Sida 140
»Man har derför i regentlängden insatt diktade personer såsom representanter för utvecklingsskeden, hvarvid man gjort början med vissa gudapersonligheter. Men om och när man i fortsättningen kunnat upptaga något verkligt konunganamn, har man in-klädt äfven detta och dess bärare i sagans utsmyckade drägt».
Så gjorde Snorre Sturlason, så har ock Saxo gjort, den senare likväl något vida mer. Ty det skall visa sig, att han i Sköldunga-sagan ganska fullständigt omsatt hela den poetiska Eddans skaldeverk från början till slut, ehuru efter en något förändrad plan.
Hit hörer först, att han, såsom ett barn af sin tid och rätt-trogen kristen man, med afsky omtalar de hedniska gudarna Oden, Thor, Balder, Tyr, Heimdall och andra. Men detta hindrar honom icke att i samma andedrag, då han brännmärkt den föraktlige Oden, ganska harmlöst och under förklädnadsnamn omtala »den gamle enögde gubben» och andra hedniska gudapersonligheter, nemligen såsom symboliserade naturmakter. Det är då ganska synbart, till hvilken grad de gamla mythsagornas skönhet tilltalat honom och gifvit poetisk färg åt hans framställning. I öfrigt må äfven anmärkas, att Saxo i afseende på användandet af poetiska förklädnader är en likaså medveten och fulländad mästare som eddaskalderna och Snorre Sturlason.
För det andra och medan Eddans skaldeverk i sin förra af-delning eller för tiden intill Kristi födelse berättar oss om invandringarna i norden från södern, och i den senare afdelningen om utvandringarna från norden tillbaka till södern samt öfver-gången från hedendom till kristendom, har Saxo förlagt hela hufvud-handlingen till Danmark. Men de olika utvecklingsskedena har han visst icke förbisett, utan åskådliggjort dem genom att i konunga-längden införa sex regenter med namnet Frode (en omskrifning för guden Fröj, Njords son). Hos hvar och en af dessa sex framträda drag för drag af guden Fröjs mythsaga och derjemte nya tids- och utvecklingstecken, så att Frode-Fröj den förste omedelbart är vanagudens son, som grundlägger Fröjskulten. Frode-Fröj den tredje eller fridgode, under hvars regering verldens frälsare föddes och Frodefriden häfdes, intager en vändpunkt, alldeles som i eddasången om qvärnen Grotte, och herskar öfver alla germa-niska folkgrupper från yttersta norden och långt söderut, från slavernas gräns i öster till Rhenfloden i vester. Ja, när denne
Källa: Project Runeberg ·
