Sida 201
Hos menskor heter det sjö, men st löga hos gudar, och vaner det våg kalla, jättar ålhem,
alfer vattenstöd (lagastaf), och dvergar det djupa ha/.
Åfven drufvan, eller i allmänhet jordfrukt, hvnrs skal innesluter den närande saften, kallas lagastaf, saftstöd, böljestrå (Alvisstnål 32). Grids staf är ock symboliskt uttryckt med skeppsmasten, hennes bälte med skeppsskrofvet och hennes handskar med årorna.
10. Né dólgs djúp akarn våma glamma fírum striðkviðjendum stöðvar drápu stall við rastar falli; eiðsferðar arfi hlaut meira ógndjarfan hug: þróttar-stein Thors né Thjålfa skalfa við ótta.
Dólgs djúp akam fiendskapens djup-ollon (hjertan) vacklade ej (drdpu stall) hos platsens (stöðvar) fege störtares (glamma vdms, Geirröds) strids-förkunnandc kämpar (firum striðkviöjendum) vid det långa 1. långväga anfallet. Etbsfirftar synes temligen påtagligt vara en felskrifning i Bt. f. eiða/erðor eller eiösfridar. Eiðsferðor arfi, odsfärdens arfBman, Thjalfe, som skördade vinsten af härfärden. Att här menas Thjalfe framgår af en annan läsart (Sn. Ed. I: 254). Reiðr stóð Rösku brodir o. b. v. próttar-stein, en annan känning för hjertat.
11. Ok sifuna sverðs, siðan gerðu liðhattar hilfar-borðs-dyn við Harðgleipnis hörða barði; áðr hyl-riðar-Heiði skytju hrjóðendr fjöru þjóðár vid skyld-breta-héðins reikar skál-eik.
Si/una sverös, genitiv-konstruktion, då svärdet var draget och strid nödvändig redan, gjorde de utmanande härmännen, liðhattar (Thor och hans följeslagare), sköld-bords-gny med Btridsyxans (Ffarðgleipnis) hårda slag (barbi ---barðagi)’, förr än do sköto (skytju pro skjutu; ordformen skytju för alliterationens skull) å hyl-ríðar-Heiði stora, blödande, lifsfarliga sår, hrjóðendr fjitru pjóbár. Fjöru gen. af fjara eg. hafsvattnets sjunkande vid ebben, receBsus inaris.
Heid är, som vi sett, Rimners ökända dotter; men hyl-ríðar-Ffeiðr mörk-ndta-ffeid är en omskrifning för Geirröds dotter Gneip eller FFyrrokin, prototypen för Gullveig. De sköto henne vid skyld-breta heðitis reikar skdl-eik, vid de skylande pelsbrettens skiljebenas Bkål-ek.
En ganska obscen omskrifning!
Héftinn betyder pels eller luden skiunkjortel; breta gen. pl. af bret n. brett, som ännu finnes i vårt språk; reik hårets bena; skäl eik skål-ek, hufvudskåls-eken, Erablas kropp.
Man torde finna, att bär med andra ord uttryckes hvad Thor menade med: >å skall i os stämmas!» Jag kan derföre icke biträda V. Rydbergs förringande omdöme om Sn. Eddas berättelse angående Thors färd till Geirröds gård till förmån
Källa: Project Runeberg ·
