Om pängar

SVERIGES MYNTFÖRHÅLLANDEN. 25

åren 1873—77 myntades här 29 millioner kronor i guld; af silfverskiljemynt hade intill slutet af 1886 präglats 15 millioner kronor,

Jämte det vi genom myntreformen 1873 införde guld- fot och fingo gemensamt myntsystem med Norge och Dan- mark, skedde äfven den betydelsefulla förändringen, att vi införde tiodelningen (decimalsystemet) i vår mynträkning. Medan dittills riksdalern hade indelats i 48 skilling och skillingen i 12 runstycken, indelas nu kronan i 100 öre. Detta medför en ofantlig lättnad i alla beräkningar på grund af indelningens öfverensstämmelse med: vårt tal- system. :' Förut kräfdes tidsödande multiplikationer och di- visioner för att göra skillingar till riksdaler o. s. v. Men för att förvandla ören till kronor eller omvändt erfordras som bekant blott ett tillfogande af nollor eller borttagande af siffror. Utan att räkna vet hvar och en, att 2,865 öre är lika med 28 kronor 65 öre, medan det fordrades icke så litet räkning för att göra 1,241 skilling till riksdaler. Att denna lättnad har stor betydelse i det dagliga lifvet, vet nog hvar och en af egen erfarenhet.

Det har här ofvan påpekats, att guldmynt ej kunna

användas till små betalningar. De minsta guldmynt, man i vår tid tilltrott sig att prägla, äro den amerikanska dollarn (värde 3 kr. 73 öre) och det franska femfrancstycket (värde 3 kr. 60 öre), och till och med dessa ha visat sig

opraktiska på grund af sin litenhet. I stater med guld-

mynt måste man därför tillgripa mynt af annan metall, så

kallade skiljemynt, för de små betalningarna. Man använder

dels silfver, dels brons (en blandning af 95 viktdelar kop- par, 4 viktdelar tenn och 1 viktdel zink). Skilnader mellan hufvudmynt och skiljemynt visar sig på flere punk- ter. Medan rätten att få hufvudmynt präglade står öppen för alla, kan ingen fordra att få silfver eller brons myntat till skiljemynt. Utmyntningen är förbehållen staten, hvil- ken alltså äger bestämma den mängd skiljemynt, som skola sättas i omlopp. I några stater är skiljemyntens mängd bestämd genom lag i visst förhållande till invånarnes antal; i andra land söker man på olika sätt sörja för att mängden ständigt motsvarar omsättningens behof. Vidare finnes den väsentliga skilnaden, att medan hvarje fordrings- ägare är skyldig mottaga sin fordran i landets hufvudmynt, hur stor summan än må vara, är man blott förpliktad

2 At NANTES GERT ETT FE NERD 2 SR sö:

Ass mA An GE SOVA

SÄG bänded VR ön Nosa A Bets en RARING LAN ika LT

asbe v NRA REN a

BEER RR DE BASS VÄNS nb DNE ARN År ssea red FÄRA NR