Sida 7
SETS T Enn) SÅN ING [RSS IR ANNIE gren il SN re 2 as
(e] DEN ASIKT, MAN VILL UNDERTEYCKA, KAN VARA SANN. 7
undertryckandet af en åsikt, bsstår däruti, att det är en stöld från hela mänskligheten, från eftervärlden såväl som från sam- tiden; från dem, som hysa en annan åsikt, i ännu högre grad än från dem, som biträda den undertryckta. Ty om den under- tryckta åsikten är sann, så äro de förra beröfvade ett tillfälle att utbyta villfarelse mot sanning; om den är falsk, gå de miste om en nästan lika stor fördel, nämligen den klarare insikt uti och lifligare uppfattning af sanningen, som är en följd af dess kamp mot villfarelsen.
Vi skola i det följande undersöka och bevisa hvar för sig följande tvänne satser: Vi kunna aldrig vara vissa om, att den åsikt, som vi söka undertrycka, är falsk; och äfven om vi vore vissa därom, skulle dess undertryckande likväl vara ett ondt.
2, Den åsikt, som man söker genom maktmedel undertrycka, kan möjligen vara Sann.
De, som söka undertrycka en åsikt, förneka natur- ligtvis dess sanning. Mö de äro icke ofelbara; de hafva
Oo
ingen rätt att afgöra frågan å hela människosläktets vägnar och att utestänga hvarje annan person från möjligheter att själf bedöma den. Den, som förvägrar en annan att lyssna till en mening, emedan han är viss på, att den är falsk, tager för gifvet, att hans egen visshet är det samma som absolut visshet. Att förhindra meningsutbyte är att till- mäta sig själf ofelbarhet. Det förkastliga i ett sådant tilltag må anses ådagalagt genom detta ofta anförda skäl, som icke är det sämsta därför, att det är gammalt och vanligt.
Till skada för människornas sunda omdöme har det faktum, att de icke äro ofelbara, i praktiken långt ifrån erhållit det inflytande på deras domslut, som man alltid i teorien tillmäter detsamma. Ty ehuru hvar och en vet, att han kan misstaga sig, är det endast få, som tänka på nödvändigheten af att vidtaga några försiktighetsmått mot sin bristfällighet eller som medgifva möjligheten af, att
