Nerikes gamla minnen, sådana de ännu qvarlefva i fornlemningar

282 — «Ni har fali varmt nästa er!» — »Varmare i min bakugn!» — saö’ frua. — A så fikk han gå. Nu kom åskapoten in, å når han fikk si frua, saö’ han og: — «Ni har fali varmt nästa er!» — «Varmare i min bakugn!» — saö’ frua. «Dä va bra dä» saö’ åskapoten -—• «då kan ja få steka mi skata». «A dä gar fälle an» — saö’ frua, å så satte åskapoten in skatå i un- gen, å där stög hö å pottraö’ å fräste. — »Flotä rinner» — saö’ frua. — vHorn te ta’t i» — saö’ åskapoten. — »Hörnä sprekker sönöer» •— saö’ frua. — aHdnk te sätta um’ä» — saö' åskapoten. — »Hanken ä för störer» — saö’ frua. — «Ktl te kila’n mäÖ» — saö’ åskapoten. — »Flotä rinner öfver» — saö’ frua. — uLok te lägga öfver» — saö’ åskapoten. Nu såg frua ått åskapoten wa den rätte, för han vart alöri råölösr; å så fikk han frua å slotta å gulö å silfver förutan all änöe. Åskapoten. (På Qvistbro bergslagsmål ,). Dä wa ain gång ain bönöe, som många ä fälle dä, som hadde trai sönjer. Dai båga storstä potjårl 2) gekk’le3) någe an, main dain minste wa ain rikti solka- kopp, som hölls i spissen för jämnå, å bara pétaö’ å potaö’ i åska, å daimaiså4) kallte dai’n fyr 5) åskapoten. Inte så övuli långt frå bönÖs gål wa ait stört slott, som glimraÖ’ änöa6 * ) som söla utå barsta gull å sölfver, å alöri skull’n fälle ha sitt maken tai tokka rar fru som hö, som bödde på slottä. Ain dag saö’ bönÖ tai potjår, ått dai kunöe väl ta å fria tai frua, å dä wa’l inte potjår emöt um förstås, å så wart dä sajd, att dai skulle freksta si’ lökka. Waid dai skulle tai å gå, kom åskapoten å ville mai’ han og. — Hvaö dä likkt, tökkte dai åre potjår, ått ain tokken lörttholk8) skulle få gå mai’ å fria tai frua. Main hur åskapoten sargaö’ å kiltaö’8), så vart dai inte å mai’n, annä ,n) dai fikk lof å l) Hvad som egentligen utmärker Qvistbro bergslags bygdemål, serdeles i den del af socknen, som kallas Gammelhyttelaget, ifrån nerkiskan, så väl i de andra bergslagsorterna som pa slättbygden, är, att det korta e och i, när detta i hvardagsspråket uttalas som e, diftongeras till ai, hvilket här betecknar dessa vokalljud. 2) Potje ni. pojke pl. potjår best. f. potjår. ) Geklc’le, gick fälle, gick väl. *) Dai mai så, dermed så, derföre. 6) Fyr conj. för. 6) Änöa adv. alldeles, precist. ') Waid, vid. 8) Lörttholk m. osnygg, orenlig menniska. °) Sarga och hilta, ifrigt påyrka, oupphörligt begära. 10) Annä coDj. utan.