Sida 90
Om käksvulster, första delen
50 NORD. MKD. ARK. ISit.^, N:r 1. C. .\. UUNGGREN.
öfverensstämma fullständigt med collorna i de. paraden tära epitel resterna till storlek och utseende. Den fria änden pä dessa strängar visar de yttersta cellerna differentierade till smala cylinderceller.
'" De gröfre strängarna visa de yttre cellerna bestående af tämligen sir.äi smala, tätt hoppressade cylinderceller, innanför hvilka ligga några lagei' af mera polygonala celler, oftast transverselt stälda mot de andra och något utsträckta i denua riktning. Här och livar visa dessa strängar utbuktningar med liknande struktur. De kolfformiga ändansvällningaraa synas på en del ställen hafva bildat större cellkolfvar, dock oftast ej räed så regelbunden rund form, ej häller så stora som i de föregående fallen. Strukturen af dessa utgöres ytterst af smala, tämligen höga éyWliderceller, närmast innanför dessa af oftast transversela, långsträckta celler' och innanför dessa äter igen af polygonala celler, något större än de förut beskrifna, men så tätt lagrade, att någon grenighet lios dem ej kan med säkerhet iakttagas. Bild 12 (föreg. sida) visar strukturen af Hl cellkolf med tillhörande stjälk från denna svulst. Ibland uppträda i dessa kolfvar små typiska epitelpärlor. Bindväfven emellan dessa epitelvegetationer har i allmänhet en tämligen lös, fibrillär struktur. I de perifera svulstpartierna har den ofta ett mera myxomatöst utseende.
Till den oragifvande fibrösa bindväfskapseln förhåller sig svulsten så, att den ofta är skarpt begränsad mot den samma, men här och hvar synas smala epitelsträngar vegetera in i kapselväggen parallelt med bindväfsstråken.
Fall 4. Hustru C. H. från Skåne, GO år.
Sjukdomsberättelse (efter anteckningar af professor Odenius är 1883). För ett och ett hälft år sedan märkte patienten vid högra underkäksvinkeln en svulst stor som en nöt, hvilken hon trodde vara en ansväld körtel. Svulsten växte sedan helt obetydligt ända till början af juli 1883, då på en gång utan känd anledning tillväxten gick hastigt. Svulsten är nu stor som en knuten hand och intager underkäksbenet från hörntanden till mandibularleden på högra sidan. Huden frisk, förskjutbar. Inåt munhålan har frivilligt utgjutit sig tvänne gånger en större kvantitet tunn, blodblandad, illaluktande vätska. s
-'' „ resektion af högra käkhalfvan.
Patienten utskrefs läkt.
Mahroshopiskt utseende af svulsten. Svulsten tyckes ungefär vara väl ank-äggstor och utgöras af den till en blåsa med mycket tunna benväggar utspända högra nnderkäkshalfvan ända upp till ledknappen. Denna blåsa är nu i stycken, hvilka äro mer eller mindre hoptryckta och 'därför icke noggrant kunna hopfogas. Blåsans tunna benvägg, som endast å fä ställen saknar beninlagring, bär ä sin yttre yta spår efter muskelfästen. Inre ytan tyckes beklädd af en membran, som ej intimt sammanhänger med underliggande fibrösa väfnad. Den är här och hvar belagd med större och mindre anhopningar af en gulbrun, tämligen lös detritusmassa. Enligt professor Odenius' uppgift skulle å det färska preparatet ej synts några vidare spår till puruleus. Själfva cystan synes genom en ungefär 2 mm. tjock skiljevägg ofullständigt afdelad i 2 rum: ett öfre mindre och ett undre större, hvilka genom en oval, stor öppning
Källa: Internet Archive ·
