Sida 31
Minnen från Hednatiden
31 väl i vanligaste fall reste der slägten eller byalaget hade sin grafplats. När en tilltagande odling sedan utjemnade ättekul- larna, stensättningarna och andra graflemningar af mer förgäng- lig art, blef ofta den väldiga bautahällen ensam qvarstående. Detta är anledningen hvarföre vi träffa dessa fornlemningar lika ofta i åkrar och vägkanter, der nu ej ett spår synes efter forn- grafvar, som bland ättekullar och stensättningar på de torra grusåsarna, hvilkas ofruktbara jordmån icke lockat till någon odling. ”Ölkannesten” på Nybble mark i Wintrosa. Inom Nerike äro bautastenarna ej sällsynta. De före- komma så väl ensamma som i flock, i senare fallet någon gång i stort antal, såsom på Odinsbacke i Askers socken, der icke mindre än tjugu stenar, ställda i fyra rader, stå på ett ställe. På Hamra gärde i samma socken finnes en samling af tio, på Ekåsen vid Bärsta i Hackvad en grupp af fem, och på den s. k. Gubbskogen, söder om Skäfvesund i Glanshammar, en dylik
Källa: Project Runeberg ·