Om pängar

34 OM PÄNGAR.:

d. v. s. hvars värdeförhållande skulle vara faststält genom öfverenskommelse mellan alla eller de flästa stora stater och gälla i dessa. För detta förslag anföras två grunder. Den ena, att silfret, som redan starkt fallit i värde (se sid. 24), kommer all falla ännu mer, när efter hand alla stater — framför allt de stora asiatiska länderna (Ostindien), hvilka ännu ha ren silfvermyntfot — öfvergå till guldmyntfot och på så sätt efterfrågan efter silfver till myntmetall betydligt minskas. Denna värdeförsämring blir icke blott silfver- grufveägarne utan äfven alla de stater till men, hvilka ”nnu icke eller blott ofullständigt genomfört guldmyntfoten och därför ligga inne med stora behållningar af silfvermynt. Den andra grunden är denna, att när guld efterhand blir det enda hufvudmyntet i allt flere stater, fruktar man, att guldet icke skall räcka till; då kommer dess värde att stiga betydligt i jämförelse med alla andra varor, hvilket medför de på sid. 10—12 skildrade ogynsamma följder. Att dessa följder skola inträda, är ju icke säkert, enär utveck- lingen kominer att gå helt långsamt, och det felande gul- det därunder till stor del blir ersatt genom det stadigt växande bruket af kreditmedel (anvisningar, växlar, sedlar). Men äfven medgifvet, att möjligheten för en sådan fara förefinnes och att man därför måste vara beredd att med tjänliga medel möta den, så blir i alla fall den internationella dubbelmyntfoten näppeligen det botemedel, som kommer att användas. Utan tvifvel skulle en i alla stater genomförd dubbel myntfot lättare bibehålla sig än en, som blott gäller i ett enstaka land. Och om värdeförhållandet valdes med hänsyn till metallernas naturliga produktionsförhållande och efterfrågan, skulle den omständigheten, att alla staters myntvärkstäder mottoge dem enligt detta förhållande, utan tvifvel vara nog för att upprätthålla det. Härom äro åt- minstone de fläste nyare författare ense, hvilka sysslat med detta spörsmål. Men utom andra nackdelar — särskilt der, att det i förhållande till sitt värde tyngre och mera skrymmande silfret åter skulle tjänstgöra vid så många utländska omsättningar — så skulle med den dubbla mynt- foten den stora faran vara förknippad, att då värdeförhål- landet vore grundat på en öfverenskommelse, kunde det kullkastas, när af en eller annan anledning några stater åter uppsade öfverenskommelsen.

5, TRA