Sida 44
VI. Ett aftonsällskap
Det kom från ett fruntimmer som med andan i halsen störtat in i salongen och följdes af ett annat fruntimmer hvilket lika ifrigt skrek:
»En ganska märklig nyhet!»
Det läsande sällskapet såg upp från sina tidningsark och togo de nykomna i skärskådande. De voro fru Skarpman-Stormfågel och fröken Rosendoft, två oåtskiljaktiga väninnor, hvilka sällan syntes i detta sällskap, men nu på denne nattlige timme med stor brådska infunno sig.
»Warm-Blasius Oxygen ställer sig som riksdagskandidat i Göteborg,» utropade frun.
»I Majornas tredje rote,» tillade fröken, lika brådskande.
»Det står redan här i bladet,» anmärkte en af sällskapet och räckte fram sitt ark.
»Står det?» frågade fru Skarpman-Stormfågel och såg något missnöjd ut.
»Ja, men hvad som visst icke står i bladet,» sade fröken Rosendoft med leende tillförsigt, »det är, att kandidaten sannolikt får de flesta rösterna.»
»Ingen kan täfla med honom,» försäkrade frun. »En så namnkunnig vädertillverkare tager göteborgarne med storm. Den som så mycket beror af väder och vind, som Skandinaviens störste handelsstad, den önskar nog att ställa sig väl med en Warm-Blasius.»
»Det där förvånar mig icke så litet,» menade värdinnan. »Jag vet att just Majorna i Göteborg, detta icke blott handelsidkande, utan också bankdrifvande, rika samhälle önskar en riksdagsman med verkligt finansiela insigter. Därtill kommer också, att Majornas rike affärsmän äro ganska konstälskande och gärna vilja se sig hedrade af att företrädas af en konstnär, synnerligen som konstnärerne nu för tiden äro de som bäst förstå sig på
Källa: Project Runeberg ·