Sida 280
Folket
280 Gjuta gjöt gjuti. Klyva klöv kluvi. Knyta knöt knuti. Krypa kröp krnpi. Ljuda ljöd ljudi. Ljuga ljög (lög) ljugi. Löpa lopp lupi. Njuta njöt (nöt) njuti. Nupa (nypa) nöp nnpi. Nysa nös nysi. Ryka rök ruki. Ryk/ca rökk (rykkte) rykki (rykkt). Ryta röt ryti. Sjud (sjuda) sjöd sjudi. Skjuta skjöt skjuti. Skryta skröt skryti o. skrnti. Sluka slök (sluka) — (sluka). Sluta slöt (sluta') ■— (sluta). Smyga smög smugi o. smygi. Snyta snöt snuti o. snyti. Stryka strök struki o. stryki. Stupa stöp (stupa') — (stupå). Suga sög sugi. Supa söp supi. Tjuta tjöt tjuti. Tryta tröt truti o. tryti. För att närmare belysa de nu framlagda uttals- och ord- böjnings-egenheterna i nerkiskan, skola vi till slut meddela ett par språkprof. Då vi hysa den öfvertygelsen, att det skulle lända den jemförande språkforskningen till afgjord vinst, om det svenska språkstudiets idkare ville förena sig om någon viss saga, något folkäfventyr, eller kortare teckning ur folklifvet, att be- gagnas till underlag vid deras återgifvande af olika munarters lynne och egenheter, ha vi till språkprof valt ”Sagan om Aska- poten", derföre att en förträfflig bearbetning af denna allmänt kända folksaga förut finnes i Öster-Nerikes munart, utgifven af G. Djurklou, dels ock derföre, att samma saga blifvit lagd till
Källa: Project Runeberg ·