Sida 281
Folket
281 grund vid framställningen utaf ett par af Dalarnes mest egen- domliga folk-dialekter. £ saga um Äskapoten. (I Öster-Nerikes munart.) Dä wa en gång en bönöe, som många ä fälle dä, a l) han hade tre sön- jer2), å den minsta kallte di för Äskapoten, för han sått i spisen i åska för jämnån. Inte wärsht3) långt frå böuÖs gål låg ett stört slott, a där bödde dä e fru, så rar åså fin, så alöri’ i wäla ha en skulla4) sitt hennas make. En dag saö’ bönö’ åt di båga storste pojkår: »Ja tykker ni kunöe gé ér té å fria té frua på slottfi, å ja tykker ja trör, dä allt skulle kunnä lökkas för ér»; a poj- kår tykkte så mäö di, å så vart dä sajd 5), att di skulle staö å frésta si lökka. Men weö di såskulle te å gå, så ville äskapoten ma han og, å dä wante wäröt di slapp’n inte, uta’ han fikk följa mäö å bära matsäkkaposen. Når di nu gått en béte, så hittaö’ äskapoten e skata på vägen. — »Hvaö ska du mä’n där å göra?» — saö’ pojkår “kast borta!» __ «Åh, nä men!»6) — saö’ äskapoten — «bö kan fälle bli bra te någä». A så gikk di igen. Når dä leö um e stunö, sa hittaö äskapoten ett horn. — «Hvaö ska du mä’ä där å göra?» — saö’ pojkår — «kast bort’ä!» __ KÅh, nä men!» — saö’ äskapoten — «dä kan fälle bli bra te någä». A så gikk di igen. Når dä leö um e stunö, sa hittaö äskapoten en hånk ). — «Hvaö ska du mä’n där å göra?» — saö’ pojkår — »kast bort’en!» — »Åh, nä men!» — saö’ äskapoten — »han kan fälle bli bra te någä». Å så gikk di igen. Når dä leö um e stunö, så hittaö’ äskapoten ,en kil. — »Hvaö ska du mä’n där å göra?» — saö’ pojkår — «kast bort’en!» — »Åh, nä men!» — saö’ äskapoten — «han kan fälle bli bra te någä». Å så gikk di igen. Når dä leö um e stunö, så hittaö’ äskapoten ett lok8). — »Hvaö ska du mä’ä där å göra?» — saö pojkår «kast bortä!» — «Åh, nä men!» — saö’ äskapoten — »dä kan fälle bli bra te någä». Å så gikk di igen. Når di nu kom fram te slottä, så skulle alösta poj- ken in försht å fresta si lökka. Når han kom in te frua, saö’ han: — »Ni har fali9) varmt nästa '") er!» — »Varmare i min bakugn!» — saö’ frua. — Å så fikk han gå. Så kom millapojken ") in han, å då saö han som den åre: ') i conj. och. 2) Sönjer pl. af son; dock förekommer äfven pl. söner. 3) Inte wärsht, inte så serdeles. 4) Skulla sup. af ska, skulle, skulla, skola. 6) Sajd, sagdt, partic. af säja (säga). nä men, åh, nej. men. r) Hank (uttal, hånk) m. gärdesgårdshank. A) Lok n. lock. ») Fali adv. fasligt, förskräckligt. 10) Nästa prsep hos (endast om personer). ") Millapojke m. den mellersta i ålder af tre bröder.
Källa: Project Runeberg ·
