Nordiskt medicinskt arkiv 1895

OM EXCISION VID SPINA BIFIDA. t

Man har frågat sig, huruvida klyfningen varit det primära och vätskeansamlingen det sekundära, eller om förhållandet vore tvärt om. Hufvuddragen af de olika åsikterna härom må i allra största korthet anföras. ')

Liksom man har att söka den första noggrannare, anatomiska beskrifningen af spina bifida hos en holländare, Tulpius, är det äfven en dennes landsman, Ruysch, som uppstält den äldsta teorien för åkommans patogenes. Han ansåg orsaken böra sökas i en med hydrocephalus internus kombinerad hydromyeli, som hade till följd, att en del af medullarröret utstjälptes ur ryggmärgskanalen. Teorien akcepterades af Morgagni och äldre med honom ungefär samtidiga forskare, som kommenterade och vidare utvecklade den. En alt för stor vätskemängd tänktes uppstå i spinalkanalen (resp. ryggmärgskanalen), och på det ställe, där muskler och fascier gjorde minsta motståndet, — vid platsen för processus spinosi — bildades en herniös utbuktning, eller säcken brast sönder, och en platt ränna, en rachischisis, blef slutprodukten. Till denna åsikt slöto sig i senare tider FöRSTER, Ahlfbld o. fl. Emot deras teori uppträdde i början af innevarande sekel Meckel, som ansåg, att spina bifida och därmed analoga företeelser borde uppfattas såsom »Hemmungsbildungens, samt att deras orsak låge i en »Bildungsmangel , eller, för att tala med de senare anhängarne af denna åsikt, i en lokal aplasi, hvilken vore att söka i de mesoblastiska anlagen. Till stöd för en dylik åsikt hafva anförts flere speciela moment: »en persisterande förbindelse mellan medullarröret och hornbladet (Ranke), en interposition af ägghinnorna eller amnionitiska strängar i ryggfåran (Cruveilhier, Pandm) och slutligen abnorma böjningar af det växande embryot (Lebedeff). v. Recklinghausen uppträder som motståndare till åsikten om en embryonal hydromyeli såsom primär orsak till spina bifida. Han har visserligen icke några direkta bevis att ställa däremot, men han anser den dock vara i högsta grad osannolik. Att hydrocephalus och spina bifida cystica förekomma på en gång, uppfattar han såsom ett koordinationstillstånd och finner stöd för denna uppfattning bland annat däruti, att två cystor kunna samtidigt existera hos en patient, utan

HufvudsakliKeii efter v. Recklinghau.sek a. st. och Marchand i Eulen-BUKG8 Realeiievflopedie, bd 18, s. 437, II uppl. 1889 samt Paul SchutZ: Ein Fall von Spina bitida iind Myelomeningocele. Dissertat. Königsberg 1891, hvilka äfven närmare angifva de resp. förfnttarnes källskrifter.