Sida 48
SERENA WSR STEP ER
48 OM TANKE- OCH YTTRANDEFRIHET.
Vi hafva nu visat, att tanke- och yttrandefrihet är nödvändig för mänsklighetens, andliga välgång (på hvilken all annan välgång beror), och det på fyra särskilda grun- der, som vi vilja i korthet sammanfatta:
För det första: Vi kunna icke veta, om icke den åsikt, som undertryckes, möjligen är sann: att förneka detta är att göra anspråk på ofelbarhet. |
För det andra: Åfver om den undertryckta åsik- ten skulle vara en villfarelse, kan den innehålla och innehåller mycket ofta en del af sanningen; och som den allmänna eller härskande meningen i en fråga sällan eller aldrig omfattar hela sanningen, är det endast genom kampen mellan motsatta meningar, som den ofullständiga sanningen har någon utsikt att full- ständigas.
För det tredje: Till och med om den rådande me- ningen skulle vara icke blott sanning utan hela sanningen, ; så skall den, så framt icke dess kraftiga och allvarliga bekämpande tillåtes och värkligen äger rum, hos de flesta, som antaga den, endast blitva ett slags fördom, enär man icke förstår eller frågar efter dess förnuftiga grunder. Och icke blott detta utan, för det fjärde, åsikten själf kom- mer då i fara att gå förlorad eller blifva maktlös och beröfvad sitt lifgifvande inflytande på karaktär och handligssätt; dogmen öfvergår till en rent yttre bekännelse, som icke förmår värka något godt, utan endast hindrar en värklig och innerlig öfvertygelse att växa upp ur förnuft eller personlig erfarenhet.
5, Slutord till dem, som visserligen medgifva yttrandefrihet, men blott om den användes på ett hofsamt och årligt sätt.
Innan vi lemna frågan om tankefriheten, torde det vara lämpligt att fästa något afseende vid dem, som vis- serligen medgifva, att uttalandet af hvilken mening som hälst bör tillåtas, men endast på det vilkor, att det sker på ett hofsamt sätt, och att gränserna för ett ärligt me- ningsutbyte icke öfverskridas.
