Sida 84
Om käksvulster, första delen
44 NORD. MED. ARK. 1895, N:r 1. — f. A. IJLNOCREX.
1 april 1894 uppsökte jii;; patienten ooli kunde (IS kdnstatera, att intet reoidiv var synlifft. Den liö<;ra käkhulfvan hade förflyttats något inåt, så att tänderna i de båda kåkarna ej fullt motsvarade hvarandra. Som hon ej hade skaffat sifj nation som hälst käkprotes, var tugfi"'"?"»' för henne ganska besvärlig. Talet var ganska obehindradt. Trots den tämligen betydliga insänkningen af vänstra kinden efter det borttagna käkbenet var ej ansiktet vidare vanstäldt. Hon var själf nöjd med sitt tillstånd.
Makroskopisk undersökning. Preparatet visar hela vänstra underkäkshalfvan uppdrifven till en nära knytnäfvestor tumör. Den sträcker sig ifrån första framtanden längs hela underkäkens horisontala del och fortsätter. sig sedan i uppstigande käkgrenen, slutande ungefär 1 cm. nedom halfmånformiga incisuren, lemnandc^ processus coronoideus och processus condyloideus ujed hals intakta.
Tumören mäter i längd ungefär 11 cm., i bredd .5' o cm., i höjd 5 cm. Särskildt den yttre skifvan af käkbenet är betydligt utspänd till en tunn benlamell, som på sina ställen är ersatt af en fibrös väfnad. Vid tryck vid själfva underkäksviukeln kan man framkalla pergamoitknitter. Ofvanför kännes svulstväggen fast, benhård, och framfor den samma längs hela den horisontala käkgrenen får man intryck af en hård, solid och fast svulst. Hela den yttre delen af käken bildar en kuUrig, tämligen jämn, betydlig ntbuktning. Processus alveolaris visar följande tänder: 2 framtänder, 1 hörntand. 2 premolarer, hvaraf den sista är tämligen starkt förskjuten i riktning inåt. Endast dess 3:e molar finnes kvar, belägen på ett afstånd af 2 cm. ifrån den sista premolaren. I trakten emellan dessa båda tänder samt i omgifningen utåt af ungefär 1 cm:s periferi visar sig tandköttet sönderklyftadt med större och mindre vårtformiga exkrescenser, hvaraf en del höja sig tuppkarnformigt ända till nivån af tändernas spetsar. I öfrigt visar tandköttet inga förändringar.
Käkbenets inre yta visar endast en obetydlig uppdrifning af benet i trakten strax nedom underkäksvinkeln. A mellersta delen är benväfnaden ersatt af en tämligen tjock, fibrös kapsel.
Vid genomskärning af svulsten visar sig en central håla, sträckande sig ifrån ölre delen af uppstigande käkgrenen igenom hela underkäkshalfvan ända till trakten under framtänderna. Den är rymligast i sin bakre del, där den är ungefär af en valnöts storlek. I sin öfriga del är denna håla genom talrika inskjutande åsar och papillomatösa vegetationer afdelad i oregelbundna utbuktningar. Dess inneryta visar öfveralt större och mindre vårtformiga exkrescenser. I de bakre delarna är den mera glatt och jämn; i de främre företer den ett mera trasigt, sönderfallande utseende.
Själfva den yttre väggen består ytterst af en benkapsel, som är tjockast i de bakre och öfre partierna af svulsten. A de främre och öfre partierna bildar den en benhinna af 1 ä 2 mm:s tjocklek. På sina ställen är denna ersatt af eu fibrös väfnad. Här och hvar utskickar den bensepiment in i svulstväggen, som utgå med en bred bas och så småningom afsmalna i en skarp spets. Intill denna fibrösa benkaps(d finnes en till utseendet tämligen homogen, solid svulstväfnad,
Källa: Internet Archive ·
