräns uppdragas mellan besläktade språk, som i tiden så att säga följa efter hvarandra. Det äldre — modersspråket — öfvergår nämligen endast småningom genom en mängd förmedlande former i det yngre — dottersspråket.
Med ett ord: mellan befryndade språk, vare sig de i rummet ligga bredvid eller i tiden efter hvarandra, finnas i regeln inga skarpa gränser; de öfvergå i hvarandra som de olika färgerna i rägnbågen.
Vi kunna därför på den uppstälda frågan endast gifva det sväfvande svaret, att vårt språk utvecklat sig ur sitt moderspråk — som vi kalla urnordiska — under vikingatiden.
Och vi kunna äfven påstå, att i samma mån detta svar är sväfvande, i samma mån är det egendomligt nog dess mera noggrant, eftersom det ej gifves någon tidpunkt, vid hvilken, utan blott en tidrymd, inom hvilken ett språk kan sägas uppkomma ur ett annat.
