Sida 127
XIII. Olyckshändelsen i Örgrytekvarteret
ett våldsamt utbrott som kunde förstöra hela byggningen och döda alla de närvarande.
Det gälde således att frälsa lifvet och att ögonblickligt komma från det farliga stället.
»Fort, fort härifrån!» skrek man, vrålade, tjöt.
Men genom den förskräckliga trängseln sökte två personer att bana sig väg in i salen. Det var en ung man och ett äldre fruntimmer.
»Ären I galna,» skrek man till dem och stötte dem till baka. »Huset springer i luften.»
»Vi måste in!» ropade Apollonides och den gamla Vera.
Men folkmassan ryckte dem med sig. De måste följa den våldsamma strömmen. Det vardt en vild flykt in åt den inre staden. Blott få kunde komma öfver något luftfordon och svinga sig upp öfver det farliga stället. De flästa flydde till fots i täta massor.
De flyende hade ej hunnit längre än till Rydbergs torg, då en förskräcklig knall hördes, och man såg stadens starka gatulysning blekna för det alt öfverväldigande sken som utbredde sig i luften.
»Hvilken olycka!»
»Så förskräckligt!»
Men man fortfor att fly ända bort åt den stora ägghvitsfabriken vid f. d. Gammelport. Där stadnade man, vände sig om och betraktade eldskenet som vitnade om en förskräcklig brand. Det var med en känsla af välbehag man stod och stirrade på skenet, välbehag öfver att känna sig själf i säkerhet, och hjärnorgeln skulle knapt kunna framkalla en så angenäm stämning.
På Dicksonsgatan hade Vera och Apollonides ändtligen lyckats komma ur trängseln. Skalden var nog lycklig att finna ett fordon, med hvilket han, högt öfver
Källa: Project Runeberg ·