Sida 140
XV. Viljetvingaren
XV.
Viljetvingaren.
»Jag har lärt mycket under denna vistelse i Göteborg,» sade Oxygen till den vän, åt hvilken han brukade förtro sig.
Det var dagen före valet.
»Ni får väl lära ännu mer, om ni väljes in i folkförsamlingen,» tillade vännen.
»Jag känner ingen längtan efter det målet nu mer,» förklarade Oxygen.
Vännen såg förvånad på honom och väntade en förklaring.
»Lyckligtvis har jag nu lärt bättre känna mig själf. Jag vet orsaken till mitt uppträdande som valkandidat, den rätta, den enda orsaken. Jag känner också, att jag icke kan lefva utan Aromasia. Men låt oss icke tala därom för närvarande.»
»Ämnet tyckes likväl väcka edert deltagande.»
»Det är också något annat jag fått lära mig här: att aldrig stå stilla i utveckling, att aldrig tro, det man funnit det bästa och högsta. Hjärnorgeln har låtit mig erfara en högre yttring af konsten, vida högre än luktklaveret.»
»Och likväl älskar ni, tror jag mig finna, den utmärkta ododion-konstnärinnan kanske ännu varmare än förr?»
»Jag älskar Aromasia högre än någonsin!» utropade
Källa: Project Runeberg ·