Sida 174
XVIII. Osynliga kroppar
brukade lemna hvilobädden vid ljudet af orkestrion kunde ej gärna räkna på sina medborgares fulla aktning. Det hände aldrig, att en sådan person valdes till någon förtroendesyssla i kommunens eller statens tjänst. Visserligen kunde allmänheten ej alltid veta, när en enskild medborgare lemnade sängen, men ofta vardt detta dock kändt, synnerligen därigenom att förrättningsbesöken vanligtvis gjordes om morgnarne, strax efter väckaretonernas slut.
Oxygen sväfvade långsamt fram öfver hustaken. Rörelsen var redan ganska liflig. Köbenhavn gnuggade sömnen ur ögonen, och så snart morgonväkten ljudit, tilltogo bullret och brådskan med nästan besvärande hastighet.
»Här är nästan lika så mycken rörelse som i själfva Göteborg,» sade Oxygen till en af sina köbenhavnsvänner som han träffat ofvan för den urgamla byggnad hvilken uppgafs vara den som i forntiden kallades Rosenborgs slott.
»Ni har rätt,» svarade vännen, »och vår rörelse är dess utom mer estetisk, visar större konstbildning och mer sinne för det sköna.»
»Hm!» yttrade Oxygen. »Ni talar i något åldrade uttryck ... Hvad nytt för öfrigt här i staden?»
»Å, ganska mycket. Först och främst hafva vi det här nya ämnet, diafot, tror jag det kallas, som kan göra hela verlden osynlig.»
»Så, ni känner också till den upptäckten?»
»Hela staden talar därom, och hela staden börjar redan försöka dess verkningar. Det är en fröken Fotorup som hittat på det. Hon är redan ryktbar, mottager ofantligt många beställningar och förtjänar oerhördt
Källa: Project Runeberg ·