Sida 18
reformator, en af dess ädlaste söner, Gustaf Vasas store samtida, Olavus Petri.
Vi vilja nu först kasta en blick på vårt modersmåls öden före hans tid.
4. Den fornsvenska tiden.
Denna period omfattar således vårt språks historia från vikingatiden till reformationen. Vi kunna kalla densamma för vårt modersmåls barna- och ynglingaålder. Likasom barnet och ynglingen vanligen utmärkes af bristande stadga och mognad, likaså tyckes språket under denna sin uppväxt i mångt och mycket vara omoget och själfsvåldigt. Vi leta förgäfves i minnesmärkena från den fornsvenska tiden efter den ans och rykt vårt nuvarande skriftspråk äfven i dess mäst lediga form visar. Ett egentligt riksspråk kan knappast sägas ha funnits och skillnaden mellan de olika landsmålen framträder vida skarpare än nu, ehuru visserligen, ju närmare vi nalkas reformationens stora vändpunkt, desto mer ordnat och enhetligt blir språket.
Den fornsvenska tiden är i stort sett vårt språks långsamma födelse. De älsta minnesmärkena kunna knappast skiljas från urnordiskan, under det att vid reformationens inträde talspråket tyckes i det hela ha varit nära nog det samma som vårt nuvarande.
Denna långa tiderymd af omkring 700 år indelar man i tre underafdelningar, i allt väsentligt sammanfallande med de perioder, hvari vårt folks politiska historia under denna tid sönderfaller. Vi nämna dem runtiden, den egentliga fornsvenska tiden och den yngre fornsvenska tiden.
***
Runtiden omfattar tidsskedet från vikingatiden till omkring 1200 e. Kr., då Folkungaätten tillvällade sig makten och snart därefter besteg tronen. Detta tidevarf är ett tidevarf af ständiga inre strider mellan de skilda
