Sida 18
Minnen från Hednatiden
och ungefär samma bredd, voro med sina jcnmaste och vackraste sidor vända inåt grafkammaren, hvars inre och bredaste ända in- föll ungefär vid högens me- delpunkt, och hvars sma- lare del slutade med en trång utgång på högens södra sida. Grafvens längd var 10 fot, största bredden 5,5 fot och minsta bredden nära ingången 3,8 fot. Som inga takhällar funnos, och grafhögen icke heller syn- tes ha varit undersökt förut, så måste griftröret ha varit täckt med torf och stockar, hvilka under tidernas längd förmultnat, då grafven blifvit igenfylld af den nedrasade jorden. Af de ben- lemningar, som hopsamlades, visade sig, att tre personer der varit högsatta och bland dem en qvinna, såsom det tycktes, ehuru detta icke med säkerhet kunde afgöras, i anseende till de funna henens långt fortskridna förvandling och förvittring. Icke heller kunde med visshet bestämmas i hvilken ställning liken blifvit insatta i grafven, emedan benen redan voro upptagna, när grafven blef föremål för närmare undersökning. Grafkam- nrarens trånga utrymme gör det sannolikt, att liken varit be- grafna i sittande ställning, hvilken förmodan vinner ytterligare stöd af arbetarnes utsago, som genomgräfde grafven, hvilka en- stämmigt intygade, att benen vid anträffandet legat i skilda högar. Ett par andra former af samma slags forngrafvar finnas i Kumla, vid hemmanet Yxhult, beläget i östra delen af sock- nen på en landthöjd, den fordom s. k. Elfvesta-skogen, och i våra dagar hufvudsakligen bekant för det derinvid liggande yp- perliga tälgstensbrottet. Omgifningarna, vester och söder om gården, kallas ”Graffallet” af de många grafhögar, som funnos Härfvesta-grafven i vågrät genomskärning.
Källa: Project Runeberg ·