Sida 33
7. Den dubbla myntfoten
DEN DUBBLA MYNTFOTEN. 33
mängden af den metall, som fallit i värde (den uppköptes
och skickades till latinska myntföreningens länder), medan
mängden - af den andra ökades; och detta värkade i rikt- ning att återföra det gamla värdeförhållandet. När det blott är ett enda land, i synnerhet ett litet, som har den dubbla myntfoten, så blifva de kvantiteter metall, som i ett dylikt fall dit införas och därifrån utföras, icke till- räckligt stora för att hindra, att rubbningar i de båda metallernas värde äga rum. Enda följden af den dubbla myntfoten blir, att alla betalningar till ett sådant land fullgöras 1 den metall, som vid hvarje tidpunkt har mindre värkligt värde än det i landets myntlag bestämda, och att den andra metallen utföres därifrån. Men, såsom nämt, är det ingalunda säkert, att denna in- och utförsel är stor nog för att åstadkomma jämvikt på pänningemarknaden.
Den nämda in- och utförseln af ädel metall blir natur- ligtvis särskilt liflig, när det värdeförhållande som dubbel- myntfoten valt, betydligt afviker från det värkliga. Då Japan år 1858 genom en traktat med England öppnades för handel med Europa, hade det två myntsorter, ett guld- mynt "kobang" och ett silfvermynt "itsebu". En kobang gälde i landet för 4 itsebus, medan deras metallvärde var sådant, att en kobang svarade mot 13 itsebu'er. Följden blef, att europeerna, när de innehade silfvermynt, skyn- dade att tillbyta sig guldmynt, och utförde dem till Europa, hvarigenom de förtjänade stora summor på Japans bekost- nad. Japanska regeringen blef därför tvungen att indraga guldmynten. — Till och med den latinska myntföreningens dubbla myntfot var icke tillräcklig för att hålla uppe värdeförhållandet mellan guld och silfver. Då silfret 1873 började falla i värde och staterna i föreningen utsattes för den faran, att allt deras guldmynt utfördes och ersattes af det billigare silfret, tillgrepo de 1874 den utvägen att på förhand bestämma, hur mycket silfver som årligen fick präglas på deras myntvärkstäder, och 1877 upphörde de alldeles med all utmyntniog af silfver. Den fullständigt genomförda dubbelmyntfoten med frihet för hvem som vill att få båda metallerna utmyntade efter ett bestämt värde- förhållande existerar från den tiden icke längre i något land i Europa.
På de senare åren ha från olika håll stämmor höjt sig till förmån för en s. k. internationel dubbelmyntfot,
Verdandis småskrifter. 17. 3
É - 2 ren SE EA ör
RA TR RR 4 ÄRR FA AE KR I NÖRD bb IRAN IA VIA ro ANN
Källa: Project Runeberg ·