Sida 200
Thurs-barnene utödare (Thor) utlåter sig (leetr) eller säger sin halskraft (svira-megin) skola växa upp mot himlens tak, om icke den mörka möns (Mömar) angripande blod (vågens etterstänk) minskades (pyrri af verb. frverra, þverr, þvarr) för honom.
8. Friðar eiðsvara óðu fast, en Gauta setrs vikinga-snotrir flaut sverð-runnar Unnar feng; Hrönn þurði — kykva nauðar — at hanðrs herði rann: Áss, skafls af afli jarðar, hretviðri blásinn!
Eiðsvari = Geirröd, såsom ofvan är sagdt. Friðar eiðsvara genitivkonstruktion: i fred för den edsvurne (Geirröd) gingo de stadigt framåt. Friðar eiðsvara kan ock hänföras blott till Thor och nästa sats. Gauta (Odens) setrs vikinga-snotrir = Thor. Flaut sam, undgick simmande, sveriS-runnar = sverð-ruðar den svården (svördr, här isen) brytande, undanrödjande, Unnar feng Unns, böljans, feng rof, fångst (af fengr præda), d. v. s. att blifva ett rof för den rasande vågen. Kykva nauðar i lifsnödsstunden (åter en genitivkonstruktion) saktade Big böljan (Hrönn) vid landkänningen, eller efter orden: mot jords axel-hus, mot klippgrunden, at hauðrs herði rann. Riktigare synes dock läsarten hau
Källa: Project Runeberg ·
