Sida 5
å Inledning.
Den tiden är, såsom man kan hoppas, numera förbi, då det var nödvändigt att försvara tryckfriheten såsom ett skyddsmedel mot en usel och tyrannisk regering. Intet bevis torde längre behöfva uppställas mot det oriktiga uti, att en lagstiftande eller värkställande myndighet, hvars intressen icke sammanfalla med folkets, skulle vara be- rättigad att föreskrifva detta åsikter eller att afgöra, till hvilka läror och bevis det bör tillåtas att lyssna. Denna sida af saken har dessutom så ofca och med så mycken framgång blifvit behandlad af tidigare skriftställare, att vi ej här behöfva uppehålla oss därvid. Ehuru Englands lag med afseende på tryckfriheten ännu i denna dag är lika litet frisinnad som under Tudorernas”) tid, är det föga fara för, att den värkligen skall tillämpas emot politiska menings- yttringar, utom kanske under någon tillfällig panik, då fruktan för uppror bringar ministrar och domare ur fatt- ningen ""); och i allmänhet taget är det i konstitutionella
") En regentsläkt i England, som regerade 1485—1603. Öfvers.
"") Dessa ord hade knappt blifvit nedskrifna, förrän liksom för att på det kraftigaste jäfva dem, tryckfrihetsförföljelserna af år 1858 inträffade. Detta okloka angrepp på den offentliga yttrandefriheten har likväl icke föranledt mig att ändra ett enda ord i texten, och ej häller rubbat min öfvertygelse, att, med undantag af en och annan sådan panik, den tid, då böter och straff inskränkte den politiska yttrandefriheten, är förbi uti vårt land. Ty för det första fullföljdes icke åtalen; och för det andra var förföljelsen noga taget icke af politisk natur. Den åtalade förbrytelsen bestod icke uti någon kritik öfver samhällsinrättningar eller öfver de styrandes personer eller handlingar,
